bokmalen

 

Titel: Across the Universe

Författare: Beth Revis

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: Razorbill

Antal sidor: 398

Översättning: -

Serie: Across the Universe #1 (Andra boken: A million suns. Tredje, Shades of Earth, utkommer 2013)

 

Amy has left the life she loves for a world 300 years away Trapped in space and frozen in time, Amy is bound for a new planet. But fifty years before she's due to arrive, she is violently woken, the victim of an attempted murder. Now Amy's lost on board and nothing makes sense - she's never felt so alone. Yet someone is waiting for her. He wants to protect her; and more if she'll let him. But who can she trust amidst the secrets and lies? A killer is out there - and Amy has nowhere to hide...

---

 

Jag försökte för en gångs skull att vara nollställd på förväntningar när jag öppnade boken och antingen så fungerade det verkligen eller så var boken bättre än vad jag hade väntat mig för att jag blev verkligen överraskad. Wow, vilken läsupplevelse det här har varit!

 

Jag brukar egentligen inte gilla böcker eller filmer som utspelar sig på rymdskepp och jag har faktiskt inte riktigt någon aning varför. Hur som helst så var det kanske anledningen till att jag faktiskt väntade så pass länge som jag gjorde till att läsa den, men Across the Universe fick mig verkligen att tänka om.

Boken är fylld utav fart och spänning och jag tyckte att det var oerhört kul som läsare att få följa med på det. Mysteriet kring vem mördaren var och de stora hemligheterna kring skeppet var verkligen något som höll fast mig hela vägen och fick mig att vända blad hela tiden.

 

En annan sak som verkligen också överraskade mig var hur pass liten romantik som fanns med i boken. I och med tanken på omslaget och baksidestexten så tror man att historien ska fokusera på det, men i själva verket får man inte läsa så mycket om det. Amy måste först riktigt och helt komma över sitt ex innan hon verkligen kan gå vidare. Förmodligen kommer det att utvecklas mer i uppföljarna, vilket jag ser fram emot.

 

På tal om Amy såså tyckte jag mycket om henne. Jag kände verkligen att jag kunde sympatisera med henne och kände som hon gjorde i många situationer. Anledningen kan väl också vara för att det bara var vi som reagerade på hur konstigt folket ombord på rymdskeppet betedde sig och vi blev lika chockade båda två över hur pass lågt de faktiskt hade sjunkit. Vid en första anblick kan samhället på det där rymdskeppet verka helt okej, men desto längre ner man gräver och desto mer mam får reda på så blir allting helt plötsligt bara hemskare och hemskare. Och jag säger det bara: fy vad hemskt. Snacka om ett dystopiskt samhälle!

 

Elder, den andra huvudpersonen. var också helt okej. Jag varken tyckte jätte mycket om honom eller störde mig på honom. Tyckte däremot att man verkligen fick se en stor karaktärsutvecklingnär det gällde honom, och i slutet kan man inte låta bli att se en naturlig ledare. En bra sådan dessutom.

 

Det här var en bok jag tyckte om väldigt mycket. Tyckte samhället var riktigt hemskt men fascinerande samtidigt. Älskade den mäktiga spänningen och boken var aldrig någonsin tråkig. Uppföljaren hamnar direkt på min måste-ha lista!

 

Bokens första mening: Daddy said, "Let mom go first."

 

Bokens sista mening/ord: "Always."

 

En väldigt stark 8/10