bokmalen

Nu är det såhär att när jag tittade igenom min lästa-böcker lista så hittade jag tre böcker som jag fortfarande inte hade recenserat trots att jag läst ut dem för ett tag sedan (Raven Boys läste jag ut i December förra året och de andra två i början utav detta) och kände att det var så dags. Dock så kom jag tyvärr inte ihåg så mycket utav böckerna och då är det väldigt svårt att skriva en recension. Det var inte mycket ag lyckades få fram så därför bestämde jag mig för att bara sätta ihop alla tre som minirecensioner som jag har sett många andra har gjort på sina bloggar också. Det här är förmodligen inget som kommer att upprepa sig, ifall jag inte råkat komma väldigt efter med recensioner :p

---

 

Titel: The Raven Boys

Författare: Maggie Stiefvater

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: Scholastic

Antal sidor: 454

Serie: The Raven Cycle #1

 

Blue has spent the majority of her sixteen years being told that if she kisses her true love, he will die. When Blue meets Gansey's spirit on the corpse road she knows there is only one reason why - either he is her true love or she has killed him. Determined to find out the truth, Blue becomes involved with the Raven Boys, four boys from the local private school.

 

Jag tycker verkligen om författarens andra serie Wolves of Mercy Falls som är en fin och mysig kärlekshistoria, och hade väntat mig något liknande i hennes nya serie. Det fick jag också men jag tyckte dock att mysteriet var lite bättre i The Raven Boys. Älskade hur man fick gissa sig framåt och aldrig riktigt kunde förutse vad som skulle hända.

Gillar verkligen huvudpersonen Blue. Hon var självsäker och målmedveten. Ganska tyst också å andra sidan, men det är bara typiskt Maggie's stil. Hennes karaktärer håller oftast sina känslor på insidan och brukar vara ganska sårbara och det visas jätte mycket på resten utav karaktärerna. Gansey, Adam, Noah och Ronan är väl genomtänkta karaktärer som alla är trasiga på insidan men gömmer det för världen. Kunde verkligen känna sympati och tyckte om att de hade ett djup allihopa.

 

Det här är ingen good-feel bok direkt och hur Maggie bygger upp den mörka och kusliga stämningen är så beundransvärt. Hon skriver så bra och jag älskar henens skrivsätt som är riktigt poetiskt och mystiskt. Det är inte svårt att fastna i hennes berättelser med andra ord.

 

Jag tyckte om Legend. Mycket. Day och June är ett par helt underbara karaktärer och i förra boken nämnde jag ofta att deras lojalitet och kärlek mot sina familjer var mycket som lade grunden för det. Här är det dock nästan känslorna för varandra de har som i stället gjorde att jag tyckte om dem.

I största delen utav boken är June och Day skillda åt och befann sig på motstånda sidor, och jag undrade hela tiden ifall de skulle återförenas igen eller bli dragna ifrån varandra. Ingen är säker och precis som förra boken är spänningen på topp hela tiden och boken är fullpackad med en massa actionscener och överlevnadssituationer. Med hjärtat uppe i halsgropen läste jag ut Prodigy och inte förrän några dagar efteråt hade det släppt helt.  Prodigy kommer garanterat ta med dig ut på ett fullspäckat äventyr.

 

Day och June är båda mästarspioner och tillsammans är de definitivt badasses, det finns inget de inte klarar av och ni som känner mig vet att jag älskar sådana karaktärer. Dessutom så tycker jag om att det är lätt att skilja på deras berättarröster, eftersom att de är ganska lika skulle det lätt kunna bli ett problem men de är tillräckligt distinkta för att jag inte ska lyckas bland ihop dem.

 

Woah, jag som inte trodde att serien kunde bli mycket mörkare än i förra boken men den slog nyss sitt egna rekord - igen. Boken är mörk. Alla kämpar för sina liv och ibland känns allting bara hopplöst. Nu är det inte bara Kaylee's egna liv som står på spel, uatn alla hon bryr sig om också. Den här boken är minst lika bra som den föregångna.

Som vanligt gör karaktärerna misstag ett flertal gånger men precis som förrut är det lätt att förlåta dem. Nu när man känner karaktärerna så bra också är det så kul att återvända til serien. Gänget kan fortfarande få mig att skratta ofta och jag gillar att läsa om de relationerna de har till varandra. 

Mycket annat har jag inte att säga om Before I Wake förutom att den följer ungefär samma spår som resten utav böckerna i serien och spänningen håller sig fortfarande på hög nivå. Det jag också gillar är att serien verkligen känns som en serie, jag vet att jag har sagt det innan men jag bara älskar hur saker som hönde i första boken har så stor betydelse för uppföljarna. Det skapar en helhet på ett helt annat sätt och är helt underbart.