bokmalen

Här är då andra delen av Bookshelf Touren :)

Enjoy!

 

...i The Indigo Spell är titeln på nästa bok i den suveräna Bloodlines serien, då The Fiery Heart. Det har vi vetat ett tag nu dock, men idag har även omslaget visats för första gången.

 

Som lovat har jag då seplat in en bookshelf tour, dock lite senare än tänkt. Har tyvärr fått spela om det två gånger och sedan kulddade det mycket när jag skulle lägga in det på youtube. Men men... nu är den äntligen här!

Från början var det meningen att det bara skulle bli en del (notera att det är därför jag aldrig nämner något om det i videon och bara bryter typ mitt i) men sedan när jag insåg att den i så fall skulle bli 22 minuter lång valde jag att dela upp det i stället. Nästa del kommer upp imorgon :)

Enjoy!

 

 

 

 

 

Usch, min röst är så nära kameran så att det surar till lite när jag pratar. Men så är det. Kunde inte luta mitt ansikte längre bak tyvärr.

Och ursäkta för att videon är så skakig, det är bara så svårt att hålla kameran helt still med ena armen och rröa den andra en massa samtidigt.

Dags för en Book Haul igen.
Enjoy!

 

 

 

Det är då fortfarande några böcker som inte kommit än men som kommer i början av mars. Alltså har jag inte fått hela beställningen än :)

 

Btw: Haha, ursäkta det i slutet. Var tvungen ;)

Tjejerna från Bokgläntan har en tävling där de har skrivit egna texter och spelat in när de sjunger det då vi som tävlar ska gissa oss till vilken bok de i fråga sjunger om. 150 kr på adlibris eller Book Depository, ett exemplar av Wallflower och ett pocketfodral står på spel!

Klicka HÄR för att komma till tävlingsinlägget.

 

På Bokpotaten kan man vinna ett speciellt bokpaket genom att helt enkelt tipsa om böcker efter olika ämnen. Låter inte det super duper kul? Klicka HÄR i så fall.

 

 

Titel: Let it snow

Författare: John Green, Lauren Myracle, Maureen Johnson.

Utgivingsår: 2008

Bokförlag: speak

Översättare: -

Antal sidor: 352

 

Sparkling white snowdrifts, beautiful presents wrapped in ribbons, and multicolored lights glittering in the night through the falling snow. A Christmas Eve snowstorm transforms one small town into a romantic haven, the kind you see only in movies. Well, kinda. After all, a cold and wet hike from a stranded train through the middle of nowhere would not normally end with a delicious kiss from a charming stranger. And no one would think that a trip to the Waffle House through four feet of snow would lead to love with an old friend. Or that the way back to true love begins with a painfully early morning shift at Starbucks.

---

 

 

Det här är en novellsamling på tre noveller skrivna av John green, Maureen Johnson och Lauren Myracle. Och de är lika söta och mysiga alla tre. Historierna smälter dessutom ihop, en karaktär som kanske var bikaraktär i den första novellen blir helt plötsligt huvudkaraktär i nästa novell, och det är något jag aldrig har stött på tidigare. Jag fullständigt älskade det eftersom det känes som att de alla hörde ihop och att det var en enda lång bok man läste, bara det att man läser från tre olika perspektiv.

Det är helt otroligt hur bra de har lyckats.

 

Om vi börjar med Maureen Johnson's novell så var den enligt mitt tycke välgit fin och den hade nog varit den bästa om det inte hade varit för att jag inte tyckte att kärleken var så realistisk. Jag menar hur länge kände de egentligen varandra innan de blev upp över öronen förälskade i varandra? Knappt en hel dag.

Däremot så tyckte jag om berättarrösten väldigt mycket. Det var lätt att sympatisera och jag uppskattade hennes humor.

 

Sedan har vi John Green's lilla berättelse och det kom inte direkt som någon överaskning att den var den bästa av de alla tre. Att boken var delvis skriven av honom var ju just det som var avgjörande när jag beställde boken.

Huvudkaraktären hade en väldigt bra och frisk berättarröst som jag älskade, lite överdriven kanske men det är ju just det jag tycker om så mycket med Green's karaktärer.

Humorn och dialogerna var lika underbara som alltid och språket var fantastiskt. Allting är bara så typiskt John Green och jag totalt älskade det!

 

Sist men inte minst (allvarligt talat, för den var den längsta) fanns det Lauren Myracle's novell. Det var här alla tre novellerna verkligen bands samman och det var trevligt. Älskade hela iden (och den söta grisen) <3

Det som däremot sänkte novellen var att jag tyvärr inte gillade huvudpersonen lika mycket som de andra två. Jag tyckte att hon i början var irriterande och gnällig. Och lite för dramatisk för min smak. Men sedan ryckte hon dock upp sig och då tyckte jag ändå att hon var helt okej. Därför blev intrycket av den hör novellen för mig att den helt enkelt var helt okej.

 

Bokens första mening: It was the night before christmas.

Bokens sista mening: But I was far too busy to check.

 

Titel: Perfect Chemistry

Författare: Simone Elkeles

Utgivningsår: 2009

Bokförlag: Walker & Company

Antal sidor: 357

Serie: Perfect Chemistry triologin. (Uppföljare: Rules of Attraction, Chain Reaction)

 

 

At Fairfield High, everyone knows that south siders and north siders aren’t exactly compatible elements. So when cheerleader Brittany Ellis and gang member Alex Fuentes are forced to be lab partners, the results are bound to be explosive. 

Neither teen is prepared for the most surprising chemical reaction of all – love. Can they break through the stereotypes and misconceptions that threaten to keep them apart?

---

 

 

Många har hyllat denna boken och flera stycken har sagt åt mig att läsa den för att den är såååååå romantisk. Dock så har det även varit dem som varnat mig för att den skulle vara väldigt cheezy och förutsägbar. Och ja, det var den men i det här fallet så tycker jag nästan inte att det gör något.

 

Jag tyckte om både Alex and Brittany's berättarröster. De var tydliga, personliga och ibland ganska underhållande, samtidigt som det var lätt att skilja på dem.  Vilket är tur eftersom boken är skriven från bådas perspektiv då det oftast var vart annat kapitel Brittany and vart annat Alex.

Det är omöjligt att välja en favorit mellan dem eftersom de kändes ganska jämnlika, och var lika bra skapade båda två. De hade båda två stora problem hemma och de var båda ganska trasiga på insidan. Men det är också det som gör att de passar så bra ihop. Två trasiga själar blir en hel. Ja, det är cheezy, det är förutsägbart men jag föll för det ändå på något sätt. Sedan så är det inte så att det är kärlek vid första ögonkastet i heller, vilket jag uppskattar, utan det var snarare avsky. Sedan utvecklades det långsamt till något annat. Realistiskt och välutvecklat!

Jag måste däremot säga att jag blev lite irriterade på Alex efter halva boken. Allt snack om att han inte kan förändras, gå på college och att han aldrig kommer att kunna vara en utav "the good guys" är ju bara skitsnack och undanflykter.

 

Jag älskade även de roliga dialogerna och tycker att det är kul att Aex pratar lite spanska då och då. Speciellt eftersom jag själv läser spanska i skolan och det är kul att se hur mycket man egentligen förstår.

 

Eftersom boken var väldigt förutsägbar så kan man inte direkt säga att den var spännande. Men jag gillade att Elkeles hade blandat in Alex's gängproblem så pass mycket i historien som det var, för det gjorde att boken blev en aning mer episk och man kunde ta en paus från kärleksdramat.

 

Allt som allt en väldigt lättsmält och bra bok för alla romantiker därute.

 

 

Bokens första mening: Everyone knows I'm perfect.

Bokens sista mening: "And for those who wants to start any trouble, I have a zero tolerance policy..."

 

Igår när alla andra hade det mysigt och njöt av en fin alla hjärtans dag, så tillbringade jag dagen på ett mycket mindre trevligt ställe: sjukhuset.

På Lunds lasarett var jag från ungefär tio på morgonen till fem på kvällen, fast jag sov (var sövd) största delen utav tiden. Jag fick nämligen mitt öga opererat eftersom att jag skelar och har gjort det hela mitt liv.

Jag blev ganska sakdeglad när datumet äntligen blev bestämt för någon månad sedan, jag har ju väntat på det här i hela mitt liv. När jag var väldigt liten sa läkarna att det skulle gå över när jag växte och blev äldre. Det gjorde det inte. Då sa de i stället att det skulle gå över i puberteten. Nu är jag ungefär i mitten av det och inga förändringar har hänt, så de bestämde sig äntligen för att ta tag i det. Och det är nu över. Det är en skön känsla.

Idag är ögat oerhört rött, ganska svullet, irriterat och svider och bultar lite då och då. Men det går framåt och det är så skönt att det äntligen är gjort :)

Hur som helst så spelade jag in en Book Haul i förr går och har inte haft tid att redigera den och sådant förrän nu. I Book Haulen nämner jag också operationen lite kort.

Enjoy!

 

 

 

 Hoppas alla andra har haft en bra Alla Hjärtans Dag! <3

 

Som vanligt så är jag lite efter, eftersom att detta var något som började för ett litet tag sedan. Men än är det inte slut, och du har fortfarande chansen att vara den personen som vinner 200 kr att shoppa för på adlibris. Låter det bra? Kolla då in Anna på Boktyckes tävling/frågesport, som avslutas den 8 februari :)

 

Titel: The Perks of being a Wallflower

Författare: Stephen Chbosky

Originaltitel: -

Utgivningsår: 1999

Översättning: -

Serie: -

 

Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.

 

 

 

 

 

 

Den här boken har tagit folk med storm. Jag har hört så många lovord och hyllningar att det är ganska otroligt. Tror aldrig att jag någonsin har sett en negativ recension på The Perks. Därför var jag lite orolig för att jag inte skulle tycka samma, men som vanligt oroade jag mig i onödan.

 

The Perks of being a Wallflower är skriven i brevform. Det är brev efter brev man får läsa som vår huvudkaraktär Charlie skriver till någon. Och man får tyvärr aldrig reda på vem den här mystiska "någon" är. Inte för att det gör mig något egentligen, det är ju inte där fokusen ligger, men jag kan förstå varför andra irriterar sig på det. Charlie använder brevskrivandet som ett sätt att prata ut och hantera sina känslor, för att för honom känns det som en tröst att någon annan vet vad han går igenom och som lyssnar utan att kunna döma. Och jag kunde verkligen sympatisera till det, jag kunde verkligen förstå det. Hela brevgrejen är så genialisk och genomtänkt att jag inte kan göra annat än beundra Chbosky för att han tog det steget och gick utanför ramarna.

 

Charlie, Charlie, Charlie. Ja, du. Vad kan man säga om den här karaktären, som alla andra inte redan har sagt. Han har små psykiska problem och jag tror han lider utav en liten, liten dos autism (min yngsta kusin har det och ibland kunde jag se liknelser) och i bland kunde han bli så missförståd. Han vill verkligen alla väl men ibland blir det bara så fel och jag led verkligen med honom. Ibland ville jag bara sträcka in armarna och krama om honom. Och sedan efter att ha läst slutet, usch. Man förstår verkligen varför Charlie har blivit som han blev och jag tyckte bara så synd om honom. Älskar också hur Chbosky vevade in små ledtrådar genom hela boken som i slutet får en att tänka "ja, såklart. Hur kunde jag inte förstå det då?" och känna sig lite efter. 

 

Det känns som att det här inte kan bli en slutgiltig recension utan att nämna Sam och Patrick också. De två underbara bikaraktärerna. Fattade verkligen tycke för dem båda två och jag ville bara att de skulle vara verkliga så att jag också kunde bli vän med dem. Sam den sympatiska och trevliga och Patrick den lite utflippade och entusiastiska. Lika underbara, bägge två. Och oemotståndliga tillsammans med Charlie.

 

 

Titel: The perks of being a Wallflower

Regissör: Stephen Chbosky

Författare till boken filmen är baserad på: Stephen Chbosky

Utgivningsår: 2012

Skådespelare: Logan Lerman, Emma Watson, Ezra Miller

Längd: 98 min

 

 

 

Jag hade höga förväntningar på filmen och var ganska säker på att den skulle leva upp till dem. Varför? Jo på

grund av den underbara castingen såklart och för att självaste författaren av boken regisserade filmen. Hur kan det då bli fel?

Jag satte mig ner för att se den tillsammans med min syster, samma dag som jag hade läst ut boken. Alltså var minnet utav boken så fräscht som det någonsin skulle kunna vara. När eftertexterna rullade var min första känsla: lycka och besvikelse. Lycka för att de hade lyckats och mycket mer därtill, besvikelse för att det var över. Nu vill jag bara se den om och om igen.

 

Skådespelarna var ju absolut det bästa. Det finns ingen som hade kunnat spela trion bättre än Logan Lerman, Emma Watson och Ezra Miller, så bra var det. Hur de fångade karaktärernas charm och personlighet är helt sjukt otroligt, och medan jag såg filmen hade jag ingen tvivlan om att de var de rätta Charlie, Sam och Patrick.

 

En sak som jag var orolig över var hur de skulle lyckas att gestaltera breven och stämningen i boken. Men de lyckades perfekt genom att blanda lite av allt. Lite brevberättande, dialoger, lite mer brevberättande och dialoger igen. Det fungerade förvånandsvärt bra.

 

En väldigt djup men samtidigt rolig och underbar film, otroligt bra filmaterisering. Både ifall man har läst boken eller bara vill se filmen. Syrran tyckte också om den. Hon sa och jag citerar: "jag älskar Patrick!" :)

Kommer definitivt se den många gånger igen. Det kan ni räkna med ;)

 

 

Tyckte det var synd att de inte hade med händelsen med att syrran blev gravid och gjorde abort med Charlie's hjälp. Tyckte att det gestaltade deras relation väldigt fint. Hur han var villig att hjälpa henne på det sättet. Jag är säker på att det hade fått plats i filmen också om de hade velat ha med det, synd och tråkigt.

Däremot tyckte jag att de hade gjort slutet bra med hans moster Helen. Det var mycket lättare att förstå, än vad det var i boken och sjukhus-scenen var så sjukt bra spelad av Logan Lerman. Man tyckte verkligen synd om honom.