bokmalen

 

Titel: Dash och Lily's utmaningsbok

Författare: David Levithan & Rachel Cohn

Originaltitel: Dash and Lily's book of dares

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: X Publishing

Antal sidor: 305

Översättare: Helena Hansson

Serie: -

 

Av olika omständiheter är Dash och Lily ensamma i New York över julhelgen. Lily har placerat ut en utmaningsbok i sin favoritbokhandel i hopp om att en kille ska hitta den. 

Utmaningarna tar Lily och Dash runt på klassiska NY-ställen, Macys och FAO Schwartz till exempel, och den röda moleskineboken fylls inte bara av kluriga ledtrådar utan också av deras små personliga historier. 

Men kommer de någonsin att träffas i verkligheten? Och om de gör det, kommer magin från utmaningsboken att finnas kvar?

---

 

 

Min åsikt:

Det här var första boken jag läste i mitt jultema (jag vet, jag är väldigt efter) och var en väldigt trevlig start. Den höjde julstämningen något ordentligt och var väldigt mysig. Älskade verkligen miljöbeskrivningarna. Om det inte redan är ganska uppenbart så får jag säga att jag tyckte om Dash och Lily's utmaningsbok väldigt mycket.

 

Hela den här grejen med att de skickar en anteckningsbok med utmaningar mellan varandra, trots att de aldrig har träffat, tyckte jag var ganska kul. Början var helt underbar då man blev introducerad för hela det här konceptet och jag tänkte inte på så mycket annat. Men sedan efter ett litet tag började jag bli trött på det. Jag ville bara att de skulle träffas face mot face någon gång och se vad som händer då. Det var lite små irriterande för min del, däremot så kom jag snabbt över det sedan när de faktiskt träffades.

En scen jag dock tyckte var lite onödig och löjlig var hela den här grejen med barnen, mammorna och poliserna i slutet. Alltså var de där mammorna helt dumma i huvudet?

 

Dash och Lily tyckte jag om. De var lite varandras motsatser skulle jag nog säga då Lily var den här gulliga, positiva och ljusa tjejen medan Dash var lite mer deprimerade och sarkastiska killen. De hade sina brister som att Lily ibland var lite för barnslig och Dash var lite för jobbig. Men det är också precis det jag vill att de ska ha, brister.

Tyckte dock om båda lika mycket och skulle aldrig kunna välja mellan dem.

Gillade den kontakten de fick mellan varandra och tyckte det var underhållande att läsa deras dialoger.

 

Boken är skriven ur både Dash och Lily's perspektiv och de har vart annat kapitel. Jag misstänker då även att det är Levithan som har skrivit den ena karaktärens perspektiv och Cohn har skrivit den andra. Och det funkar lika bra som alla andra böcker jag har läst utav Levithan med en kompanjon. Det är nästan att föredra när man läser en bok från flera perspektiv eftersom att då känns de olika karaktärernas berättarröster mindre lika och smälter inte ihop lika lätt.

 

Allt som allt en väldigt mysig och fin berättelse. Perfekt att läsa vid jul/vinter tid. Absolut en bok jag kommer att läsa om. Flera gånger.

 

 

 

Jag har ett flertal gånger hamnat i en situation där jag är rädd för att läsa uppföljaren till en bok jag tyckte väldigt mycket om. Inte bara lite nervös då (för det är man nästan alla gånger) utan så rädd att man skjuter upp på att läsa den hela tiden.

Just nu har jag speciellt tre böcker som jag känner lite så inför. Fragments av Dan Wells, The Scorch Trials av James Dashner och Clockwork Princess av Cassandra Clare. Vanlightvis brukar jag kasta mig över böckerna direkt när jag får dem, men nu tvekar jag. Jag är rädd för att upföljaren ska förstöra hela min bild om serien. Speciellt med tanken på att jag har hört en del dåligt om just The Scorch Trials som har stått i bokhyllan längst av dessa tre. På något sätt känns det väldigt löjligt också, när jag har längtat så mycket efter dem.

Kommer också ihåg för några år sedan då jag var ett stort Twilight fan och Eclipse hade premiär. De timmarna innan filmen skulle gå av stapeln på bion var jag så sjukt nervös att jag mådde riktigt illa.

 

Men nu ska jag ändå ta och läsa Clockwork Princess så snart jag kan. För även ifall nervositeten håller på att äta upp mig är jag väldigt nyfiken på att se hur allt slutar.

---

 

Har ni någon gång känt på det här viset?

Hej allihopa igen. Och nej, jag har inte varit död. Bara gömd under en sten de senaste två veckorna (kanske mer) när det kommer till bloggen :(

Den första veckan har jag ingen direkt ursäkt för. Mycket skolarbete som vanligt och ingen lust för varken skrivning eller läsning. Sedan kom dock påsklovet och då bar det av till ett annat land.

Jag tror jag har nämnt det någon gång förut, men det har ni förmodligen glömt. Hur som helst så bar jag i lördags kl 6.00 på morgonen iväg till Prag i Tjeckien, tillsammans med min och två andra konfirmationsgrupper. Totalt var vi upp mot 70 personer (17 ledare inräknade) och vi har under fem dagar varit på en underbar resa. Dagarna var fullspäckade av en massa aktiviteter och besök och även ifall jag har haft lite tillgång till internet på mobilen så fanns det ingen tid till att blogga, whatsoever. Det enda jag skulle vilja klaga på var vädret som inte var mycket bättre än här hemma i Sverige. Som tur var så fanns det åtminstone ingen snö där.
Jag hade då tänkt berätta lite om resan med hjälp utav några bilder för er som är intresserade :)

 

 

Som redan sagt, så åkte bussen kl 06.00 på morgonen lördagen den 23 mars. Hela den dagen var ganska dryg, då den bara bestod utav en massa bussåkande. I mer än 12 timmar satt vi på bussen då vi först åkte över bron till Danmark för att sedan ta båten till Tysland. Tysland var där vi var mest under bussresan och vi stannade på McDonalds för att äta två gånger. Vi stannade även i Wittenberg och fick en guidad tur.

Sedan hamnade vi tillslut i Tjeckien och var vid hotelet ca kl 22.00. Då var det en snabb rumsindelning och uppackning. Efter det var det bara att säga godnatt och försöka få lite sömn.

 

 

 

 

 

Kl 08.00 nästa morgon var det dags för frukost. Sedan skulle vi träffas allihopa i lobbyn kl 10.00. Då blev det lite mer bussåkande när vi åkte in till Prag centrum. Väl där fick vi en guidad tur i den fantastiska staden. Det är en oerhört fin stad med en massa gamla och fina byggnader, och dessa bilder kan bara bskriva en liten del utav den. 

 

Som ni kan se på bilderna var den dagen väldigt solig vilket gjorde att det inte blev fullt lika kallt. Lite avundsjuk var jag ändå på de som hade åkt förra året då de hade haft upp mot 20 graders värme. Men nu ska jag inte klaga mer på vädret, det har jag gjort nog de senaste fem dagarna :p

Vi går vidare, för att även ifall den dagen var helt fantastisk så var den inte fullt lika fantastisk för mig. För vid slutet av turen i staden fick vi ta en paus på starbucks då jag beställde en stor varm choklad (jag kände att jag var värd det ;) ). Oturligt nog så var det något som inte var bra med den, eller så är det bara att min mage som är så otroligt överkänslig, för jag hade ont i magen resten av dagen. Jag tyckte att det var så konstigt för att jag har druckit varm choklad på starbucks många gånger förut utan att jag påverkats ett dugg.

Hur som helst så var det väldigt tråkigt också med tanken på att det var då vi hade fått hela eftermiddagen för oss själva. Då vi fick gå runt fritt och shoppa. Jag spenderade den däremot med att först ha riktiga magkramper när jag gick runt med mina vänner från affär till affär. Tillslut blev de väldigt oroliga och ringde till vår grupps två ledare som kom (de 17 ledarna hade fått ansvar för olika grupper bland oss konfirmander). Då var det ungrfär 2 timmar till innan vi skulle ta bussen tillbaka till hotellet. De spenderade jag i tur med att sitta mellan mina två underbara ledare (bara 18 år gamla, men hur duktiga som helst) och hela grejen slutade med att jag spydde på bussen påväg tillbaka till hotellet. Hm, inte så roligt :/
Sedan blev det dock bara bättre och jag följde med ner när vi skulle äta kvällsmat och även det gick bra. Jag var väldigt tacksam för att jag inte var sjuk och att det inte varade längre, så jag kunde njuta utav resten av resan fullt ut.

Sedan gick vi ner i källaren på hotellet som ledde oss till en helt annan avdelning av hotellet. Där fanns ett badhus, en simhall, bowlinghall, massa tennisbanor, minigolf, squash och en massa salar där man kunde uppträda. De ledde in oss i en sal och hade sedan typ en uppvisning för oss som var så sjukt rolig. De hade roliga ledarquiz och musikquiz också och man bara skrattae och skrattade hela tiden. Vädligt bra planering.

Sedan fick vi gå upp på våra rum och duscha eller bara hänga typ. Sedan kl 23.30 var det läggdags.

 

 

Nästa dag var en tung dag. Vi har alla hört och läst om massmorden på judarna under andra världskriget (som till en stor del pågick i Tjeckien också även ifall det absolut inte var den största delen) som jag också gjort och det kändes sjukt hemskt. Däremot är det en helt annan sak att faktiskt besöka de ställena där dessa hemskheter utspelade sig.

Vi började alltså dagen med att besöka fängelset (nej, det var faktiskt inget konsentrationsläger) Theresienstadt. Där hölls många judar under andra världskriget som fångar som antingen dog där eller tillslut blev skickade till Auswitch där de mötte en säker död.

Det var ett hemskt ställe och jag mådde illa bara av att titta in i cellerna och avrättningsplatserna och massgravarna. Även här hade vi då en guide som gav oss information.

Man var tvungen att betala för att ta bilder där inne och jag hann aldrig med det, men lyckades ta några i smyg ändå. Det blev dock inte så många. Dessutom var det inga bilder jag ville ha kvar i minnet direkt:

 

Efter det var det lunch. Sedan besökte vi ett museum där vi såg en massa bilder som de judiska barnen hade ritat. Om deras liv i de judiska ghettona och sedan i konsentrationslägrena. Men även bilder på vad de ville göra i framtiden och deras hopp. Det var väldigt jobbigt att veta vad de gick igenom och se bevisen framför en på det sättet. Tog aldrig någon bild där för att det kändes nästan för privat och det är inte samma sak ifall man själv inte står där.

Allt detta blev ännu värre när vi sedan besökte en synagoga i Prag där de hade målat upp alla namnen på de judar som hade dött på väggarna. Det var flera väggar som var fyllda ända upp till det höga taket. Det var en chock att se detta, också med tanken på att dessa bara var anteckningar på de som hade dött i Tjeckien.

Sedan besökte vi även en judisk kyrkogård.

 

 

Efter denna tunga dag fick vi äntligen åka tillbaka till hotellet. Där blev det en sorts föreläsning om det som vi nyss hade sätt men mest om mod och hur människor kan vara kapabla till att göra såhär. Hon som höll i det jobbade som stå-upp komiker och kryddade upp det väldigt bra så att det blev vädligt intressant och kul (inte den delen om judarna då såklart, men när vi pratade om mod). Väldigt bra gjort.

Sedan var det mat, lite ensamtid och läggdags 23.30.

 

På eftermiddagen fick vi ensamtid i centrum igen. Det tyckte jag var bra eftersom att jag förra gången inte kunnat shoppa och koncentrera mig på grund av magen. Nu fick jag köpt en del (de har vädligt bra priser där) bland annat: en ljusblå hoodie där det står I <3 Prague på, två vackra armband, en fin handgjord spegel, nyckelring till mamma, godis till min lillebror och säkert något mer som jag har glömt just nu. 

På kvällen åkte vi båt runt i floden som går igenom Prag, där vi även åt god kvällsmat. Väldigt mysigt och fint. Då fick man också för första gången riktig tid till att slappna av och bara umgås med sina vänner.

 

 

 

 

 

När vi kom hem var det dags för packing. Nästa dag skulle vi ju åka hem till Sverige igen, vilket kändes lite tråkigt men samtidigt skönt. Efter att ha varit med om så mycket var jag helt slut och jag längtade hem till min egen säng. Kl 23.00 var det läggdags.

 

Sista dagen bestod, som den första, bara av bussåkande. Väckning kl 05.00 och 06.00 bar det iväg igen. Först genom Tjeckien till Tyskland där det var något stopp på McDonalds. Sedan båten från Tyskland till Danmark, över öresundsbron och in till gamla Malmö igen :)

Vi var hemma ungefär 22.00 och jag stupade nästan direkt i säng. Var så trött att jag inte ens orkade packa upp.

Idag är det nya krafter och det blir bara bättre av att tänka att jag är ledig en hel vecka till innan skolan börjar. Nu ska det skrivas inlägg på bloggen dagligen och recensioner ska förhoppningsvis regna ner.

 

 

 

 

 

 

Det var förresten den här boken jag läste lite i under bussresorna, annars hann jag tyvärr inte med någon mer läsning:

 

 

Och som en sista uppdatering så får jag säga att jag idag ska bege mig till stan med en vän för att se The Host. Ville egentligen se den på premiärdagen men eftersom att jag inte var hemma igår så får det bli idag. Är sjukt peppad!
See you soon <3

 

Uppdatering: om ni orkade läsa allt det där så blir jag imponerad ;)

(OBS! Du bör inte läsa denna recension ifall du inte har läst föregångarna. Kan innehålla små men likväl stora spoilers!)

 

Titel: My soul to steal

Författare: Rachel Vincent

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: mira ink

Antal sidor: 375

Översättning: -

Serie: Soul Screamers #4 (Föregångare: My soul to take, My soul to save, My soul to keep. Uppföljare: If I die, Before I wake, With all my soul) 

 

SOMETIMES DREAMS DO COME TRUE...AND THAT'S THE LAST THING KAYLEE NEEDS

Working things out with Nash - her maybe boyfriend - is hard for Kaylee. She's already coping with being a teenage banshee. Worse, Nash's gorgeous ex-girlfriend just transferred to their school.

Sabine's no ordinary girl. She's a mara, a real-life walking nightmare. Draining people's energy through their darkest dreams sustains Sabine...and makes her Kaylee's top suspect in a cluster of super-creepy deaths.

To win back Nash, Kaylee's determined to unearth the truth. But Sabine knows the deathly secrets of Kaylee's subconscious - and she's not afraid to use them to get whatever and whoever she wants...

---

 

 

Min åsikt:

Nu när jag har läst ut fjärde boken så känns det lite som att den här serien har blivit som en favorit för mig, jag har gillat de alla mycket och har blivit väldigt van vid karaktärerna och världen. Det är helt underbart.

 

Den här boken fokuserade lite mer på kärleksdramat än de förra delarna, och oj vilket drama det var. Egentligen så är jag fortfarande väldigt trött på triangeldraman men jag måste säga att det här var minst sagt underhållande. Sabine är en utav de mest lömskaste och okänsligaste karaktärerna jag vet när det kommer till någonting hon verkligen vill ha. I det här fallet Nash. Tyvärr så står Kaylee i vägen för det men Sabine är inte rädd för en utmaning. Kaylee släpper dock inte taget om Nash så lätt men är fortfarande inte i heller säker på ifall hon är redo att lita på honom igen.

Konceptet kändes nytt och fräscht även ifall jag har sett liknande förut. Jag tror dock också att tanken på att det var två tjejer som jagade en kille och inte tvärtom var en utav de största anledningarna.

 

Trots berömmen ovan måste jag säga att huvudpersonen Kaylee sjönk lite i ögonen på mig i denna boken. Jag gillar att Kaylee's känslor beskrivs på ett sätt som är så lätt att sympatisera med och det har inte förändrats, men jag tyckte ändå att hon var lite väl irriterande i början utav boken. Jag tyckte hon var väldigt självisk då hon inte hälsade på Nash och bara ignorerade honom när han gick igenom det svåraste och jobbigaste han någonsin gått igenom, och allt för hennes skull. Jag vet att han tog en del dumma val i förra boken och jag tyckte absolut att hon gjorde rätt i att göra slut med honom, men hon kan väl åtminstone visa att hon är där och verkligen vill att han ska bli bättre. Och sedan när Sabine kommer trampande in börjar Kaylee helt plötsligt bete sig som att hon äger Nash, trots att hon för någon dag sedan knappt sa hej till honom. Inte för att jag tyckte att hon förtjänade det, absolut inte. Sedan så var ju inte Sabine någon ängel i heller och jag tyckte Nash var en idiot som först inte kunde se hur mycket Sabine ville ha tillbaka honom. Inte så konstigt att Kaylee reagerade som hon gjorde. Men nu ska jag sluta babbla på om det för att en sak som dock är bra med Rachel Vincent's karaktärer är att det är lätt att förlåta dem. De gör misstag och försöker rätta till dem. Det är just det jag älskar så mycket med dem. De är så operfekta på ett perfekt vis. De är realistiska.

 

Själva mysteriet var också episkt och fick spänningen att höjas flera steg. Avari är så sjukt creepy att jag blir nästan lika rädd som Kaylee när de är i samma rum. Speciellt när det var i andra personers kroppar.

 

Det jag också gillar är att serien verkligen känns som en serie. Sådant som inte hade så stor betydelse i början får stora konsekvenser nu. Handlingen i alla böckerna vävs samman och jag är imponerad.

 

Nästa bok i serien, som även har det snyggaste omslaget, sägs vara den bästa så ser oerhört mycket fram emot den. Snart kommer även den sjunde och sista boken ut, som ska beställas hem direkt.

 

Bästa del: När Kaylle fick reda på att Tod hade börjat jobba som pizzabud.

 

Bokens första mening: By the time the second semester of my junior year began, I'd already faced down rogue rim reapers, an evil entertainment mogul, and hellions determined to posses my soul. (Varför ska första meningar alltid vara så långa? :p  )

Bokens sista mening: Learning to trust again in my own world might be the scariest thing I'd ever had to do.

 

 

 

Har köpt fyra stycken böcker på bokrean och är väldigt nöjd över dem. Kanske blir någon mer sen, men som det ser ut just nu så blir det troligen inte det. Köpte alla dessa fyra på samma dag men på två olika ställen och alla är inbundna, vilket känns extra lyxigt. Here we go:

 

 

Har ni köpt något kul på bokrean? Kanske något ni är speciellt nöjda över?