bokmalen

Nu är julen över och det nya året närmar sig med stora steg. Då har jag passat på att göra en jul book haul där jag pratar om alla böcker jag fått nu i jul. Obs att jag filmade denna videon på annandagen, så det var några dagar sedan. Hade inte tid att ladda upp den förrän nu :)

 

 

 

Alla titlar jag nämner:

 

Gameboard of the Gods - Richelle Mead

Last Sacrifice - Richelle Mead

The Fiery Heart - Richelle Mead

Untold - Sarah Rees Brennan

Allegiant - Veronica Roth

Opal - Jennifer L. Armentrout

Origin - Jennifer L- Armentrout

Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Vägen till maxade betyg - Mattias Ribbing

Vägen till mästarminne - Mattias Ribbing

 

 

 

 

---

Titel: The Hunger Games: Catching Fire

Regissör: Francis Lawrence

Författare till boken filmen är baserad på: Suzanne Collins

Utgivningsår: 2013

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elisabeth Banks, Donald Sutherland, Woody Harelsson, Sam Claflin, Jena Melone, Philip Seymour Hoffman

Längd: 146 min

Serie: The Hunger Games #2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Catching Fire är min favoritdel i den underbara triologin Hungerspelen, skriven (som ni förmodligen känner till väl) av Suzanne Collins, jag har gillat alla Francis Lawrence tidigare verk, castet är ett helt fantastiskt gäng fyllda med en massa talangfulla skådespelare och än så länge hade jag älskat allt som visats från filmen. Man kan ju minst sagt säga att mina förväntningar var skyhöga. Och då gick jag, med all den här förväntansfulla spänningen som byggts upp på det här ett och ett halvt året med mig, in på Royal i Malmö kl. 18.00 för att se denna filmen för första gången. Efteråt kom jag gående ut på skakiga ben i chocktillstånd, men jag kan säga att jag aldrig någonsin har lämnat en biosal med ett sådant stort leende på läpparna. Så nöjd och överlycklig var jag.

 

Jag behöver egentligen bara några få ord för att beskirva Catching Fire filmadaptionen. JAG. ÄLSKAR. CATCHING. FIRE.

Den var så bra att när jag väl satte mig ner för att skriva ner punkter på de positiva och negativa delarna med filmen (vilket jag alltid gör innan jag skriver en recension) och jag kom till det negativa var mitt huvud helt tomt. Jag kunde inte komma på något att skriva. Självlart så kom jag dock på lite mer senare då mitt huvud började klarna (filmadaptioner är aldrig helt lika boken, det går inte), men tro mig när jag säger detta: den är så nära som den kan komma. Alla viktiga delar var med och var det något som fattades kom man inte på det förrän efteråt, filmen gick i bokens spår så bra. Jag antar att det enda som jag var lite besviken över att de inte tog med var takscenen mellan Katniss och Peeta natten innan de 75:e hungerspelen. Men det var i stort sätt det enda, och det säger ju en hel del.

 

Om man ska jämföra den här med första filmen så är den minst hundra gånger bättre. Jag gillar såklart fortfarande The Hunger Games men Catching Fire var både mer intensivare, spännande, större och mäktigare än sin föregångare. Allting kändes så mycker mer, hela filmen var mer! Vet inte ifall detta var mest för att CF är min favoritbok, eller ifall det var filmen som gjorde det helt själv.

Det fanns två stora saker jag jag hade stört mig något otroligt på i The Hunger Games. Dessa var: den skakiga kameran (det förstörde en del för mig) och att hela slutet var ändrat och påskyndat. I Catching Fire fanns det ingen skakig kamera (HALLELUJA. HALLELUJA, HALLELUJA) och slutet var precis som i boken. Det var faktiskt till och med en utav mina favoritscener.

 

Ska man sedan gå över till skådesplarna så är jag helt "speechless". De var så sjukt, fantastiskt, underbart awesome. Jennifer klev upp i rollen som Katniss återigen och i den här filmen visar hon en mycket mer känsloladdad sida än vad hon gjorde i första filmen. Och wow, vad bra hon lyckades med det! Här visar den här kvinnan återigen varför hon förtjänade sin oscar och varför hon borde få hundra till. En annan sak jag verkligen älskar med henne är att hon inte försöker att gråta och bryta ner och se vacker ut samtidigt, som många andra kvinnliga skåespelare gör. Hennes sätt är mycket mer realistiskt och mycket mer berörande. Det var länge sedan jag kände så mycket för en karaktär på en filmrulle.

Ett extra plus måste jag också ge till Josh för hans underbara insatts som Peeta. Han har varit skådespelare ända sedan han var väldigt liten och som ung älskade jag hans filmer och var ett stort fan redan då. När jag sedan för mer än två år sedan fick reda på att han skulle spela Peeta var jag överlycklig. Han spelade karaktären väldigt bra i Hungerspelen, vilket jag redan hade väntat mig. I Catching Fire har han dock verkligen utvecklats och blivit en helt otrolig skådespelare. Han visade så många andra sidor utav Peeta i den här filmen och älskade hans lite mer sarkastiska ton. Men, och jag vet inte ifall ni lade märke till det också, de småscenerna med Peeta efter att de till exempel fått reda på att de skulle gå ut på arenan igen och man fick se Josh's ansikte i några sekunder eller hans reaktion efter allt som hände i distrikt 11. Där bevisade han verkligen vilken bra skådespelare han är. Kan nu inte vänta till Mockingjay då man verkligen kommer att få se honom spela en mycket tuffare roll av Peeta (även ifall jag är ganska säker på att tårarna kommer att rinna ett antal gånger).

De nya castmedlemmarna är också helt fantastiska. Älskar Jena och Sam's insattser som Johanna och Finnick. De var så spot-on, och precis vad jag hade föreställt mig. Alla övriga skpespelare gjorde också ett jätte bra jobb, men för att den här recensionen inte ska bli 2 mil lång så får jag nog hålla mig tillbaka lite.

 

Måste också tillägga att CGI var helt otrolig (inte så konstigt, med tanken på att budgeten var dubbelt så stor som förra filmen). Allting i arenan såg så verkligt ut och vyn var verkligen vacker. Att se den på den stora skärmen gör ju såklart känslan bara större.

---

 

Nu ska jag inte dra ut så mycket mer på den här recensionen. Men tänkte bara lista upp mina favoritscener också. Uppenbarligen så var hela filmen helt underbar, men tänkte ta upp de delarna som var extra speciella för mig.

 

- Distrikt 11. Så berörande och så sorgligt. Att se Rue's familj stå där, kombinerat med Peeta's och Katniss tal kryddat med den gamla mannen som blev skjuten blev bara droppen för mig. Några tårar slapp ut och rann nerför mina kinder. Märkte även att min syrra och kusin grät och mina vänner blev tårögda.

 

- Överste Thread. Hela delen från när Thread kom, till när Gale blev piskad var så brutal och intensiv. Jag satt spänd i stolen och bet nervöst på mina naglar genom scenerna, även ifall jag redan visste hur det skulle gå. Var inte i heller beredd på att Thread skulle bli spelad utav en sådan bra skådespelare, för han var riktigt skrämmande.

Måste också tillägga att jag älskade den lilla delen när Haymitch hällde i lite sprit i sitt kaffe under behandlingen av Gale.

 

- Slåttern. En så sorgsen och bra scen. Älskar verkligen hur man får se Effie mjukna upp lite och försöka hålla inne gråten samtidigt som hon bara försöker att spela sitt gamla vanliga själv.

 

- Hisscenen. Japp, den här scenen var då introdutionen till karaktären Johanna. Och visst var det en stor sådan, man glömmer inte henne i första hand efter det. Tyckte scenen var så bra och ansiktsuttrycken på Katniss, Peeta och Haymitch var ju bara "priceless". Den var bättre gjord i filmen än i boken enligt mitt tycke.

 

- Katniss ser målningen av Rue och "hänger" Seneca Crane. Oj vad jag älskade den scenen. Katniss står upp mot spelledarna och går därifrån med ett komiskt leende på läpparna. Plutarch's min är ju bara bäst också.

 

- Cinna's död. Brutal och hemsk var vad den här scenen var. Hade i för sig väntat mig det, men var tydligen inte förbered nog. Tårarna rann återigen och Jennifer Lawrence insatts i den här scenen var ju bara helt otrolig.

 

- CPR scenen. Detta var tillfället då alla insåg att Katniss faktiskt älskar Peeta, det bevisas när man även senare får se Snow's och Finnick's reaktioner. Jag älskade den scenen, tyckte att den var så fin och hjärtskärande.

 

- Jabberjays. Bättre än vad jag hade föreställt mig. Sam's och Jennifer's insattser var helt otroliga.

- Strandscenen mellan Peeniss (Peeta & Katniss). Var man inte säker innan blev man det definitivt nu. Katniss har fallit för Peeta. Det här var en utav mina favoritscener i boken och minst lika bra var den i filmen. Tycker att Josh och Jennifer har jättebra kemi.

 

- "See you at midnight". Den här scenen var kanske inte så märkvärdig för de som inte läst boken. Men för oss andra var det tydligt. Det här var sista gången man fick se normala Peeta och de utdrgna och långa blickarna de gav varandra innan de gick iväg gav mig mer än nog tid åt att fylla ögonen med tårar igen.

 

- Slutet. Det här var definitivt ett storslaget slut med en stor cliffhanger. Tycker lite synd om de som inte läst böckerna, för att det är en väldigt jobbig cliffhanger. Men allt efter att Katniss har skickat iväg pilen till när de zoomar in på Katniss ansikte var så episkt och bra gjort. Awesome!

 

Det är ganska uppenbart vilket betyg den här filmen kommer att få:

 

Hejsan mina kära läsare!

Jag är väl medveten om att jag inte har skrivit ett enda inlägg på över 2 månader och att jag i stort sätt har varit knäpptyst sedan dess, och jag ber om ursäkt för det. Jag har tagit en massa pauser förut, men det här måste nog vara det längsta, helt utan förvarningar dessutom. Känner mig lite dum.

 

Anledning? Sanningen är den att jag egentligen inte har någon stor anledning till varför. Visst kan jag skylla på skolan, för det är delvis sant, jag har extremt mycket just nu och känner mig ganska stressad näst intill hela tiden. Men egentligen är det inte sant. För jag har haft tid, man får alltid det någon gång. Problemet är väl bara att jag inte har haft någon lust att logga in på min blogg lite. Samma sak går även för läsningen tyvärr. Ska nämlingen snart lägga upp två månadssammanfattningar och dem är jag inte så stolt över. Tror de kan vara de värsta på två år. Så ja, intresset har verkligen inte varit där. Varje gång jag har faktiskt fått tid över så gör jag alltid något annat i stället.

 

Jag tänker inte komma med mitt gamla och säga att jag tänker förbättra mig och lägga ut ett inlägg varje dag, för det kommer förmodligen inte att hända så som det ser ut just nu. Visst tänker jag inte gå tillbaka till att vara tyst i två månader men jag tror bara att jag behöver ta det lite lugnt. Gå i långsam takt. Så vad jag tänker göra är helt enkelt att låta bloggen långsamt vakna till liv igen. Så jag hoppas att ni kan förstå det, och förlåt återigen för att jag bara försvann så! <3

 

Men över till något roligare. Måste bara få dela med mig utav den här otroliga lyckan:

 

Titel: Korsad

Författare: Ally Condie

Originaltitel: Crossed

Utgivningsår: 2013

Bokförlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 364

Översättare: Katarina Falk

Serie: Matchad #2 (Föregångare: Matchad (eng Matched). Uppföljare: Reached)

 

Driven av en längtan efter en framtid som av allt att döma är omöjlig beger sig Cassia till de Yttre Provinserna för att hitta Ky, hennes barndomsvän och ungdomskärlek, som Samfundet har deporterat till en säker död vid fronten. Efter ett tröstlöst sökande står det klart att Ky har lyckats fly in i det förrädiska bergsmassivet, och att tankar om uppror och revolution gror i Samfundets utkanter.

I gränslandet mellan det kliniskt rena och det rebelliskt vildvuxna tvingas Cassia ifrågasätta mycket av det hon håller kärt, men även om hon är beredd att offra allt för att återförenas med Ky kan inget hindra Xander från att återigen ändra spelets regler.

---

 

 

Det tog mig väldigt lång tid att få tummarna loss och läsa fortsättningen på Matchad. Jag lånade den ett antal gånger, men fick aldrig tid nog till att läsa ut den och tillslut var jag tvungen att lämna tillbaka den på biblioteket igen. Nu har jag dock äntligen tagit tag i det.

 

Matchad var en medelmåttig bok för mig, för att den tog ett tag att komma in i och även då var den just bara det: medelmåttig. Korsad kände jag dock inte alls att jag kom in i och tänkte ofta på annat under läsningens gång. Dessutom lyckades jag alltid blanda ihop Ky och Cassia's berättarröster. De var alldeles för lika och eftersom att båda var på jakt efter samma sak och var i ungefär samma situation var det inte så svårt direkt. En gång hann jag till och med läsa ett helt kapitel innan jag insåg att det varit den andra karaktärens perspektiv jag hade läst från.

Just därför ser jag det såklart som en dålig sak att Korsad blev uppdelad i två berättarröster istället för att hålla en som det var i första boken. Det gav mig absolut ingenting. Om man bara hade fått läsa ifrån Cassia's perspektiv så tror jag definitivt att boken hade blivit mer spännande för att då skulle man själv som läsare inte veta vart Ky varit någonstans. Nu blev det istället tråkigt att läsa om hur de båda två gick runt i cirklar runt varandra.

 

En annan bidragande faktor till den tråkiga handlingen var att boken för det mesta utspelade sig i ödemarken, där karaktärerna vandrade omkring. En ödemark måste nog vara den mest tråkigaste miljön man kan tänka sig i en bok. Allting blir så enformigt och varje dag var densamma för karaktärerna. De vaknade, letade efter kartor och värdefulla föremål, vandrade omkring, letade efter varandra, letade efter motståndarna, vandrade, sov. Typ så ungefär. Handlingen blir då utdragen och upprepande, speciellt när man redan vet var båda två befann sig. Inget som jag tycker om, med andra ord.

 

Det var inte förrän i slutet som spänningen började ta fart och tyckte om cliffhangern mycket. Däremot så är jag nu väldigt rädd för att den tredje och sista boken ska gå ut på ungefär samma sak som Korsad på grund av just det slutet. Men får hoppas att författaren är smart nog att ta en annan vändning så att serien kan få en bra avslutning.

 

Jag älskar dock Ally Condie's skrivsätt. Det är lätt men har samtidigt en liten poetisk känsla i sig som gör att man bara hänger med och förundras om och om igen. Trotts den sega handlingen så var det ändå svårt att sluta läsa då språket höll mig fast. Sedan så tog det dock längre tid innan jag fick lust att ta upp boken igen, men det är en helt annan historia.

 

Måste nämna något annat bra också så får säga att jag tyckte om bikaraktärerna en hel del. India och den lilla pojken vars namn jag har glömt är defintivt nya favoriter för mig :)

 

Matchad var bra. Korsad var okej. Så i tredje boken hoppas jag på något väldigt speciellt och ett bra slut på Ky och Cassia's berättelse. Ska också se till att jag inte väntar för länge med att läsa fortsättningen som jag gjorde med Korsad.

 

Bästa del: Slutet

 

Nu har jag äntligen satt mig ner för att skriva en djupgående The Mortal Instruments: City of Bones filmaterisering recension. Anledning till att det tog så lång tid var helt enkelt för att det tog så lång tid för mig att samla mina tankar. Och sen när jag precis hade börjat skriva såg jag det senaste pll (Pretty Little Liars) avsnittet och ifall någon utav er också följer serien så förstår ni varför jag var riktigt chockad, sur, ledsen och deprimerad efteråt. Kunde inte tänka på någonting annat på hela dagen, och det värsta är ju att vi inte kommer få reda på hur det egentligen står till förrän i Oktober och bara då är det bara ett avsnitt vi får se, sen måste man vänta till januari :( Och sen slog Vampire Academy nyheterna mig och jag gick in i ännu en sörjetid kan man säga, men jag försöker att inte tänla så mycket på det.
Men nu ska jag inte prata på mer om pll och V.A för att det är inte det detta inlägget ska handla om.

 

Titel: The Mortal Instruments: Stad av skuggor (eng: City of Bones)

Regissör & manusförfattare: Harald Swartz (regi) & Jessica Postigo (manus)

Författare till boken filmen är baserad på: Cassandra Clare

Utgivningsår: 2013

Skådespelare: Lilly Collins, Jamie CampBell Bower, Robert Sheehan, Kevin Zegers, Jemima West

Längd: 2 timmar och 10 minuter = 130 min

 

På en nattklubb i New York blir Clary vittne till ett mord som begås av tre tonåringar som bär svärd och vars kroppar är täckta av märkliga tatueringar. Offrets kropp går upp i rök och det verkar bara vara Clary som kan se vad som händer. Dagen efter försvinner även hennes mamma spårlöst. Det visar sig att tonåringarna är Skuggjägare, ett släkte vilkas uppgift är att försvara mänskligheten mot demoner, och att Clarys mamma har burit på en hemlighet - även hon är en Skuggjägare. En helt ny värld av demoner, vampyrer och varulvar öppnar sig för Clarys ögon.

---

 

Min åsikt: 

Den 23 augusti kl 18.00 såg jag City of Bones som film för första gången, den 24 såg jag den för andra gången och denna helgen ska jag se den för tredje gången. Bara det avslöjar hur mycket jag tyckte om den. En stor del utav det är förmodligen för att jag inte läste om boken precis innan jag såg filmen, vilket jag alltid har gjort innan. Dessutom har jag faktiskt bara läst hela City of Bones en gång, och det var för ett och ett halvt år sedan. Så allt jag kom ihåg var de stora händelserna och inte detaljerna, vilket förmodligen hjälpte en hel del. Då kunde jag inte störa mig på små ändringar som jag har märkt att många andra har gjort.

 

Sen kommer vi till det absolut bästa med filmen: Skåsespelarna! (HALLELUJA, HALLELUJA, HALLELUJA). Precis som i en bok där jag tycker att karaktärerna är viktigast tycker jag även i en film att skådespelarna är viktigast. I City of Bones passade de alla som handen i handsken. Alla spelade sina karaktärer så bra att det kändes som att jag läste boken nmedan jag såg filmen.

Lily Collins gjorde ett fantastiskt jobb som Clary och gillar verkligen hur hon följde karaktärens utveckling.

Jamie CampBell Bower var jag först otroligt osäker på, men precis som Cassandra Clare sa så hade jag inte behövt slösa tiden på att oroa mig. Han lyckades vara sarkastisk, skitstövel-aktig samtidigt som han ändå lyckades vara sårbar och attraktiv samtidigt. Scenen där han berättade om falken var otroligt bra gjord. Så jag vill inte höra mer tjafs om honom. Jamie är Jace. Punkt slut.

Robert Sheehan var bara spot-on som Simon. Jag rös faktiskt och fick gåshud när det var scenen då Simon berättade för Clary om sina känslor för att det var så perfekt. Man tyckte verkligen synd om honom och jag hörde flera personer i biosalen som brast ut i ett 'awww'. Till och med nu när jag pratar om det får jag bara lust att se just den scenen igen.

Kevin Zegers är en fantastisk skådespelare och det visade han än en gång när han spelade Alec. Han fick tyvärr inte så många scener, vilket var väldigt synd, men de han hade var väldigt bra gjorda. Dessvärre så fick man inte  riktigt lära känna Alec's karaktär så bra genom filmen och jag kan komma ihåg att båda mina kompisar som jag såg filmen med hade sagt efteråt att de inte förstod hela Alec-grejen och tyckte bara att han verkade irriterande, agressiv och bara jobbig. Detta är inte Zegers fel, utan har helt enkelt att göra med att han fick så få scener.

Likadant var det dock inte för Isabelle, då hon nämligen tillsammans med Simon tog upp halva uppmärksamheten i slutet av filmen. Vilket är både bra och dåligt för min del. Jag tycker gott att de hade kunnat ta lite av den tiden och gett till Alec istället, men aja.

Jag tvivlar inte på att Jemima är en bra skådespelerska, det gör jag verkligen inte, men hon är den enda jag inte tyckte var lik sin karaktär från boken. Vart tog den bitchiga och lite slampiga Isabelle vägen? I stället ser vi den här trevliga tjejen som inte snäste åt någon en enda gång. Missförstå mig inte, jag gillar film-Isabelle också men jag föredrar bok-Isabelle mer.

 

Det fanns dock en karaktär som jag tyckte att de förstörde helt i filmen. Valentine. Det fanns en aledning till varför jag gillade honom i bokserien. Han var charmig, attraktiv, karismatisk och en bra talare, det var därför han fick folk till att följa honom så blint och anledningen till att Jocelyn föll för honom.

I filmen kändes han mer som en creepy, konstig, äcklig man man lätt skulle kunna se tortera barn i ett mörkt hörn. I filmen förstod jag inte alls hur folk skulle kunna ha litat på honom och hur Jocelyn hade kunnat bli kär i honom. Inget elak menat mot skådespelaren, men jag tyckte inte alls att han lyckades fånga den riktiga Valentine.

Dessutom var det en sak jag störde mig så otroligt mycket på i slutet. Jace och Valentine's fader och son relation. I boken hade Jace en sådan mjuk och sårbar sida mot Valentine, och trots allt så kunde man se att Valentine verkligen älskar sin son (eller åtminstone bryr sig om honom), vilket också är en utav anledningarna till att man ändå gillar Valentine på något konstigt sätt. I filmen fanns det bara bitterhet och båda två var beredda att döda varandra vilken sekund som helst. Det var faktiskt enda gången under tiden jag såg filmen som jag tänkte "nej, nej, nej, nej. Det här är så fel!"

 

Om vi går vidare till handlingen så tyckte jag faktiskt att de tog efter boken så gott som de kunde och de scener som togs bort eller ändrades var för mestadels sådant som passar i en bok men kanske inte i en film. Så alla de som klagar på att filmen var helt olik boken har väldigt fel enligt mig. Huvudhandlingen var där och favorit scenerna fanns där.

Det som jag har sett mest att folk har klagat över är att de tog bort hela grejen med att Simon förvandlades till en råtta. Detta tyckte jag tvätom var väldigt smart gjort. För de som inte hade läst böckerna fanns det redan tillräckligt mycket med information att smälta och ifall Simon hade blivit en råtta också hade det nog blivit för överväldigande och gått över gränsen till löjligt. Så det tyckte jag var smart gjort.

Jag gillade sedan också att man redan nu fick hintar om att Simon skulle bli en vampyr. Det gör oss som har läst böckerna lugna eftersom att vi vet att de inte kommer att ta bort det och det blev spännande för resten av folket. Jag kommer  ihåg att mina vänner sa till mig "oj, han kommer nog bli vampyr" under filmens gång men sedan efteråt hade glömt bort det. Om det nu blir en uppföljare får det dem att tänka tillbaka och inse "ja just det".

 

Nu måste jag bara få klaga på en sak till, och det är att de fegade ur i slutet med hela syskongrejen. På ett sätt förstår jag dem, jag menar vid tiden som de skrev manuset och filmade hade de ingen aning ifall det skulle bli en uppföljare också och tog då det säkra steget före det osäkra genom att låta oss veta att de faktiskt inte är syskon. Det får en också att vilja se uppföljaren mer för att man vill veta ifall de får reda på det eller inte. Dessutom tänk vilken 'awkward' stämning det hade blivit i biosalen om de nu bestämmer sig för att göra CoA och CoG också när Jace och Clary kysser varandra i Seelie Court och scenen efter att de har befriat ängeln och huset har rasat i CoG :p

 

Jag hade tänkt avsluta med att säga att jag är lite orolig dock. Orolig eftersom att filmen inte har tjänat in så bra pengar. Och får inte CoB en bra 'box office' finns det stor chans att det inte blir någon CoA och CoG. Jag vet att de redan har sagt 'go for it' när det kommer till CoA och att de ska börja filma nu i september. Men tänk ifall de bara avbryter nu abrupt, för så länge de inte har börjat filma kan de fortfarande göra så antar jag. Det suger ju totalt :/
Så nu tänker jag bara hålla tummarna och jag hoppas att ni gör likadant! Vill defintivt ha fortsättningarna.

 

 

 

Igår när jag besökte sf's hemsida och kollade på listan med kommande filmer så blev jag väldigt orolig. Där står det nämligen att VA:BS ska ha premiär den 1 juni här, medan den fortfarande har premiär den 14 februari i resten utav världen. För mig är det här helt absurt. No freaking way att jag kommer att vänta 4 månader till, när det är en sådan film som jag har längtat väldigt mycket efter. Hade det varit någon vecka senare hade det varit helt okej, jag hade tll och med kunnat överleva ifall det var en månad men fyra? -.-

Jag läste dessutom på imdb att VA's premiärdatum är väldgit utspritt och har olika datum runt om i världen, värst är det för Spanien som måste vänta ända till 30 augusti. Just detta är inte alls bra för filmens 'box office' då den måste få in en hel del pengar ifall vi ska få några uppföljare.

Dessutom så står det fortfarande på imdb's sida att den har premiär 14 februari i Sverige. Förvirrande.

 

Jag hoppas som många andra att det bara har blivit något missförstånd och att de har skrivit fel, eller att de kommer att ändra det senare. Hur som helst så skickade jag faktiskt iväg ett email igår till sf där jag frågade om anledningen till detta och ifall det skulle kunna komma att ändras i framtiden. Än har jag inte fått något svar men jag tänker definitivt lägga upp det här på bloggen när jag får det :)

Nu ska jag bara hålla tummarna och hoppas, hoppas, hoppas!

 

(Och tänkte bara tillägga att inom de kommande timmarna kommer det äntligen att dyka upp en City of bones film recension)

 

Jag har efter en vecka idag kommit hem från min lilla resa till Mallorca. Har haft det helt underbart och det är så skönt att bara få koppla av ibland. Det har definitivt varit en riktig solsemester och jag har solat en hel del, känner knappt igen mig själv ;)

Och nej, det blev ingen uppdatering under resan. Tydligen så var det så att man fick betala för wi-fi på hotellet, men det var ganska dyrt. Sedan hade de i för sig datorer nere i lobbyn men det kostade 2 euro för bara 12 minuter o.O
Men nu ska min Top 5 Wednesday börja som vanligt igen, och uppdateringen är som den är. Börjar skolan imorgon också så det kommer säkert att gå upp och ner, men jag ska göra så gott som jag kan. De första 2 veckorna brukar faktiskt vara ganska lugna.

Under resan fick jag dock mycket tid till att läsa. Läste ut Vampire Academy och Frostbite graphic novel (som min kusin hade med sig, jag äger inte dem och inte heller finns de på mitt bibliotek) på dit och hemresan. Läste även tredje Furnace boken och Animal Farm under tiden jag var där. Är ganska nöjd, men måste fokusera mer på klassikerna nu :)

 

Jag fick också en väldigt trevlig överraskning när jag kom hem, nämligen de första officiella bilderna från Vampire Academy: Blood Sisters, och inte nog med det hittade jag även en liten teaser trailer. Såg även de första stillsen från Boktjuven. Typiskt att allt spännande ska börja hända när jag är borta :p

Hur som helst så har jag sett trailern idag och var taggad som bara den.

 

 

Först blev jag ganska besviken, men efter att ha sett den några gånger började jag faktiskt tycka om den mer och mer. Kände igen en hel del scener från boken och jag bara älskar skådespelarna.

Man får ju också tänka på att de slutade filma för bara några veckor sedan och har haft en väldigt kort tid på sig att klippa ihop detta. Hoppas på en längre trailer sen där allting blir mer förklarat och tydligt om deras Moroi, Dhampir, Strigoi värld. För att det är en hel del som gör att den skiljer sig från andra vampyrberättelser.

Det jag är mest orolig fö ärr att folk som inte läst boken ska se teasern och direkt tänka "åh nej, inte ännu en tonårs ångest vampyrfilm" och sen aldrig vilja veta något mer om den. För Vampire Academy behöver bli en stor succé, annars kan vi glömma uppföljarna. Jag vill inte att det ska sluta som Beautiful Creatures.

 

Om det är några som känner sig lite skeptiska mot filmen på grund av trailern, precis som jag gjorde, så borde ni läsa det här inlägget. Det är en väldigt bra intervju där Richelle Mead pratar om trailern och reder ut en del saker. Det fick åtminstonde mig att slappna av lite :)

Jag har två saker att berätta lite snabbt, för att jag har bråttom.

Det första är att jag igår gick till entre i Malmö med en av mina kompisar och bland annat hämtade ut våra reservationer till City of Bones den 23 augusti! *happydance* :DDDDD

Det ska bli så extremt kul och jag är laddad som bara den. Allt som jag har fått se utav filmen än så länge totalälskar jag och tror verkligen att det här kommer att bli något bra. Visst har de ändrat några händelser, men ibland kan det även vara bra. För vissa saker passar bättre på film medan andra passar bättre i en bok.

Var också beredd på att jag kommer att skriva en lång och spoilande recension om filmen någon dag efter!
Ska ni också se CoB?

 

 

Andra saken jag har att berätta är att om ungefär en kvart åker jag till flyplatsen och sätter mig på ett plan med slutdestination Mallorca. Där ska jag befinna mig i en vecka och två dagar efter att jag kommer hem börjar skolan. Sista året på grundskolan, snacka om att tiden har gått snabbt. Jag måste faktiskt säga att jag har mycket ångest för att börja nian och vet att det kommer att bli ett tufft år, men jag är inte den som backar för en utmaning ;)
Hur som helst så ska det bli väldigt kul att åka iväg och bara koppla av. Nu är det dessutom väldigt fint väder där nere så det ska bli extremt kul. Det är bara till att säga bye bye Sverige <3

Jag har tyvärr inte haft tid att tidsinställa några inlägg, men tror att jag kanske kommer få möjlighet och tid till att fixa lite därnere. Så tro inte att ni blir av med mig :p

Nu har jag varit i farten igen och samlat på mig en del biblioteksböcker som jag hade tänkt prata om här. Mest eftersom en del ska tillhöra mitt nästa tema (klassiker) som kommer sträcka sig över en ganska lång tid :)

 

 

Jag besökte stadsbiblioteket i Malmö för någon vecka sedan för att hämta några reserverade böcker. Då gick jag även förbi YA hyllan och plockade upp några till.

 

Nu är det dags för den fjärde Top 5 Wednesday och oj vad tiden går fort. Jaja, lite försenad som vanligt men jag hoppas ni har överseende för det. Här är i alla fall veckans tema: