Shades of Earth (Beth Revis)
But this new Earth isn't the paradise Amy had been hoping for. There are giant pterodactyl-like birds, purple flowers with mind-numbing toxins, and mysterious, unexplained ruins that hold more secrets than their stone walls first let on. The biggest secret of all? "Godspeed"'s former passengers aren't alone on this planet. And if they're going to stay, they'll have to fight.
Amy and Elder must race to discover who--or what--else is out there if they are to have any hope of saving their struggling colony and building a future together. They will have to look inward to the very core of what makes them human on this, their most harrowing journey yet. Because if the colony collapses? Then everything they have sacrificed--friends, family, life on Earth--will have been for nothing.
Det finns olika sätt en bok kan vara spännande på och det finns olika nivåer utav det. Jag har även sjäkv sagt många gåner att en bok har varit väldigt spännande på alla delar, men tro mig när jag säger detta: Shade of Earth slog nyss rekordet. Den är spännande rakt igenom på högsta nivå. Jag var nervös och rädd för karaktörerna hela tiden. Det var som att jag hela tiden åkte upp för en hög berg och dalbana utan något slut och som man inte kunde komma ut ifrån. Det var bara att hålla kvar och försöka att andas.
Detta var samtidigt som man försöker att reda ut på alla lögner och hemligheter, lite som ett pussel. Och sen slutet, wow. Det var något man verkligen kan kalla för episkt och storslaget. Mitt hjärta gick på högvarv och jag var så nervös. Det är vad Shades of Earth gör mot en. Beth Revis är verkliegn ett geni när det kommer tll tvister och cliffhangers, så är det bara
OH MY GOSH, SLUTET! Försökte Beth Revis ge mig en hjärtattack eller? Trodde först inte på att han verkligen kunde vara död. Men sedan allt eftersom tiden gick och hans kapitel förvandlades till tomma blad började jag bli riktigt orolig. Var så rädd för att vända sida eftersom att det kanske skulle vara den sista vilket skulle betyda att han verkligen var borta. Det var helt sjukt. TACK OCH LOV att jag var hemma för att där satt jag klockan ett på natten och skrek, skakade, svor med tårar i ögonen. Och sedan när man fick reda på att han hade överlevt så skrek jag ut av glädje. Alltså stackars min familj ;)
Jag lyckades lista ut rätt så snabbt att Chris tillhörde fienden, hallå, han var ju hur skum som helst. Dessutom lyckades jag också lista ut att det hade varit människor där förrut, dock så fick jag inte riktigt ihop det i mitt huvud och jag kunde inte komma på någon förklaring förrän det väl blev förklarat i boken.