Shades of Earth (Beth Revis)
(OBS! Har du inte läst de två första böckerna i den här serien så bör du inte läsa denna recensionen, kan innehålla små likaväl som stora spoilers.)
Författare: Beth Revis
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: razorbill
Antal sidor: 369
Översättare: -
Amy and Elder have finally left the oppressive walls of the spaceship" Godspeed" behind. They're ready to start life afresh--to build a home--on Centauri-Earth, the planet that Amy has traveled 25 trillion miles across the universe to experience.
But this new Earth isn't the paradise Amy had been hoping for. There are giant pterodactyl-like birds, purple flowers with mind-numbing toxins, and mysterious, unexplained ruins that hold more secrets than their stone walls first let on. The biggest secret of all? "Godspeed"'s former passengers aren't alone on this planet. And if they're going to stay, they'll have to fight.
Amy and Elder must race to discover who--or what--else is out there if they are to have any hope of saving their struggling colony and building a future together. They will have to look inward to the very core of what makes them human on this, their most harrowing journey yet. Because if the colony collapses? Then everything they have sacrificed--friends, family, life on Earth--will have been for nothing.
But this new Earth isn't the paradise Amy had been hoping for. There are giant pterodactyl-like birds, purple flowers with mind-numbing toxins, and mysterious, unexplained ruins that hold more secrets than their stone walls first let on. The biggest secret of all? "Godspeed"'s former passengers aren't alone on this planet. And if they're going to stay, they'll have to fight.
Amy and Elder must race to discover who--or what--else is out there if they are to have any hope of saving their struggling colony and building a future together. They will have to look inward to the very core of what makes them human on this, their most harrowing journey yet. Because if the colony collapses? Then everything they have sacrificed--friends, family, life on Earth--will have been for nothing.
Min åsikt:
WOW! Okej, det tog en stund att lugna ner sig efter att ha läst ut den här boken kan jag ju säga direkt. Mind-blowing är bara förnamnet för vad denna underbara resa är.
Det finns olika sätt en bok kan vara spännande på och det finns olika nivåer utav det. Jag har även sjäkv sagt många gåner att en bok har varit väldigt spännande på alla delar, men tro mig när jag säger detta: Shade of Earth slog nyss rekordet. Den är spännande rakt igenom på högsta nivå. Jag var nervös och rädd för karaktörerna hela tiden. Det var som att jag hela tiden åkte upp för en hög berg och dalbana utan något slut och som man inte kunde komma ut ifrån. Det var bara att hålla kvar och försöka att andas.
Detta var samtidigt som man försöker att reda ut på alla lögner och hemligheter, lite som ett pussel. Och sen slutet, wow. Det var något man verkligen kan kalla för episkt och storslaget. Mitt hjärta gick på högvarv och jag var så nervös. Det är vad Shades of Earth gör mot en. Beth Revis är verkliegn ett geni när det kommer tll tvister och cliffhangers, så är det bara
Det finns olika sätt en bok kan vara spännande på och det finns olika nivåer utav det. Jag har även sjäkv sagt många gåner att en bok har varit väldigt spännande på alla delar, men tro mig när jag säger detta: Shade of Earth slog nyss rekordet. Den är spännande rakt igenom på högsta nivå. Jag var nervös och rädd för karaktörerna hela tiden. Det var som att jag hela tiden åkte upp för en hög berg och dalbana utan något slut och som man inte kunde komma ut ifrån. Det var bara att hålla kvar och försöka att andas.
Detta var samtidigt som man försöker att reda ut på alla lögner och hemligheter, lite som ett pussel. Och sen slutet, wow. Det var något man verkligen kan kalla för episkt och storslaget. Mitt hjärta gick på högvarv och jag var så nervös. Det är vad Shades of Earth gör mot en. Beth Revis är verkliegn ett geni när det kommer tll tvister och cliffhangers, så är det bara
Man borde tro att efter allt de drama och hemskheter som karaktärerna fick genomlida i föregångarna att de äntligen skulle få få lite lugn och ro för en gångs skull. Men nej, absolut inte. Tvärt om så utsätts de stackars karaktärerna för ännu mer förödelse och det kom en massa studner då allting bara verkade så hopplöst. Deras hopp skulle alltid komma att tändas bara för att i nästa sekund släckas.
Jag gillar verkligen karaktärsutvecklingen för både Elder och Amy. Efter allt de har gått igenom i denna serien så har de växt och blivit mycket mer självsäkra och målmedvetna.
Amy störde jag mig lite på i föregångarna då hon alltid skulle vara så impulsiv och aldrig lyssnade. Hon tänkte aldrig innan hon handlade.
Nu har hon dock växt och kan stå på sina egna ben till och med under dessa hemska stunder. Gillade att hon inte bara gömde sig bakom sina föräldrar (jag störde mig rejält på hennes pappa vid en del tillfällen) utan stod upp mot dem och höll fast vid hennes egna åsikter.
Elder, Elder, Elder. Om man inte var säker på att han var en bra ledare innan så är man defintivt det efter att ha läst ut Shades of Earth. Han är verkligen beredd att offra allt för sitt folk och stod upp för dem vi alla tillfällen.. Blev så irriterad när alla "earthborn's" dömde med detsamma och helt enkelt bara dumförklarade honom och ifrågasatte honom ständigt. Allt det bara för att han var så ung.
Emy och Elder's relation är också helt underbar. De litar fullständigt på varandra när de tvivlade på alla andra. Tillsammans fungerar de bäst och de jobbar mycket bra ihop. Jag älskar dessutom att deras relation inte gick så snabbt och att den utvecklades långsamt från första boken för att sedan bli en väldigt fin kärlekshistoria.
Om ni inte redan har förstått det så tänker jag dela ut en 10 till denna fantastiska boken och slutet på en otrolig serie. Det är den så värd.
Spoiler del:
OH MY GOSH, SLUTET! Försökte Beth Revis ge mig en hjärtattack eller? Trodde först inte på att han verkligen kunde vara död. Men sedan allt eftersom tiden gick och hans kapitel förvandlades till tomma blad började jag bli riktigt orolig. Var så rädd för att vända sida eftersom att det kanske skulle vara den sista vilket skulle betyda att han verkligen var borta. Det var helt sjukt. TACK OCH LOV att jag var hemma för att där satt jag klockan ett på natten och skrek, skakade, svor med tårar i ögonen. Och sedan när man fick reda på att han hade överlevt så skrek jag ut av glädje. Alltså stackars min familj ;)
Jag lyckades lista ut rätt så snabbt att Chris tillhörde fienden, hallå, han var ju hur skum som helst. Dessutom lyckades jag också lista ut att det hade varit människor där förrut, dock så fick jag inte riktigt ihop det i mitt huvud och jag kunde inte komma på någon förklaring förrän det väl blev förklarat i boken.
Bästa del: Slutet, utan tvekan
Bokens första mening: "Wait", I say, my heart clenching.
10/10
Dagens Citat
“There will always be more questions. Every answer leads to more questions. The only way to survive is to let some of them go.”
- A, Every Day
Every Day (David Levithan)
Författare: David Levithan
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 324
Översättare: -
Serie: -
Every day a different body. Every day a different life. Every day in love with the same girl. There's never any warning about where it will be or who it will be. A has made peace with that, even established guidelines by which to live: Never get too attached. Avoid being noticed. Do not interfere.
It's all fine until the morning that A wakes up in the body of Justin and meets Justin's girlfriend, Rhiannon. From that moment, the rules by which A has been living no longer apply. Because finally A has found someone he wants to be with--day in, day out, day after day.
Min åsikt:
David Levithan är en författare jag alltid har tyckt om. Jag har än så länge läst fyra böcker av honom, fem med den här, och har tyckt att alla varit bra. Men det är just lite det som är problemet: jag tycker att de är bra men de har aldrig riktigt tagit steget över det och blivit bättre än bra.
Jag hoppades däremot att det skulle ändras när jag läste Every Day eftersom att jag hade hört att det skulle vara en utav hans mer annorlunda och vågliga böcker, vilket den även gjorde. Den är fortfarande inte perfekt, men den är bättre än bra.
Låt mig bara säga att jag älskar konceptet. Att varje dag vakna upp i en ny kropp, ett nytt liv som du får uppleva i en dag var intressant. Det var kul att läsa om de olika människorna han vaknade upp i varje dag och det var defintivt något utöver det vanliga. Det var nytt och jag tror aldrig att jag har läst om något liknande förut. Kändes verkligen kul att Levithan klev ur sin trygga bubbla och försökte sig på något mer övernaturligt. För att resultatet visade sig verkligen vara jätte bra.
Såklart så har inte Levithan bara skrivit en vanlig övernaturlig bok i heller, utan han har även ett understruket budskap med det hela. Något som man kan tolka hur man vill, men jag gillar skarpt att det finns där eftersom att det är vad som gör boken annorlunda. Som gör att den står ut.
Däremot så kan jag fortfarande se lite Levithan i hur boken är skriven och karaktärerna är skapade. De har sin egen historia och har några riktigt komplicerade känslor. De har ett djup och känns trovärdiga, vilket alltid är mycket roligare att läsa om då man själv kan känna igen sig ofta.
A är en vädligt komplicerad person och jag tycker synd om honom. Det kan inte vara kul att leva ett sådant liv som han gör, med inga riktiga bindelser, inga riktiga garantier, inga egna val. Att alltid behöva leva någon annans liv.
Detta förändras dock när han träffar Rhiannon för första gången. De klickar och lyckades bilda en ganska fin relation med tanken på allt. De lyckades beröra mig ett flertal gånger och någon gång satt jag med tårar i ögonen.
Det var också just deras förhållande som drev hela handlingen. Det hände inte så mycket annat men eftersom att jag fastnade så mycket för karaktärerna så blev jag ändå aldrig uttråkad.
Tyvärr (japp det kommer nästan alltid) så finns det dock några nackdelar med den här boken. Till att börja med så kändes inte allting riktigt trovärdigt. Det fanns en hel del luckor och massa frågor som inte fick sina svar. Egentligen så gör det inte så mycket då det inte var bokens fokus, men jag är en sådan person som ändå lyckas störa mig på sådant :/
Sedan så har jag en sak tll att klaga på och det var slutet. Det var alldeles för abrupt och allting tycktes hända så snabbt. Dessutom tycker jag inte att berättelsen riktigt fick ett slut den förtjänar. Nej, jag gillade det inte alls.
Sedan så har jag en sak tll att klaga på och det var slutet. Det var alldeles för abrupt och allting tycktes hända så snabbt. Dessutom tycker jag inte att berättelsen riktigt fick ett slut den förtjänar. Nej, jag gillade det inte alls.
Efter Every Day ska jag snabbt ta och läsa resten utav David Levithan's böcker, för att nu blev jag defintivt mer sugen på att läsa dem.
Gillar ni övernaturlighet och har tyckt om någon utav författarens andra böcker så ska ni defintivt ta och plocka upp den här boken. Ni kommer inte att ångra er. Det här är den bästa av honom som jag har läst, än så länge.
En stark 8/10
Dagens Citat
Will's grin widened. "Oh, him," he said. "This is Cecily's friend. Mr. Gabriel Lightworm."
Gabriel, half in the act of streching out his hand to greet Mr. Herondale, froze in horror. "Lightwood," he sputtered. "Gabriel Lightwood-"
"Will!"
- Will & Tessa & Gabriel & Cecily, Clockwork Princess
Switched (Amanda Hocking)
Författare: Amanda Hocking
Originaltitel: -
Bokförlag: tor
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 293 + 31 extra sidor
Översättare: -
Serie: Trylle #1 (Uppföljare: Torn, Ascend)
Wendy Everly knew she was different the day her mother tried to kill her and accused her of having been switched at birth. Although certain she’s not the monster her mother claims she is - she does feel that she doesn’t quite fit in...
She’s bored and frustrated by her small town life - and then there’s the secret that she can’t tell anyone. Her mysterious ability - she can influence people’s decisions, without knowing how, or why...
When the intense and darkly handsome newcomer Finn suddenly turns up at her bedroom window one night - her world is turned upside down. He holds the key to her past, the answers to her strange powers and is the doorway to a place she never imagined could exist. Förening, the home of the Trylle.
Finally everything makes sense. Among the Trylle, Wendy is not just different, but special. But what marks her out as chosen for greatness in this world also places her in grave danger. With everything around her changing, Finn is the only person she can trust. But dark forces are conspiring - not only to separate them, but to see the downfall everything that Wendy cares about.
The fate of Förening rests in Wendy’s hands, and the decisions she and Finn make could change all their lives forever...
She’s bored and frustrated by her small town life - and then there’s the secret that she can’t tell anyone. Her mysterious ability - she can influence people’s decisions, without knowing how, or why...
When the intense and darkly handsome newcomer Finn suddenly turns up at her bedroom window one night - her world is turned upside down. He holds the key to her past, the answers to her strange powers and is the doorway to a place she never imagined could exist. Förening, the home of the Trylle.
Finally everything makes sense. Among the Trylle, Wendy is not just different, but special. But what marks her out as chosen for greatness in this world also places her in grave danger. With everything around her changing, Finn is the only person she can trust. But dark forces are conspiring - not only to separate them, but to see the downfall everything that Wendy cares about.
The fate of Förening rests in Wendy’s hands, and the decisions she and Finn make could change all their lives forever...
Min åsikt:
Omslaget till Switched, och hela serien för den delen, är helt underbart vackert. Har nu även tvåan hemma och de är så fina ihop. Väntar nu bara på sista boken och det kommer att bli en fin helhet ;)
Men nu kom jag inte hit för att babbla på om hur fint omslaget är utan det faktiska innehållet, som är ganska bra det också.
Jag älskade konceptet och det var verkligen kul att få se 'troll' varelser från en helt annan synvinkel. Den bilden man har framför sig, ni vet den sorten som bor under broar och som är stor knubbig och äcklig, stämmer inte alls överens med bilden i den här boken. Här är de i stället vackra varelser med magiska krafter. Välkommen till Förening, hemmet för de vackra trollen!
Handlingen var förutom det även mycket intressant. Jag gillade början då huvudpersonen Wendy fick ta itu med vem hon var och långsamt ledes in i det nya livet. Det var också roligt att läsa om all prinsessträning som hon fick genomgå efter det. Boken fortsatte så ett tag och spänningen sjönk en del men ändå så hade jag inte tråkigt och blev inte rastlös en enda gång. Jag hade vid det här laget även lyckats lista ut några saker i förväg men slutet lyckades ändå fånga mig och en del saker som jag inte hade väntat mig hände. Så det var absolut inte något tråkigt slut. Dessutom lyckades den sista tvisten faktiskt göra mig chockad, och lite irriterad måste jag dock medge.
Berättarrösten var också bra och var en utav anledningarna till varför jag inte hade tråkigt. Wendy är väldigt uppfriskande och jag älskar hennes nyfikenhet. Gillar att hon inte drog sig tillbaka i konflikter och stod för vad hon ville. Dessutom hade hon en del humörsvängningar och det var kul att läsa om ;)
Sedan fanns det dock en del saker jag inte gillade på den här fronten också. Till exempel så fattar jag inte varför alla i Förening förväntar sig att Wendy ska veta allt. De vägrar ju berätta för henne och blir sedan sura nör hon gör fel. Hur ska de ha det liksom? Allt det där kändes ju bara så löjligt.
Jag gillade inte slutet i heller. Jag tyckte att Wendy agerade själviskt och omoget. Där sjönk hennes karaktär en del för mig.
Övanpå det så förstod jag mig inte riktigt på Finn och Wendy's insta-love i heller. De hade en del gulliga stunder men oftast var de bara irriterande.
Innan jag avslutar denna recensionen undrar jag bara ifall någon utav er vet ifall Amanda Hocking är svensk eller har någon svensk släkt? Jag undrar just eftersom att hon använde en del svenska ord i boken. Som till exempel hette deras hem då 'Förening' som jag skrev innan. Dessutom kallas de mänskliga som bor i deras samhälle för 'mänsklig'. Lite halvroligt är det också då deras fiender heter Vittra och min skola heter Vittra :p
En bra bok som hade sina små brister. Tänker dock definitivt läsa fortsättningen och se ifall karaktärerna skärper till sig lite ;)
Bästa del: Början
Bokens första mening: A couple things made that day stand out more than any other: it was my sixth birthday, and my mother was wielding a knife.
7/10
Diskussion: Vad gör ni innan ni ser en filmaterisering? (+ liten status)
Jag har precis sett klart den mest sinnesrubbade filmen någonsin: The Human Centipede. Usch, blä, urk. Är du äckelmagad så se inte den. Det är helt sjukt hur någon ens kan komma på den iden från första början. Dessutom kunde jag inte sluta att irritera mig på karaktärerna, de gjorde så många dumma val. Och slutet var det värsta...
Har hört att det finns en tvåa, och att den första filmen tydligen ska vara en Disney film jämfört med den. Ja, vissa saker ska bara inte ses.
Men hur som helst så skapade jag inte detta inlägget för att prata om just det nu. Utan ett mer bokrelaterat ämne då jag har tänkt en hel del på filmaterseringar av böcker den senatse tiden, eftersom att de flesta utav mina favoriter ska bli eller håller på att bli filmer. 2014 kommer att bli ett helt galet filmår, och jag längtar mycket.
Nu så har jag dock börjat tvivla på en sorts 'tradition' som jag brukar ha innan jag ser en filmaterisering och det är att jag läser om boken någon vecka innan för att fräscha upp minnet till det maximala.
Innan har jag alltid sett det som en bra idé men nu är jag mer osäker. En filmaterisering är aldrig perfekt, det finns händelser som lämnas ute och inte får samma utveckling som man kanske vill. Därför är det kanske bättre att man inte kommer ihåg exakt allt innan man ser filmen, så behöver man inte störa sig på alla smådetaljer när man väl sitter där och ser filmen för första gången. Då kan man istället koppla av och bara njuta.
En stor anledning till detta är också för att jag är lite kluven just nu eftersom att City of Bones premiären närmar sig med stora steg och det var år sedan jag läste den boken sist. Hade först tänkt läsa boken igen i augusti men är inte så säker nu längre.
Hur brukar ni göra och hur ska ni göra? Behöver lite råd :)
Dagens Citat
“I didn't eat all of it."
"Oh, so it ate itself?" Dee shrieked so loudly I thought I heard the rafters in the ceiling shake. "Did the spoon ate it? Oh wait, I know. The carton ate it."
"Actually, I think the freezer ate it.”
"Oh, so it ate itself?" Dee shrieked so loudly I thought I heard the rafters in the ceiling shake. "Did the spoon ate it? Oh wait, I know. The carton ate it."
"Actually, I think the freezer ate it.”
- Daemon & Dee, Obsidian
Starters (Lissa Price)
Författare: Lissa Price
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press
Antal sidor: 352
Översättare: -
Serie: Starters #1 (Uppföljare: Enders.)
Sixteen-year-old Callie lost her parents when the genocide spore wiped out everyone except those who were vaccinated first--the very young and very old. With no grandparents to claim Callie and her little brother, they go on the run, living as squatters, and fighting off unclaimed renegades who would kill for a cookie. Hope comes via Prime Destinations, run by a mysterious figure known only as The Old Man. He hires teens to rent their bodies to seniors, known as enders, who get to be young again. Callie's neurochip malfunctions and she wakes up in the life of her rich renter, living in her mansion, driving her cars, even dating Blake, the grandson of a senator. It's a fairy-tale new life . . . until she uncovers the Body Bank's horrible plan. . . .
Min åsikt:
Starters är en bok som jag plockade upp helt random i biblioteket. Jag har inte hört så mycket om den på svenska bokbloggar och hade inte direkt läst någon recension på den i heller. Var därför ganska osäker, men jag tyckte att handlingen lät bra och älskade omslaget så den åkte hem med mig ändå.
Det finns tre delar som är absolut viktigast i en bok enligt mig. De delarna jag alltid bedömer efter, och de är: karaktärer, handling och språk. I Starters klingade två rätt, men den ena inte så mycket.
Jag gillade handlingen och konceptet väldigt mycket. Just själva iden med att de äldre tar över de ungas kroppar tyckte jag var en intressant framtidsvision, och även en trovärdig sådan. Det är något som absolut skulle kunna hända vilket gör det bara ännu mer skrämmande. Det är just det jag letar efter i en dystopi och Starters träffade mitt i prick.
Samtidigt som handlingen var intressan så var den även spännande. Det hände hela tiden något och det fanns tvister överallt, även ifall jag lyckades lista ut några saker i förväg. Men det flöt på ändå och jag vände sida konstant. Då kan ni även tänka er att jag gillade språket, eftersom det defintivt hade en stor del i att bygga upp den skrämmande stämningen. Lättläst och enkelt = perfekt.
Då kommer vi tillslut till den delen jag tyckte lite mindre om: karaktärerna. Det var inte så att jag ogillade dem direkt, utan mer att jag aldrig riktigt kände mig nära dem. Kanske har jag berättarrösten att skylla på för jag kände verkligen ingenting för karaktärerna. De visade känslor och de gick igenom en massa svåra och tuffa situationer, ändå kände jag inget för dem. Inte ens för huvudpersonen vars huvud jag var i hela tiden. Det är tråkigt och synd, för att hade jag bara gillat karaktärerna hade det här defintivt kunnat bli en ny favorit bok. Men det är så det är ibland.
Vill ni ha en spännande och skrämmande framtidsvision att läsa om ska ni defintivt plocka upp Starters, men om ni nästan bara bryr er om karaktärerna kan ni nog snabbt hitta en annan bok ni kommer att gilla bättre. Jag får se när - ifall - jag kommer att läsa nästa bok i serien.
Bästa del: Det episka slutet
En stark 6/10
Glad Midsommar! ♥
Tänkte bara hoppa in lite snabbt och önska alla mina underbara läsare en glad midsommar! Hoppas ni får en bra dag med familjer och vänner. Jag själv ska vara borta hela dagen och kanske en bit in imorgon, så om inte annat så ses vi helt enkelt imorgon igen :)
Dagens Citat
“Boo,” said Jared.
“Oh my God, Jared. Don’t tough-talk the lambs.”
"It was giving me a funny look.”
- Jared & Kami, Unspoken
Obsidian (Jennifer L. Armentrout)
Författare: Jennifer L. Armentrout
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Entangled Teen
Antal sidor: 335
Översättning: -
Serie: Lux #1 (Uppföljare: Onyx, Opal)
When seventeen-year-old Katy Swartz moved to West Virginia right before her senior year, she'd pretty much resigned herself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring, but then she spotted her hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up...until he opened his mouth. Daemon Black is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. It's hate at first sight, but when a stranger attacks her and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens.
The hot guy next door? Well, he's an alien. Turns out that Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities and Katy is caught in the crosshairs. Daemon's touch has lit her up like the Vegas Strip and the only way she's getting out of this alive is by sticking close to him until her alien mojo fades. That is if she doesn't kill him first.
Min åsikt:
Obsidian är definitivt en bok som har varit väldigt hypad här i bokbloggarvärlden den senaste tiden, och jag antar att jag som vanligt är lite sen med att läsa den :p
Men äntligen har jag gjort det och jag är inte ett dugg missnöjd. Det var faktiskt ett tag sedan jag läste en sådan underhållande bok. Hade praktiskt taget ett leende på läpparna under hela tiden jag läste Obsidian.
Men äntligen har jag gjort det och jag är inte ett dugg missnöjd. Det var faktiskt ett tag sedan jag läste en sådan underhållande bok. Hade praktiskt taget ett leende på läpparna under hela tiden jag läste Obsidian.
Jag älskade berättarrösten, så humoristisk och sarkastisk. Katy är ju helt underbar och jag tycker mycket om hur hon har en sådan stor självsäkerhet och inte backar när andra går emot henne. Samtidigt som hon under det dessutom är en riktig bokälskare och driver en bokblogg. Jag kände själv igen mig i henne flera gånger och tyckte det var kul vart enda gång hon nämnde att hon till exempel hade spelat in en "book haul" eller fangirlade över några nya böcker. Man kände så väl igen sig.
Sedan måste jag ju också säga att jag älskar hur hon står upp mot Daemon. Deras dialoger är så underhållande och underbara, fastän han är en idiot ibland. Ja, den där Daemon. Vad ska man säga om honom som inte redan är sagt hundra gånger förut? Hans personlighet påminner mycket om Jace från TMI och bara det tyder på att jag gillade honom skarpt :)
Vidare till konceptet så är ju aliens kanske inte något nytt direkt, men jag gillade att författarinnan hade vänt det till sin egen grej. Just det här med att ljuset är deras källa gjorde att de blev mer intressanta än creepy och skrämmande. I den kategorin hamnar istället arum.
Vidare till konceptet så är ju aliens kanske inte något nytt direkt, men jag gillade att författarinnan hade vänt det till sin egen grej. Just det här med att ljuset är deras källa gjorde att de blev mer intressanta än creepy och skrämmande. I den kategorin hamnar istället arum.
Första delen av boken var inte direkt så spännande och allting kändes ganska cliché, då jag har läst liknande så många gånger förut. Tvisterna var ganska uppenbara och jag lyckades lista ut det mesta i förväg vilket är lite tråkigt. Men samtidigt i helheten så tycker jag inte att det gör så mycket. Jag gillade karaktärerna och språket var lättläst, så det var inte svårt att flyta med ändå.
En mycket bra bok med underhållande karaktärer och bra berättarröst. Håller faktiskt på att läsa andra boken just nu och kan redan säga att det ser väldigt lovande ut :)
Bokens första mening: I stared at the pile of boxes in my bedroom, wishing the Internet had been hooked up.
Bokens sista mening: "So do I."
8/10
Dagens Citat
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”
- Magnus Bane & Gabriel Lightwood, Clockwork Princess
Unspoken (Sarah Rees Brennan)
Författare: Sarah Rees Brennan
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Randon House
Antal sidor: 370
Översättare: -
Serie: The Lynburn Legacy #1 (Uppföljare: Untold, utkommer 29 augusti 2013)
Kami Glass is in love with someone she's never met--a boy she's talked to in her head since she was born. This has made her an outsider in the sleepy English town of Sorry-in-the-Vale, but she has learned ways to turn that to her advantage.
Her life seems to be in order, until disturbing events begin to occur. There has been screaming in the woods and the manor overlooking the town has lit up for the first time in 10 years. . . . The Lynburn family, who ruled the town a generation ago and who all left without warning, have returned. Now Kami can see that the town she has known and loved all her life is hiding a multitude of secrets--and a murderer. The key to it all just might be the boy in her head. The boy she thought was imaginary is real, and definitely and deliciously dangerous.
Min åsikt:
Jag har hört en hel del gott om den här boken och har velat läsa den ett bra tag. Speciellt med tanken på att författaren är väldigt bra vän med Cassandra Clare, en utav mina favoritförfattare. Dessutom älskar jag omslaget och efter att ha bara läst baksidestexten kunde jag se att det skulle bli något bra. Och det blev det såklart också :)
Det jag föll för direkt var karaktärerna. De är lite som jag oftast brukar beskriva John Green's karaktärer: lite överdrivna men helt underbara. De är kanske i alla situationer inte helt trovärdiga men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om det. Så länge de är udnerhållande och sticker ut så tycker jag tvärt om bara om dem mer och mer.
Det jag just gillar med Unspoken också är att alla karaktärerna har ett djup, vare sig det är en huvudkaraktär eller bikaraktär. De har alla en egen historia att berätta vilket gör att de blir så mycket mer trovärdiga och minnesvärda. Åh, vad jag älskar det!
Kami & Jared, Jared & Kami. Fattar ni hur fantastiska dessa karaktärerna är? Älskade Kami's berättarröst, den var underhållande och unik. Jag har nog inte riktigt läst om någon sådan som henne förrut och det var defintivt uppfrisknande.
Gillar också Jared skarpt. Han är så kaxig, mystisk och lite sarkastisk men ändå så sårbar på insidan, vilket inte är konstigt med tanken på allt som han har fått gå igenom. Tyckte verkligen att det var så vackert hur Kami var hans enda klippa och var den personen han alltid kunde lita på, och detta var innan han ens visste att hon faktiskt existerade. Älskade upplägget av deras relation och hur båda två var så förvirrade och inte visste vad de skulle tycka när de väl träffade varandra. Kunde verkligen förstå Kami när hon tvivlade.
Snacka om att Sarah har lyckats berätta en väldigt fin kärlekshistoria, som dock inte är slut än.
Även om konceptet kanske inte är så nytt så gör det inte så mycket då jag tyckte om det ändå. Det jag dock verkligen älskade var stämningen, tyckte det sken ut ur boken och lyckades fånga mitt intresse snabbt. Det var kusligt och mystiskt på samma gång.
En helt underbart fantastisk bok som kommer sätta ett märke i mitt hjärta. Den förtjänar så sin poäng och jag kan glatt meddela att jag redan har satt countdown för nästa bok.
Stor spoiler del:
När Jared och Kami's band bröts skrek jag rakt ut (tur att jag var ensam hemma). Var helt förkrossad och visste knappt vart jag skulle ta vägen. Hela jag typ skakade medan jag läste slutet. Åh, Sarah Rees Brennan varför måste du göra så mot dina läsare och sluta boken med en riktigt jobbig cliffhanger?
Bokens bästa del: När J & K träffade varandra för första gången.
Bokens första mening: Every town in England has a story.
10/10
Rules of Attraction (Simone Elkeles)
(OBS! Har du inte läst första boken i den här serien bör du inte läsa denna recension. Kan innehålla både små såväl som stora spoilers)
Författare: Simone Elkeles
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Simon & Schuster
Antal sidor: 324
Översättare: -
Serie: Perfect Chemistry #2 (Föregångare: Perfect Chemistry. Uppföljare: Chain Reaction)
When Carlos Fuentes returns to America after living in Mexico for a year, he doesn’t want any part of the life his older brother, Alex, has laid out for him at a high school in Colorado . Carlos likes living his life on the edge and wants to carve his own path - just like Alex did. Then he meets Kiara Westford. She doesn’t talk much and is completely intimidated by Carlos’ wild ways. As they get to know one another, Carlos assumes Kiara thinks she’s too good for him, and refuses to admit that she might be getting to him. But he soon realizes that being himself is exactly what Kiara needs right now.
Min åsikt:
(Jag läste ut den här boken för ett tag sedan och skrev även recensionen för länge sedan. Trodde att jag redan hade publicerat den på bloggen men insåg sedan att den fortfarande bara var sparad på min mobil. Här är den i alla fall)
Det här är en companion serie och oftast brukar det kvitta ganska mycket i vilken ordning man läser böckerna i, men här måste jag dock säga att det gör stor skillnad. Läser man dem i fel ordning spoilar man hela föregångarna för sig, vilket inte altid är så kul. Jag vet inte ens riktigt varför jag tar upp det då jag läser dem i rätt ordning ;)
Det var dock ändå rätt kul att få se lite av Alex och Brittany igen och se hur det har gått för dem.
Jaja, nu går vi vidare. Den här boken handlar då alltså om Carlos, den mellersta brodern i familjen som nu går sitt sista år på highschool.
Till en början kunde jag känna mig riktigt irriterad på honom. Hans attityd och kaxighet var lite för mycket och allvarligt talat: varför är han tvungen att begå samma misstag som sin bror trots att han vet att broderns bästa vän dog och att han själv var nära på att dö. Jag vet att han ville skydda sin familj men fattar han inte att det bara kommer bli konsekvenser i slutändan?
Bara detta gjorde att jag direkt började ta avstånd ifrån honom, och när han sedan började snacka om att han "aldrig kommer bli en av de good-guys" kändes det bara som en upprepning av förra boken. Däremot så gillade jag hans humor och när han och Kiara försökte utmana varandra hela tiden. Tyckte mycket mer om den personen han var när han var med henne.
Sedan har vi självaste Kiara då och jag gillade att hon stod upp för sig själv och vågade vara annorlunda. Hon slängde även ur sig en del kvicka och sarkastiska repliker vilket jag definitivt uppskattade.
När det kommer till takten och spänningen var det helt okej, men det fanns rum för förbättring. I Perfect Chemistry kändes det mycket större och dramatiskt då de drog ut på hela "gangmember" delen mer. I Rules of Attraction hände allting så snabbt att man knappt hann uppleva någon spänning eller någon annan sorts reaktion. De lyckades hitta en lösning snabbt och vips så var det över, på typ bara 5 sidor och tyvärr så överdriver jag inte.
Perfect Chemistry var väldigt bra och Rules of Attraction hamnade tyvärr ett snepp nedåt. Jag tror det har mycket att göra med att handlingen följer ungefär samma mönster i båda böckerna och jag läste dem så kort efter varandra. Tänker defintivt läsa sista boken men det dröjer nog ett tag dock.
Bokens första mening: I want to live life on my own terms.
Bokens sista mening: "What happens when I break one of your fuckin' rules?"
7/10
Dagens Citat
“But death doesn't work like that. It doesn't care if someone loves you, doesn't want you to go. It just takes. It takes and it takes until eventually you have nothing left.”
-Elder, Shades of Earth
Finale (Becca Fitzpatrick)
(OBS! Har du inte läst förgångarna i den här serien bör du inte läsa den här recensionen. Den kan innehålla små men likväl stora spoilers.)
Författare: Becca Fitzpatrick
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Simon & Schuster
Antal sidor: 454
Översättare: -
Serie: Hush, Hush #4 (Föregångare: Fallen ängel (eng: Hush, Hush), Förlorad ängel (eng: Crescendo), Silence.)
Nora is more certain than ever that she is in love with Patch. Fallen angel or no, he is the one for her. Her heritage and destiny may mean that they will always be enemies, but there is no turning her back on him. But now they face their biggest challenge. Can their love survive a seemingly insurmountable divide. And in the end, will there be enough trust left to rebuild what has been broken? The lines are drawn - but which sides are they on?
Min åsikt:
Finale är den sista boken i Hush Hush serien. En serie som har haft sina ups-and-downs och jag vet inte riktigt vart den här ska placeras, någonstans i mitten tror jag nog. Bra men tyvärr inte bra nog.
I de föregångna böckerna har handlingen alltid varit lite sådär, då trovärdigheten har spruckit på några ställen. Jag hade verkligen hoppats att jag skulle få några av mina svar här, men icke. Så blev det tyvärr inte.
Däremot så tyckte jag att handlingen var ganska spännande ändå och flöt på ganska bra, vilket gjorde att jag ganska lätt kunde glömma bort dessa luckor och bara hänga på.
Visst hade Finale sina sega delar (vilken bok har inte det?) men jag tyckte att spänningen överskuggade det och jag hade inte tråkigt en enda stund. Jag tror faktiskt att det här måste vara den mest spännande boken i serien, speciellt med sitt episka slut. Dock så fanns det även lite andra problem jag hade med boken.
Nora är en karaktär som har både höjts och sänkts för mig genom hela serien. I första boken var hon helt okej, för att i andra boken bli en idiotisk diva, för att sedan bättra sig, och nu? Jag skulle nog säga att hon är någonstans där emellan.
Jag tycker fortfarande att hon är lite för gnällig och gjorde en del korkade val, men samtidigt tycker jag ändå om att hon står för sig själv och är envis. Dessutom är hennes berättarröst lätt att hänga med och jag trivs med den. Så jag har faktiskt ingen riktig aning om var någonstans hon står för mig just nu.
Sedan har vi Patch, vår fallna ängel. I första boken (det här börjar bli en riktig jämförelse recension) älskade jag honom just eftersom att han var så annorlunda, kaxig och sarkastisk, inte trevlig alls. I andra boken blev han en liten mes och vågade aldrig riktigt ta ett steg framåt. Sedan bättrade han sig lite och nu vet jag inte riktigt. Det är lite som med Nora. Det känns inte riktigt som att jag känner dem tillräckligt efter fyra böcker, vilket bara känns konstigt och tråkigt.
Trots allt är jag glad att serien äntligen har fått ett ordentligt avslut. En mer utdragen serie hade nog blivit stupet för Hush, Hush, så jag är ändå nöjd. Gillade ni föregångarna tycker jag att ni ska läsa Finale, men gjorde ni inte det borde ni nog ta och strunta i det då boken ligger på ungefär samma nivå som dem.
Samannfattat en helt okej serie.
Bokens första mening: Scott didn't believe in ghosts.
Bokens sista mening: "I undress to impress."
6/10
Chasing Brooklyn (Lisa Schroeder)
Författare: Lisa Schroeder
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Simon Pulse
Antal sidor: 412
Översättare: -
Serie: -
Restless souls and empty hearts
Brooklyn can't sleep. Her boyfriend, Lucca, died only a year ago, and now her friend Gabe has just died of an overdose. Every time she closes her eyes, Gabe's ghost is there waiting for her. She has no idea what he wants or why it isn't Lucca visiting her dreams.
Nico can't stop. He's always running, trying to escape the pain of losing his brother, Lucca. But when Lucca's ghost begins leaving messages, telling Nico to help Brooklyn, emotions come crashing to the surface.
As the nightmares escalate and the messages become relentless, Nico reaches out to Brooklyn. But neither of them can admit that they're being haunted. Until they learn to let each other in, not one soul will be able to rest.
Min åsikt:
Jag har verkligen inte läst mycket versböcker, jag tror det är sammanlagt två stycken ifall man inte räknar med Chasing Brooklyn, vilket inte är så mycket. Men hädanefter tänker jag dock läsa betydligt fler. För Chasing Brooklyn tog verkligen med mig på en underbar resa.
Jag gillar att man i versböcker så mycket lättare kan förstå karaktärernas känslor och gå in på djupet. Det behöver inte hända så mycket för att mitt intresse ska hållas kvar, så länge boken är välskriven och har genomtänkta karaktärer. Vilket Chasing Brooklyn definitivt har!
Språket vävs ihop med huvudkaraktärerna och blir lite sådär magiskt så att man bara glider över sidorna. Och så på knappt en timme är boken utläst, för att det är en versbok och de går så snabbt att läsa ut trots att boken var över 400 sidor lång.
Efteråt så saknar man karaktärerna och vill ha mer, eller det gjorde i alla fall jag, eftersom att det gick just så snabbt vilket kan anses som ganska tråkigt, men samtidigt är det helt perfekt ifall man bara vill ha en snabb och lättläst bok. En som ändå hinner berätta en fin historia (oj, vad jag börjar bli djup) och det är fantastiskt.
Karaktärerna är också bra. Brooklyn var nog dock favoriten då jag på något sätt kände mig närmare hennes karaktär, och jag kunde förstå henne lite bättre. Hela hennes karaktär var fylld med innehållda känslor och de berättade en väldigt berörande historia.
Sedan så var det även trevligt att se hennes relation med Nico (den andra huvudpersonen) utvecklas och tyckte om att de blev varandras stöd och läkte varandras sår. Det var som sagt väldigt fint skrivet och upplagt.
Det jag dock skulle vilja klaga lite på är att huvudkaraktärernas berättarröster var alldeles för lika. Ibland var det riktigt svårt att skilja på dem och det var lätt att de blandades ihop i mitt huvud. Detta var speciellt från mitten fram mot slutet då jag fann det lättare att skilja på dem i början.
Det är ganska synd då det kunde stanna upp flödet ibland och man fick själv tänka efter en hel del. Lite förvirrande och smått irriterande.
Allt som allt en vädligt bra versbok. Har redan en utav författarens andra versböcker hemma och tänker läsa den snart. Det ser jag fram emot!
Bästa del: Början, för en gångs skull ;)
Bokens första mening: One year ago today
I lost my boyfriend, Lucca.
En stark 8/10
☼ Sommarlov ☼
Yay! Finally some vacation :D
Fick sommarlov igår och känner mig hur glad som helst. Att veta att man nästan har två hela månader av lov från och med nu känns helt underbart. Finns så många saker jag vill göra denna sommaren och hoppas att det mesta blir av!
Just nu är jag hos m & m i Kävlinge och internetet suger verkligen här, men kommer hem i morgon förmiddag så det ska inte bli några problem. Kommer annars inte vara borta så mycket (där jag inte har tillgång till internet) och tänker vara aktiv på bloggen. De enda gångerna jag vet att jag kommer att vara ganska frånvarande är 4 dagar i mitten av juli och veckan innan jag börjar skolan i augusti.
Jag har en hel del nya saker jag ska prova på på bloggen nu i sommar och förhoppningsvis ska det också gå bra. Tänkte även uppdatera bloggens design.
Ser mycket fram emot det och hoppas att ni också gör det :)
BOOK MASH! ♥
Nu har jag gjort den första video-tagen detta året och jag känner mig oerhört nöjd. Kul har det också varit!
Tagen jag då har gjort är MASH - The Books Edition som startade någonstans på youtube och nu har letat sin väg in i bokbloggar världen. Jag älskade det spelet när jag var lite yngre och tyckte det lät som en toppen idé att göra det i bokform. Så det har jag nu gjort och för er som inte vet vad mash är kan ni läsa spelreglerna nedanför men ni som redan vet kan hoppa över det.
Spelregler:
MASH är helt enkelt ett spel där man förutspår någons framtid och är något de flesta gör när de går i låg eller mellan stadiet.
Först ska man ha kategorier. Dessa kan man välja själva men det finns dock några standard de flesta brukar gå efter som till exempel var man ska bo, vem ens framtida partner ska vara, hur många barn man ska få, vad som blir ens jobb o.s.v.
Sedan ska man då alltså välja ett nummer, men även här är det ganska fritt. När jag var liten och körde mash så brukade alltid min vän få rabbla nummer från ett och uppåt tyst för sig själv, sedan ska jag då säga stopp och det nummret min vän stannar på blir det jag ska köra med. I videon kommer jag dock göra något annorlunda.
Man brukar oftast ha fyra eller fem alternativ på varje kategori och det ska inkludera både bra och dåliga val, för roligare spel. När du sedan är klar med detta och har valt ditt nummer räknar du uppifrån och neråt (du kan välja att börja med bara en kategori, eller köra allting direkt) och det alternativet du stannar på stryker du alltså över och därmed försvinner det. Och så fortsätter du.
När det bara finns ett alternativ kvar i en kategori är alltså den kategorin klar och du hoppar över hela den när du fortsätter räkna.
Allt som allt är det ganska enkelt och fritt. Man kan ganska lätt bestämma sina egna regler och göra hur man själv vill.
När det kommer till bokformen jag har gjort är det likadant, det enda annorlunda är att man tar alternativ från böcker i stället för verkligheten. So here we go:
Håll i er, för att nu ska jag tagga vidare en massa (vet inte ifall ni redan har blivit taggade):
Tag: 5 books to movie!
Det var nu dags för ännu en tag. Det är Frida och Agnes från booklovin som har taggat mig och nu har jag äntligen tagit tid till att göra den.
Taggen går ut på att man ska välja 5 böcker man skulle väldigt gärna vilja se som film (eller tv-serie för den delen). Helst sådana som inte ryktas eller ska bli film!
De flesta utav mina favoritböcker håller redan på att fimateriseras (City of Bones, Vampire Academy, Divergent, The Maze Runner, The Book Thief, Hunger Games, The Fault in Our Stars, o.s.v) vilket jag är super glad över, men det finns ändå en hel del som jag vill se som film som inte tillhör den högen. Jag hittade till och med så många att det var omöjligt att välja bort någon, så därför har jag istället gjort en lista på 7 stycken. Och här har vi dem:
7. The Immortal Rules av Julie Kagawa
Den här boken är fylld av action, blod, äventyr och olidig spänning på högsta nivå. Även ifall ämnet vampyrer är ganska uttjatat just nu så tror jag definitivt att den här skulle ha blivit ett undantag.
6. Pirates! av Celia Rees
Det var i för sig länge sedan jag läste den här boken, men jag kan fortfarande komma ihåg hur bra den var. Tror även den skulle blivit bra som film. Lite som Pirates of the Caribbean fast med tjejer istället, och mer historiskt inslag.
5. Soul Screamers av Rachel Vincent
Den här serien hade blivit så oerhört häftig ifall den hade gjorts till film. Bara tänk er hela "netherworld" världen med alla sina hemskheter och den mörka stämningen. Dessutom finns det inte många filmer då just de övernaturliga varelserna i den här boken står i centrum (eller åtminstone så tror jag inte det) och det hade definitivt kunnat bli en ny grej. Om man tänker efter är den här serien verkligen gjord för att bli film.
4. Nightshade av Andrea Cremer
Nightshade är en utav mina favoritserier och det hade varit underbart att få se den som filmaterisering på bioduken. Få se alla de underbara karaktärerna komma till liv, humorn och actionen. Med rätt filmbolag, producenter och skådespelare hade det här lätt kunnat bli något stort!
3. Across the Universe av Beth Revis
Åh, bara tänk på alla möjligheter det skulle ha funnits om man hade haft filmrättigheterna till den här boken. Tänk hur de skulle kunna bygga upp den här mystiska spänningen och göra filmen lika kuslig som boken. Med tvister och cliffhangers överallt. Sci-fi gör come back!
2. The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin
Den här bokserien är så mörk och skrämmande, men samtidigt så otroligt bra. Har tvister överallt och historien ändrar hela tiden kurs. Jag satt på helspänn hela tiden när jag läste andra boken. Bara föreställ er det som film.
1. Partials av Dan Wells
Ju mer jag tänker på det, desto bättre låter det. Äventyrsböcker brukar verkligen göra sig bra som film och det här är inget undantag. Dessutom blandat med all den spänningen skulle det ha blivit perfekt. Men de får nog ta och skynda sig nu innan alla börjar bli trötta på dystopier, precis som det är med vampyrer just nu.
Book Haul #8 (Del 2)
Och här har ni Del 2, då jag pratar om böckerna jag beställde från adlibris:
(Haha, om ni hör en unge som skriker i bakgrunden och en kvinna som pratar så är det bara min bror och min mamma. Man kanske märker att jag blir lite små distraherad av det ibland och ursäkta för det :p )
Bookhaul #8 (Del 1)
En ny Bookhaul, och som jag även nämner i videon kommer jag lägga upp nästa del om några timmar :)
Och ursäkta för den lite sämre kvalitén, insåg inte att ljuset påverkade det så mycket...
Och ursäkta för den lite sämre kvalitén, insåg inte att ljuset påverkade det så mycket...
♥
Look what I picked up!
Ett stort paket från adlibris innehållande 8 nya och fräscha böcker. Finns det något bättre? Ska spela in en bookhaul imorgon tror jag, så att då får ni reda på vad som finns där i :)
The Book Sacrifice Tag
Halloy! Jag har tydligen blivit taggad av kära Ebba till att göra denna annorlunda men roliga taggen :)
Det går helt enkelt ut på att man ska ta och offra väldigt dåliga böcker för överlevnad, typ. Och jag ska köra igång direkt. So be prepared!
1. En överskattad bok. Vi börjar med Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllarna, när BAM! Zombie attack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker. Vilken bok kastade, med vetskap om att det är en väldigt hypad bok (för att vara säker på att det ska fungera), skulle du kasta på dem?
Hm, jag har en hel drös med böcker jag skulle kunna offra där. Men jag får väl ta och kasta någon Hosue of Night bok då. Ärligt talat, den serien är hemsk. Förstår inte hur sjutton den kan ha en sådan stor fandom.
Den började helt okej... men stupade bara sedan nerför en backe in i helvetet :(
Förstår inte ens varför jag fortsätter att läsa serien :p
2. En uppföljare. Låt oss säga att du precis lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv. Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv?
Får bli Beautiful Dead: Summers bok. Jag vet att de flesta redan ogillade första boken men jag tyckte på något sätt att den var helt okej. Sedan läste jag Arizonas bok och den var bättre. Men sedan, två år senare, läste jag fortsättningen och det var en plåga att ta sig igenom den. Det var precis som att jag hade varit blind förrut och nu helt plötsligt fick upp ögonen och såg alla fel :/
Jag skummade i för sig igenom fjärde och sista boken också men det var bara för att jag ville se hur den slutade. Och gissa vad? Jag hade lyckats lista ut slutet (mysteriet) på fjärde boken redan när jag läste första boken. Så att ja, så bra är den serien....
Jag skummade i för sig igenom fjärde och sista boken också men det var bara för att jag ville se hur den slutade. Och gissa vad? Jag hade lyckats lista ut slutet (mysteriet) på fjärde boken redan när jag läste första boken. Så att ja, så bra är den serien....
3. En klassiker. Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen för att vet du vad? Den här klassiker är bara idiotisk och är värd all kvarsittning bara för att visa alla hur du känner. Vilken klassiker kastade du?
Men nej, jag vet att jag är hemsk men... jag läser aldrig klassiker typ! :/
Har knappt läst en enda och de ynka jag har läst ut har jag faktiskt gillat. Men efter att ha gått igenom min bokhylla har jag kommit fram till en bok, men notera att jag bara blev besviken på den och absolut inte hatade den. Och jag vet att många kommer att hata mig när jag säger dess titel: Jellicoe Road (om man nu kan räkna den som en klassiker)!
Japp, tyvärr så blev jag besviken. Hade väntat mig så mycket och fick alldeles för lite tillbaka. Läs mer om det i min recension HÄR.
Japp, tyvärr så blev jag besviken. Hade väntat mig så mycket och fick alldeles för lite tillbaka. Läs mer om det i min recension HÄR.
4. Sämsta boken i ditt liv! Tänk dig att du kikar runt bland bokhyllorna i biblioteket när BAM, växthuseffekten exploderar och hela världen har frusit till is utanför. Din pappa ringer och säger att din enda chans till överlevnad är att bygga en eld. Vilken är den första bok som du springer och hämtar för att bränna, vetandes att du inte kommer må särskilt dåligt över att bränna den trots allt?
Känns som att jag redan har nämnt de flesta jag ogillar. Jag har tur när jag läser böcker, de är nästan alltid bra ;)
Men om jag ska spotta ur mig något får det bli... Den farliga leken av Mari Jungstedt. Det är en deckare och usch, usch, usch. Jag skulle gärna vilja se den brinna, sida för sida. Okej nu ska jag inte vara så hemsk, jag fick trotts allt den av en vän och får jag välja skulle jag hellre vilja ge bort den...
Tänkte dessutom dela med mig om ett ganska 'awkward' stund med den här boken. Det är som såhär att min styvsysters faster råkar älska Mari Jungstedt's böcker och hon visste om att jag läste en utav dem. Så efteråt när hon frågade vad jag tyckte, och min syster satt bredvid mig, så sa jag "helt ok" ganska normalt. För att jag ville inte säga något dumt om en författare hon praktiskt taget avgudar. Men då säger min syrra som jag berättat allt för "var det inte du som sa att den sög? Att den var så dålig att du önskade att du kunde strypa karaktärerna, vartenda en utav dem?" bara för att irritera mig. Och ni kan tänka er tystnaden som uppstod. Som tur var så blev allting bara ett roligt minne i slutändan.
5. [Emelie från Drizzle and Hurricanes lade till ett extra scenario!] En karaktär som skulle förklaras som häxa.Vi tar ett hopp bakåt i tiden, häxjakten är i full fart under 1500-talet i Sverige. Människor avrättas som varulvar eller häxor åt både höger och vänster. Med oss har vi ett antal bokkaraktärer när vi plötsligt blir anklagade för häxeri. De misstänker att det finns en häxa/varulv i vårt gäng, men de vet inte vem. Medvetandes om att domen för häxeri är antingen vattenprovet eller att brännas på bål, vem av dessa karaktärer hänger du ut som häxa?
Jag tänker svara som nästan alla andra: Zoey Redbird, som mycket väl har förtjänat den här platsen. Förlåt alla HoN fans, men Zoey är verkligen ett kräk. För det första är hon så osäker att hon alltid måste luta sig mot någon annan och trots att hon är omgiven av personer som älskar henne ska hon ändå klaga. "Åh, jag är för ung för detta! jag vill inte ha detta liv. Jag är så ensam. Varför lade Nyx ett sådant stort ansvar på mig?!" och så fortsätter det. Vid det här laget borde hon ju inse att det inte hjälper ett dugg att klaga. Men jag håller med henne om en sak. Jag förstår inte ett dugg varför Nyx valde henne som sin utnämnda kämpe, för jag tycker inte att hon kämpar ett dugg. Hon har ju fått alla dessa krafterna helt gratis och kan kontrollera dem hur bra som helst utan träning (vilket också är väldigt skumt).
Och låt mig inte börja på hennes kärleksliv...
6. [Ebba lade också till ett extra scenario!] Ett vidrigt omslag. Du går runt och vandrar lite i skogen då det plötsligt hoppar fram en blodtörstig vampyr och du är extremt när på att bli dödad tills du lyckas finna en vass pinne och sticker den rakt i vampyrens hjärta. Det visar sig att din stad blivit invaderad av de blodtörstiga monsterna och nu är det ditt jobb att stoppa dem! För att öva upp dina vampyrslayerskills måste du stappa sönder lite olika saker. Vilken bok har ett så fult omslag att du med glädje sticker pålen rakt i den?
Finns en hel del. Är inte speciellt förtjust i HoN omslagen på svenska. Röd och gul går bara inte ihop :/
Men eftersom jag redan har valt den serien två gånger får jag nog ta Tomorow when the war began av John Marsden. Är det bara jag som tycker att titeltexten är alldeles för stor och att textstilen är förfärlig? Dessutom går det orangea inte ihop med det gröna.. Förutom det är den även dötrist och deprimerande.
Nej snälla John Marsden, byt omslagsdesignare! Då skulle jag kanske bli frestad att köpa fortsättningen trots att jag inte tyckte att boken var så bra. Så att så ytlig är jag :p
(Såg nu att resten av serien nästan är värre, hur det ens är möjligt :/
Alltså ärligt talat: måste de verkligen använda den textstorleken och textstilen?)
Och bara för att ni har lagt till en egen (ni sätter verkligen stor press på mig you guys! :p ) så måste jag ju också ta och försöka vara lite kreativ. Så here we go!
7. Ett hemskt slut. Du är på vandring vid några klippor då du helt plötsligt får syn på en flock med tjurar springa mot dig. De springer snabbt och du vet att din enda chans till överlevning är att springa åt sidan. Till din förfasan ändrar de riktning och fortsätter springa mot dig. Du tvärstannar vid ett stup och inser att du har ingenstans att ta vägen. Det enda sättet att rädda de sista sekunderna i ditt liv är genom att tänka på ett slut i en bok som var så förfärligt att det är värre än ditt eget slut, så att du kan få lite tillfredställelse de sista sekunderna i ditt liv. Vilket slut tänker du med glädje på?
Min typ brorsa. Nej, usch, var inte alls nöjd med slutet. Varför var det tvunget att sluta där? Det kändes inte riktigt som att boken fick någon mening. Precis när man ville ha mer tog det slut. Inte alls shysst mot läsarna. Har sett några filmer som slutat på liknande vis och det gör mig bara så frustrerad -.-
Precis så man inte vill att sitt liv ska sluta...
Precis så man inte vill att sitt liv ska sluta...
Okej, så jag har ingen koll på vem som har gjort den här taggen, eller inte. Och jag ljuger inte eftersom att jag faktiskt inte har läst era inlägg ordentligt den senaste veckan/veckorna. Dessutom tror jag att jag är ganska efter och de flesta av er har förmodligen redan hunnit göra den. Så jag tänker altså inte tagga någon. Men jag säger också som vanligt: har du inte blivit taggad än så kan du bara göra det ändå. Jag taggar ALLA!
Månadssammanfattning: Maj 2013
Maj:
Lästa:
Finale - Becca Fitzpatrick
Chasing Brooklyn - Lisa Schroender
Late Summer Rain - Aubrey
Unspoken - Sarah Rees Brennan
Obsidian - Jennifer L. Armentrout
Starters - Lissa Price
Antal lästa detta året: 27
Svenska: 0
Engelska: 6
Omläsningar: -
Kvinnliga författare: 6
Svenska: 0
Engelska: 6
Omläsningar: -
Kvinnliga författare: 6
Manliga författare: 0 :(
Bästa bok: Nej vad svårt :( Får bli Unspoken, den var helt amazing!
En bok jag inte rekommenderar: Starters var nog den boken jag tyckte minst om den här månaden, men den var ändå inte dålig. Gillade handlingen och världen var intressant, men karaktärerna var inte lika bra. Jag läste bara på grund av historien.
Recensioner: Haha, det är här allting bryts. Har inte blivit klar med en enda, och usch vad det suger :p
Sammanfattning: Det här var inte i heller någon toppen månad, dock bättre än den förra. Den började helt fantastisk och efter bara den första veckan hade jag läst ut 4 utav dem. Sedan blev det lite segt. Tro inte att det var på grund av böckerna, utan det var annat som hände runt omkring mig.
Planeringar för nästa månad: Nu så! Nu är det alldeles strax sommarlov och jag är mer peppad än någonsin! Ska läsa så mycket, ska koncentrera mig på bloggen ordentligt för en gångs skull och det kommer att bli toppen.
Har denna månaden även tänkt att äntligen försöka läsa ut några serier. Gjorde en bokbeställning för någon vecka sedan som borde komma när som helst och en del av dem är sistadelar i en serie. Så nu ska jag ta och avsluta lite serier helt enkelt, som dock är lite sorgligt också. För många utav dem är serier som jag älskar </3
Månadssammanfattning: April 2013
April:
Lästa:
A Million Suns - Beth Revis
Clockwork Princess - Cassandra Clare
Varma Kroppar - Isaac Marion
Before I wake - Rachel Vincent
Fragments - Dan Wells
Antal lästa detta året: 21
Svenska: 1
Engelska: 4
Omläsningar: -
Kvinnliga författare: 3
Svenska: 1
Engelska: 4
Omläsningar: -
Kvinnliga författare: 3
Manliga författare: 2
Bästa bok: Clockwork Princess! Första tiopoängaren detta året.
En bok jag inte rekommenderar: Hm... av dessa får det bli Varma Kroppar. För första gången på länge tyckte jag om filmateriseringen mer än själva boken.
Recensioner: 3 publicerade och två färdigskrivna, så det känns bra :)
Sammanfattning: Det här var inte i heller någon toppen månad. Början gick jätte bra och det flöt på, men sedan läste jag en av böckerna i nästan två veckor och det var någonstans där som något gick snett :/
Den här månaden fyllde jag även år och hade en fantastisk födelsedag, med några fina böcker. Är super nöjd!
Planeringar för nästa månad: Eftersom att jag är lite efter med den här sammanfattningen så är maj faktiskt redan över, och då tycker jag inte att det är så lönt att skriva ngåot här. Ni får kolla på maj sammanfattningen i stället :)
Status! (och livet i all allmänhet)
Hej allihopa! Och nej jag är inte död som ni kanske tror ;)
Jag vet att jag har varit frånvarande väldigt länge nu från bloggandet och minst sagt hela bloggvärlden då jag inte har läst era inlägg i heller. Och nej jag tänker inte hitta på en massa ursäkter för att förklara det här, för att jag tror att ni redan kan gissa er till dem. För att, ja, det har tyvärr haft mycket med skolan att göra och jag tror att ni själva vet hur pressande speciellt de sista veckorna innan sommarlovet är. Jag kan ganska glatt meddela dock att jag har höjt mina betyg i en del ämnen men det har krävts en hel del från mig och det har varit utmattande.
Jag vet att jag har varit frånvarande väldigt länge nu från bloggandet och minst sagt hela bloggvärlden då jag inte har läst era inlägg i heller. Och nej jag tänker inte hitta på en massa ursäkter för att förklara det här, för att jag tror att ni redan kan gissa er till dem. För att, ja, det har tyvärr haft mycket med skolan att göra och jag tror att ni själva vet hur pressande speciellt de sista veckorna innan sommarlovet är. Jag kan ganska glatt meddela dock att jag har höjt mina betyg i en del ämnen men det har krävts en hel del från mig och det har varit utmattande.
Jag vet att ni tror att ni vet vad jag kommer att säga härnäst; att jag på grund av skolan inte har haft tid till bloggandet. Men tyvärr är så inte fallet. Jag kan inte ljuga, jag har haft tid. Jag har haft mycket tid till och med. Mina danslektioner tog slut efter min uppvisning i början av maj och jag tog även då konfirmationen. Så jag har haft mer fritid än vanligt men ändå har jag hållt mig borta från bloggen. Varför?
Tyvärr så vet jag inte riktigt det själv. Det känns som att jag har tappat lusten, recensionerna har hackat efter igen och jag kände ingen inspiration. Jag tror det har lite med att göra att det känns som jag har gott igenom en liten depression den senaste tiden. Och med det menar jag ingen stor depression utan bara att jag har varit mycket mer nere än jag brukar. Jag har liksom inte känt någon inspiration eller lust till någonting. Mina dagar ser ut som så att när jag väl kommer hem från skolan och är klar med allt arbete för dagen har jag inte lust att göra någonting. Har varit otroligt rastlös och inte riktigt kunnat få någon lugn och ro. Detta är något bloggen har fått lida väldigt mycket för, vilket jag är väldigt ledsen över. Men det är tyvärr så det är. Tappar man lusten så gör man. Det känns faktiskt ganska skönt att kunna skriva ner detta här nu.
Dock så har jag långsamt börjat ta mig ur den här perioden och saker och ting börjar se lite mer ljusare ut. Inspirationen har så gott som kommit tillbaka och jag har faktiskt börjat planera för en hel del grejer som jag ska ta tid för och fixa här på bloggen i sommar. Jag skrev mitt sista prov i måndags och har skolavslutning om 8 dagar, vilket känns så himla skönt :) Sedan när det är slut börjar jag dock nian och då kommer det bli ännu tuffare med nationella proven, men det tar vi någon annan dag :p
Huvudsaken är dock that I am back on track! Jag kan inte lova att allting kommer att rulla på direkt, men det kommer att bli bättre. Jag kan verkligen känna det. Det här är ingen avslutning, det är bara början!
Huvudsaken är dock that I am back on track! Jag kan inte lova att allting kommer att rulla på direkt, men det kommer att bli bättre. Jag kan verkligen känna det. Det här är ingen avslutning, det är bara början!
Den här nya början kan jag meddela kommer också att börja med två månadssammanfattningar :)
Dessutom tänkte jag bjuda på lite av min humor och hur bra den är när jag är trött kl 00.00 på kvällen (kolla snabbt innan jag bestämmer mig för att ta bort det igen):
