My soul to steal (Rachel Vincent)
(OBS! Du bör inte läsa denna recension ifall du inte har läst föregångarna. Kan innehålla små men likväl stora spoilers!)
Titel: My soul to steal
Författare: Rachel Vincent
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: mira ink
Antal sidor: 375
Översättning: -
Serie: Soul Screamers #4 (Föregångare: My soul to take, My soul to save, My soul to keep. Uppföljare: If I die, Before I wake, With all my soul)
SOMETIMES DREAMS DO COME TRUE...AND THAT'S THE LAST THING KAYLEE NEEDS
Working things out with Nash - her maybe boyfriend - is hard for Kaylee. She's already coping with being a teenage banshee. Worse, Nash's gorgeous ex-girlfriend just transferred to their school.
Sabine's no ordinary girl. She's a mara, a real-life walking nightmare. Draining people's energy through their darkest dreams sustains Sabine...and makes her Kaylee's top suspect in a cluster of super-creepy deaths.
To win back Nash, Kaylee's determined to unearth the truth. But Sabine knows the deathly secrets of Kaylee's subconscious - and she's not afraid to use them to get whatever and whoever she wants...
Min åsikt:
Nu när jag har läst ut fjärde boken så känns det lite som att den här serien har blivit som en favorit för mig, jag har gillat de alla mycket och har blivit väldigt van vid karaktärerna och världen. Det är helt underbart.
Den här boken fokuserade lite mer på kärleksdramat än de förra delarna, och oj vilket drama det var. Egentligen så är jag fortfarande väldigt trött på triangeldraman men jag måste säga att det här var minst sagt underhållande. Sabine är en utav de mest lömskaste och okänsligaste karaktärerna jag vet när det kommer till någonting hon verkligen vill ha. I det här fallet Nash. Tyvärr så står Kaylee i vägen för det men Sabine är inte rädd för en utmaning. Kaylee släpper dock inte taget om Nash så lätt men är fortfarande inte i heller säker på ifall hon är redo att lita på honom igen.
Konceptet kändes nytt och fräscht även ifall jag har sett liknande förut. Jag tror dock också att tanken på att det var två tjejer som jagade en kille och inte tvärtom var en utav de största anledningarna.
Trots berömmen ovan måste jag säga att huvudpersonen Kaylee sjönk lite i ögonen på mig i denna boken. Jag gillar att Kaylee's känslor beskrivs på ett sätt som är så lätt att sympatisera med och det har inte förändrats, men jag tyckte ändå att hon var lite väl irriterande i början utav boken. Jag tyckte hon var väldigt självisk då hon inte hälsade på Nash och bara ignorerade honom när han gick igenom det svåraste och jobbigaste han någonsin gått igenom, och allt för hennes skull. Jag vet att han tog en del dumma val i förra boken och jag tyckte absolut att hon gjorde rätt i att göra slut med honom, men hon kan väl åtminstone visa att hon är där och verkligen vill att han ska bli bättre. Och sedan när Sabine kommer trampande in börjar Kaylee helt plötsligt bete sig som att hon äger Nash, trots att hon för någon dag sedan knappt sa hej till honom. Inte för att jag tyckte att hon förtjänade det, absolut inte. Sedan så var ju inte Sabine någon ängel i heller och jag tyckte Nash var en idiot som först inte kunde se hur mycket Sabine ville ha tillbaka honom. Inte så konstigt att Kaylee reagerade som hon gjorde. Men nu ska jag sluta babbla på om det för att en sak som dock är bra med Rachel Vincent's karaktärer är att det är lätt att förlåta dem. De gör misstag och försöker rätta till dem. Det är just det jag älskar så mycket med dem. De är så operfekta på ett perfekt vis. De är realistiska.
Själva mysteriet var också episkt och fick spänningen att höjas flera steg. Avari är så sjukt creepy att jag blir nästan lika rädd som Kaylee när de är i samma rum. Speciellt när det var i andra personers kroppar.
Det jag också gillar är att serien verkligen känns som en serie. Sådant som inte hade så stor betydelse i början får stora konsekvenser nu. Handlingen i alla böckerna vävs samman och jag är imponerad.
Nästa bok i serien, som även har det snyggaste omslaget, sägs vara den bästa så ser oerhört mycket fram emot den. Snart kommer även den sjunde och sista boken ut, som ska beställas hem direkt.
Bästa del: När Kaylle fick reda på att Tod hade börjat jobba som pizzabud.
Bokens första mening: By the time the second semester of my junior year began, I'd already faced down rogue rim reapers, an evil entertainment mogul, and hellions determined to posses my soul. (Varför ska första meningar alltid vara så långa? :p )
Bokens sista mening: Learning to trust again in my own world might be the scariest thing I'd ever had to do.
