City of Bones (Filmrecension)

Nu har jag äntligen satt mig ner för att skriva en djupgående The Mortal Instruments: City of Bones filmaterisering recension. Anledning till att det tog så lång tid var helt enkelt för att det tog så lång tid för mig att samla mina tankar. Och sen när jag precis hade börjat skriva såg jag det senaste pll (Pretty Little Liars) avsnittet och ifall någon utav er också följer serien så förstår ni varför jag var riktigt chockad, sur, ledsen och deprimerad efteråt. Kunde inte tänka på någonting annat på hela dagen, och det värsta är ju att vi inte kommer få reda på hur det egentligen står till förrän i Oktober och bara då är det bara ett avsnitt vi får se, sen måste man vänta till januari :( Och sen slog Vampire Academy nyheterna mig och jag gick in i ännu en sörjetid kan man säga, men jag försöker att inte tänla så mycket på det.
Men nu ska jag inte prata på mer om pll och V.A för att det är inte det detta inlägget ska handla om.
 
DEN HÄR RECENSIONEN KOMMER ATT VARA FULLT SPOILANDE OCH HAR NI INTE SETT FILMEN ELLER LÄST BOKEN SÅ BÖR NI INTE LÄSA DENNA RECENSIONEN!
 
 
 

Titel: The Mortal Instruments: Stad av skuggor (eng: City of Bones)

Regissör & manusförfattare: Harald Swartz (regi) & Jessica Postigo (manus)

Författare till boken filmen är baserad på: Cassandra Clare

Utgivningsår: 2013

Skådespelare: Lilly Collins, Jamie CampBell Bower, Robert Sheehan, Kevin Zegers, Jemima West

Längd: 2 timmar och 10 minuter = 130 min

 

På en nattklubb i New York blir Clary vittne till ett mord som begås av tre tonåringar som bär svärd och vars kroppar är täckta av märkliga tatueringar. Offrets kropp går upp i rök och det verkar bara vara Clary som kan se vad som händer. Dagen efter försvinner även hennes mamma spårlöst. Det visar sig att tonåringarna är Skuggjägare, ett släkte vilkas uppgift är att försvara mänskligheten mot demoner, och att Clarys mamma har burit på en hemlighet - även hon är en Skuggjägare. En helt ny värld av demoner, vampyrer och varulvar öppnar sig för Clarys ögon.


 

Min åsikt: 
Den 23 augusti kl 18.00 såg jag City of Bones som film för första gången, den 24 såg jag den för andra gången och denna helgen ska jag se den för tredje gången. Bara det avslöjar hur mycket jag tyckte om den. En stor del utav det är förmodligen för att jag inte läste om boken precis innan jag såg filmen, vilket jag alltid har gjort innan. Dessutom har jag faktiskt bara läst hela City of Bones en gång, och det var för ett och ett halvt år sedan. Så allt jag kom ihåg var de stora händelserna och inte detaljerna, vilket förmodligen hjälpte en hel del. Då kunde jag inte störa mig på små ändringar som jag har märkt att många andra har gjort.
 
Sen kommer vi till det absolut bästa med filmen: Skåsespelarna! (HALLELUJA, HALLELUJA, HALLELUJA). Precis som i en bok där jag tycker att karaktärerna är viktigast tycker jag även i en film att skådespelarna är viktigast. I City of Bones passade de alla som handen i handsken. Alla spelade sina karaktärer så bra att det kändes som att jag läste boken nmedan jag såg filmen.
Lily Collins gjorde ett fantastiskt jobb som Clary och gillar verkligen hur hon följde karaktärens utveckling.
Jamie CampBell Bower var jag först otroligt osäker på, men precis som Cassandra Clare sa så hade jag inte behövt slösa tiden på att oroa mig. Han lyckades vara sarkastisk, skitstövel-aktig samtidigt som han ändå lyckades vara sårbar och attraktiv samtidigt. Scenen där han berättade om falken var otroligt bra gjord. Så jag vill inte höra mer tjafs om honom. Jamie är Jace. Punkt slut.
Robert Sheehan var bara spot-on som Simon. Jag rös faktiskt och fick gåshud när det var scenen då Simon berättade för Clary om sina känslor för att det var så perfekt. Man tyckte verkligen synd om honom och jag hörde flera personer i biosalen som brast ut i ett 'awww'. Till och med nu när jag pratar om det får jag bara lust att se just den scenen igen.
Kevin Zegers är en fantastisk skådespelare och det visade han än en gång när han spelade Alec. Han fick tyvärr inte så många scener, vilket var väldigt synd, men de han hade var väldigt bra gjorda. Dessvärre så fick man inte  riktigt lära känna Alec's karaktär så bra genom filmen och jag kan komma ihåg att båda mina kompisar som jag såg filmen med hade sagt efteråt att de inte förstod hela Alec-grejen och tyckte bara att han verkade irriterande, agressiv och bara jobbig. Detta är inte Zegers fel, utan har helt enkelt att göra med att han fick så få scener.
Likadant var det dock inte för Isabelle, då hon nämligen tillsammans med Simon tog upp halva uppmärksamheten i slutet av filmen. Vilket är både bra och dåligt för min del. Jag tycker gott att de hade kunnat ta lite av den tiden och gett till Alec istället, men aja.
Jag tvivlar inte på att Jemima är en bra skådespelerska, det gör jag verkligen inte, men hon är den enda jag inte tyckte var lik sin karaktär från boken. Vart tog den bitchiga och lite slampiga Isabelle vägen? I stället ser vi den här trevliga tjejen som inte snäste åt någon en enda gång. Missförstå mig inte, jag gillar film-Isabelle också men jag föredrar bok-Isabelle mer.
 
Det fanns dock en karaktär som jag tyckte att de förstörde helt i filmen. Valentine. Det fanns en aledning till varför jag gillade honom i bokserien. Han var charmig, attraktiv, karismatisk och en bra talare, det var därför han fick folk till att följa honom så blint och anledningen till att Jocelyn föll för honom.
I filmen kändes han mer som en creepy, konstig, äcklig man man lätt skulle kunna se tortera barn i ett mörkt hörn. I filmen förstod jag inte alls hur folk skulle kunna ha litat på honom och hur Jocelyn hade kunnat bli kär i honom. Inget elak menat mot skådespelaren, men jag tyckte inte alls att han lyckades fånga den riktiga Valentine.
Dessutom var det en sak jag störde mig så otroligt mycket på i slutet. Jace och Valentine's fader och son relation. I boken hade Jace en sådan mjuk och sårbar sida mot Valentine, och trots allt så kunde man se att Valentine verkligen älskar sin son (eller åtminstone bryr sig om honom), vilket också är en utav anledningarna till att man ändå gillar Valentine på något konstigt sätt. I filmen fanns det bara bitterhet och båda två var beredda att döda varandra vilken sekund som helst. Det var faktiskt enda gången under tiden jag såg filmen som jag tänkte "nej, nej, nej, nej. Det här är så fel!"
 
Om vi går vidare till handlingen så tyckte jag faktiskt att de tog efter boken så gott som de kunde och de scener som togs bort eller ändrades var för mestadels sådant som passar i en bok men kanske inte i en film. Så alla de som klagar på att filmen var helt olik boken har väldigt fel enligt mig. Huvudhandlingen var där och favorit scenerna fanns där.
Det som jag har sett mest att folk har klagat över är att de tog bort hela grejen med att Simon förvandlades till en råtta. Detta tyckte jag tvätom var väldigt smart gjort. För de som inte hade läst böckerna fanns det redan tillräckligt mycket med information att smälta och ifall Simon hade blivit en råtta också hade det nog blivit för överväldigande och gått över gränsen till löjligt. Så det tyckte jag var smart gjort.
Jag gillade sedan också att man redan nu fick hintar om att Simon skulle bli en vampyr. Det gör oss som har läst böckerna lugna eftersom att vi vet att de inte kommer att ta bort det och det blev spännande för resten av folket. Jag kommer  ihåg att mina vänner sa till mig "oj, han kommer nog bli vampyr" under filmens gång men sedan efteråt hade glömt bort det. Om det nu blir en uppföljare får det dem att tänka tillbaka och inse "ja just det".
 
Nu måste jag bara få klaga på en sak till, och det är att de fegade ur i slutet med hela syskongrejen. På ett sätt förstår jag dem, jag menar vid tiden som de skrev manuset och filmade hade de ingen aning ifall det skulle bli en uppföljare också och tog då det säkra steget före det osäkra genom att låta oss veta att de faktiskt inte är syskon. Det får en också att vilja se uppföljaren mer för att man vill veta ifall de får reda på det eller inte. Dessutom tänk vilken 'awkward' stämning det hade blivit i biosalen om de nu bestämmer sig för att göra CoA och CoG också när Jace och Clary kysser varandra i Seelie Court och scenen efter att de har befriat ängeln och huset har rasat i CoG :p
 
Jag hade tänkt avsluta med att säga att jag är lite orolig dock. Orolig eftersom att filmen inte har tjänat in så bra pengar. Och får inte CoB en bra 'box office' finns det stor chans att det inte blir någon CoA och CoG. Jag vet att de redan har sagt 'go for it' när det kommer till CoA och att de ska börja filma nu i september. Men tänk ifall de bara avbryter nu abrupt, för så länge de inte har börjat filma kan de fortfarande göra så antar jag. Det suger ju totalt :/
Så nu tänker jag bara hålla tummarna och jag hoppas att ni gör likadant! Vill defintivt ha fortsättningarna.
 
9/10
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Nina

När jag först såg filmen tyckte jag den var rätt bra och att jag säkert skulle se den igen när den kommer på DVD, men att jag kunde vänta till det. Sen har jag tänkt mer på filmen och tycker den är riktigt bra och vill gärna se den igen. Ska faktiskt göra det imorrn. :)
När jag såg filmen hade jag glömt att jag läst boken, av någon anledning... Läste boken igen när jag sett filmen och störde mig då lite på en del som dm ändrat. Alec och Clary-grejen förstog jag inte riktigt när jag såg fimen eftersom jag inte kom ihåg att jag läst boken, och tänkte lite att "var kom det ifrån" en gång när dom bråkar.
Jace är inte lika snygg i filmen som i boken men så bra Jamie Campbell Bower är som Jace! Han passar jättebra. Jace är min favorit i boken och i filmen såklart i filmen också, men lättare att läsa i filmen än i boken.
Lily Collins tycker jag passar rätt bra som Clary, men det finns stunder när jag inte riktigt vet vad jag tycker.
Vad jag sett var regissören svarat på frågor om City of Ashes och om det blir någon, så behöver vi inte oroa oss. Och jag ser verkligen fram emot att läsa resten av böckerna, och längtar till nästa film. För jag vill ha mer! :)

Svar: Ja, vad kul. Ska se den på lördag igen så om två dagar :)Ja jag vet. Alec fick alldeles för lite uppmärksamhet. Han bara poppade upp lite överallt och var mestadels bara irriterad och man fick aldrig någon riktigt djupgående förklaring. Desutom berättade dem aldrig att Alec och Jace var parabatai's och vad det betyder :/

Åh vad bra! Vill så gärna ha just CoA och CoG som film också. De andra tre bryr jag mig inte så mycket om, så länge de får första 'triologin' eller 'delen' klar :)
Rebecca

2013-09-04 @ 22:09:30
URL: http://ninasfilmochbok.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0