bokmalen

Okej, nu är det såhär att jag gick in på amazon för att förbeställa Shades of Earth, tredje och sista boken i Across the Universe serien. Datumet då den ska komma ut är ju 15 Januari, det står det på alla sidor. Men på amazon säger dem att den inte ska publiceras förens den 2 Maj! Jag hade i för sig kunnat förstå det ifall det bara var någon dags skillnad, men nu är det nästan ett halvår vi pratar om. Det är speciellt konstigt när till och med adlibris säger att de ska börja sälja den nu i Januari.

Tror ni att det är möjligt att de kanske har råkat skriva fel datum, eller tror ni att det finns någon annan förklaring? :) Vågar inte riktigt förhandsbeställa den om det nu visar sig att jag inte kommer att få den förens i maj.

Här är då andra delen av min jul Book Haul. Enjoy!

 

 

Musiken är hög, jag vet :p

Hur som helst, jag önskar er ett Gott Nytt År nu för tredje, fjärde eller till och med femte gången :)

 

Nu kommer äntligen den här videon, som då är väldigt försenad. Dock, precis som jag säger i videon, så spelade jag in en innan men den blev över en halvtimme lång så jag fick göra om den. Och sedan har jag inte haft tid förens nu. Enjoy!

 

Btw: Ursäkta ifall jag säger vissa saker fel, var lite stressad. Skulle nästan precis få besök då och ville hinna bli klar.
Btw 2: Insåg inte att musiken i bakgrunden var så hög förens senare :/

Och just det: Gott Nytt År! :D

 

(Fotnot: Herregud alltså, måste bli bättre på att korta ner mina videor. Blir alldeles för långa. Vet inte hur jag lyckas. Ska ta och skärpa mig till nästa år. Får nog bli en utav mina nya nyårslöften :) )

Ville bara önska alla mina fantastiska följare en riktigt god jul! Och hoppas att ni har haft en trevlig julafton nu och att den var allt vad ni hade hoppats på :)
Hade det själv ganska trevligt igår då vi fick besök av en massa släktingar. Fick en del bokiga paket som jag hade tänkt att jag skulle prata om i en bokvideo imorgon. Även på lille julafton hade jag en bra dag med min pappa och är verkligen nöjd med allt. Längtar redan till nästa år trots att juldagarna inte är över än. Önskar det hade varit jul varje dag, men med mer eftertanke så vill jag inte det i heller, för då blir det inte lika speciellt.

 

Men vad jag ville säga var: HA EN RIKTIGT FORTSATT TREVLIG JUL!

 

- Blue, The Raven Boys

- The Raven Boys

 

 

Titel: Rift

Författare: Andrea Cremer

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: atom

Antal sidor: 430

Översättning: -
Serie: Rift triologin (Uppföljare: Rise, släpps 8 Januari 2013.)

 

Sixteen-year-old Ember Morrow is promised to a group called Conatus after one of their healers saves her mother's life. Once she arrives, Ember finds joy in wielding swords, learning magic, and fighting the encroaching darkness loose in the world. She also finds herself falling in love with her mentor, the dashing, brooding, and powerful Barrow Hess. When the knights realize Eira, one of their leaders, is dabbling in dark magic, Ember and Barrow must choose whether to follow Eira into the nether realm or to pledge their lives to destroying her and her kind.

 

Min åsikt:

Den här boken är inte den första boken jag läst av Andrea Cremer. Tidigare har det då varit Nightshade serien, som jag fullkomligt älskade. Den här boken som ska bli en triologi utspelar sig i samma värld, fast bak i tiden. Nästan lite som Cassandra Clare gjorde med The Mortal Instruments och The Infernal Devices. Jag bestämde mig för att köpa den direkt när den kom ut och levde den upp till förväntningarna? Nästan.

 

Först av allt så måste jag bara säga att jag i helhet gillar att läsa böcker som utspelar sig bakåt i tiden. Däremot finns det en gräns med vad jag kan tåla innan jag börjar tycka att det är ganska löjligt. Tyvärr går den här boken lite över gränsen när det gäller kärleksdramat. Jag vet att det egentligen är ganska allvarligt, men jag kunde inte låta bli att skratta flera gånger på hur huvudpersonen och Barrow reagerar på Alistair's tillkännagivande (eller hur jag nu ska beskriva det utan att spoila något). Jag tyckte att det var riktigt överdrivet och tyckte nästan synd om Alistair. Jag vet mycket väl att de hade andra värderingar då, men det här tyckte jag ändå var ganska överdrivet även för den tiden. Vilket får mig att undra lite exakt när det här utspelar sig? För att jag har faktiskt ingen aning.

Hur som helst så tyckte jag om världen. Fast det visste ni nog redan med tanken på att den utspelar sig i samma värld som i Nightshade triologin och där har jag sagt flera gånger att världen är helt magisk och otrolig. Även ifall den inte är riktigt lika utvecklad här, så finns ändå grunden där. Och jag har en del teorier på vad som kommer att hända i uppföljarna.

 

Farten dock, var något som jag tyckte gick upp och ner hela tiden och trotts att boken är nära 450 sidor så tyckte jag i slutet att det inte hade hänt så jätte mycket. Det var ett tag då jag tyckte de bara stod stilla hela tiden. Men i överlag så var det ändå helt okej, för när det väl var spännande så var det riktigt spännande.

 

Ember är en utav de två huvudpersonerna och jag gillar att hon har en sådan naturlig krigarinstinkt och det var enkelt att förstå varför hon gjorde som hon gjorde. Dock kunde jag ibland tycka att hon överreagerade lite och sedan är det ju dessutom lagom troligt att hon helt plötsligt kan mörda en massa monster efter bara någon dags träning, då det enda hon någonsin hade lyckats slå ner innan var möbler och sådant. Samma sak med hästarna: hon har aldrig förr suttit på en häst men ändå bemästrar hon ridningen direkt och kan leda sin häst exemplariskt.

Barrow är också en helt okej karaktär och jag tänkte hela tiden på Dimitri från Vampire Academy när jag läste om honom. Tyckte de var ganska lika. Speciellt med tanken på att Ember är Barrow's lärling och Rose är/var Dimitri's elev och lärling.

Resten utav gänget är också helt underbara och härliga. Precis som gänget i Nightshade serien så skojar och retas de ofta med varandra och vissa dialoger är bara så hysteriskt roliga.

 

En bra bok, som jag dock blev lite grann besviken på. Men gillade ni Nightshade serien, så kommer ni förmodligen att gilla Rift också. Det kvittar också vilken utav dem som ni läser först, de spoilar inte varandra och har nästan inget med varandra att göra förutom att de båda utspelar sig i samma värld och i båda existerar Bosque Mar och är deras typ fiende.

 

Bokens första mening: Ember brought her sword down without warning and her aim was true.

 

 

 

 

 

Titel: Falling Under

Författare: Gwen Hayes

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: New American Library

Antal sidor: 336

Översättning: -

Serie: Falling Under #1 (Uppföljare: Dreaming Awake.)

 

Theia Alderson has always led a sheltered life in the small California town of Serendipity Falls. But when a devastatingly handsome boy appears in the halls of her school, Theia knows she's seen Haden before- not around town, but in her dreams. 
As the Haden of both the night and the day beckons her closer one moment and pushes her away the next, the only thing Theia knows for sure is that the incredible pull she feels towards him is stronger than her fear. 
And when she discovers what Haden truly is, Theia's not sure if she wants to resist him, even if the cost is her soul

 

Min åsikt:

Jag kan säga direkt att det här inte var något för mig. Andra kanske gillar det, men tyvärr så faller jag inte för det. Eller så är det bara jag som är trött på paranormal romance's som kör samma koncept om och om igen. Hur som helst så gillade jag det inte.

 

Möt huvudpersonen Theia. En tjej med fint namn men som beter sig väldigt ytlig och idiotiskt. Hon är en söt och snäll flicka som ständigt är kontrollerad utav sin rika pappa. Plötsligt så kommer Haden in i hennes liv och hon faller pladask (detta har vi alla hört förut, inte sant?). Hon ärligt talat började dyrka honom trotts att han i början hela tiden utnyttjade henne rejält. Han var kärleksfull och förförisk mot henne när de var ensamma men så fort det kom ett gäng andra tjejer så totalt struntade han i Theia, gick fram till någon utav de andra tjejerna och blev väldigt intim med den tjejen mitt framför ögonen på henne. Theia kände sig såklart djupt sårad. Och vad gör man då efter något sådant här? Ja, allt annat en vad hon gjorde i alla fall för att nästa gång hon såg Haden så praktiskt taget slängde hon sig i hans armar igen. Och hon bara: ”Jag älskar dig Haden!”.

Ni kan kanske förstå att hon redan då tappade mitt förtroende och jag började ta avstånd från henne. För vem gör något sådant egentligen?

Sedan längre in i boken efter att Haden har förklarat och varnat henne för hans demon-sida hela tiden, så när hon äntligen möter den så börjar hon att hata honom. Hon tror att det är hans riktiga jag då speciellt hon utav alla borde förstå att det är hans demon-sida som visas.

Så när hon inte har en förklaring till varför han gör en massa hemska saker mot henne och sårar henne djupt så struntar hon i det, men när hon faktiskt har en förklaring till varför han gör som han gör så börjar hon hata honom. Öh, hur dum är hon egentligen?

 

Sedan har vi den snygga och ”perfekta” Haden. Först så tyckte jag att han var en utnyttjande idiot, på grund av det jag nämnde i förra stycket, men sedan längre in i boken så började jag att förstå honom. Detta gjorde att jag tillslut började att acceptera honom, jag gillade honom fortfarande inte men jag ogillade inte honom i heller.

Sedan har vi då bikaraktärerna och om jag ska vara ärlig så brydde jag mig knappt ett dugg om dem. De bara var där och återigen har författaren gjort ett misstag. Dock så lade jag märke till att en utav Theia's två bästa kompisar också var lite dum i huvudet. Om en kille man gillar är snäll, trevlig, bryr sig, är rolig och verkligen vill vara tillsammans med en så stöter man väl inte bort den killen och är taskig, kaxig och bitchig mot honom. Så nej, jag förstår inte ett dugg hur hon tänkte i heller.

 

Förutom karaktärerna så var handlingen också ganska kass. Det är ingenting som man inte har sett förut och allting är så uttjatat. Dock så finns det faktiskt potential att kunna bli något nytt och bättre eftersom att det fortfarande är en del utav världen som behövde förklaras och en massa luckor som inte var ifyllda. Även om jag tvivlar på det så finns det en chans att det kan bli bättre i nästa bok, man vet ju aldrig.

Sedan tänker jag även var urtråkig och börja klaga på en massa utav liknelserna med Twilight. Kille/tjej börjar på en ny skola. Tjej träffar kille och känner en okontrollerad dragningskraft mot honom. Tjej börjar förstå att kille är farlig men håller sig ändå inte undan. Kille försöker hålla sig borta från tjej eftersom att han vet att han är farlig för henne, men det funkar inte, o.s.v o.s.v. Ja ni kan säkert hela historien redan.

 

Så förvirrade karaktärer, utvattnad handling. Vad finns det kvar att gilla? Ja det måste ha varit något i alla fall eftersom att jag på något sätt ändå tyckte att den var lite underhållande på något vis. Jag tänker inte ge den minsta poäng i betyg, men det är tyvärr inte långt ifrån dock. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen på den här serien.

 

 

 

Idag är det då alltså 3 December och en massa bokbloggar har satt igång med sina julkalendrar som innehåller en massa smått och gott. Bland annat en massa tävlingar som ju alltid är trevligt! :)

Jag däremot kommer inte ha, som ni redan har märkt, en julkalender här på bloggen tyvärr. Det speciellt eftersom att jag inte har hunnit planera något, och jag känner själv att jag aldrig skulle ha hunnit uppdatera bloggen varje dag. Speciellt inte nu i början utav December då skolan tar upp sin tid som mest. Så bloggen kommer mest att vara som vanligt, förutom att jag kanske publicerar några lite mer juliga inlägg.

Egentligen så tänkte jag först att jag skulle hoppa på tåget och ha en tävling varje advent, men sedan blev det inte riktigt så. Dock så fyllde min blogg faktiskt 1 år i November (fy skäms på mig som glömde bort det). Men eftersom att den inte officiellt öppnades förens i Januari så hade jag tänkt ha någon tävling då i stället, för att fira. Dessutom så tänkte jag att jag nog inte är ensam om att tiden efter julafton och nyår är väldigt tråkig och grå, när alla festligheter och så är över. Så då tänkte jag att jag skulle liva upp det lite med en ganska rolig tävling som jag inte riktigt har planerat klart än. Men det kommer att hända! Det kan ni vara säkra på ;)

 

Hur som helst så tänker jag ju ändå ha ett litet jultema när det kommer till att läsa böcker. Än så länge har jag bara planerat två, men ni får gärna ge mig tips eftersom jag har tänkt att jag ska läsa runt 3-4 stycken.

Här är de två jag har planerat än så länge i alla fall:

 

Jag antar att ni alla någon gång har stört er på åldersgränserna på biograferna. Speciellt den envisa 15-års gränsen. Jag själv tycker att det är riktigt löjligt, dumt och ganska onödigt. För att, låt oss säga att några trettonåringar inte kommer in på en femtonsårs-film som de väldigt gärna vill se, vad tror ni då att dem kommer att göra? Antingen ladda ner den med lite sämre kvalite eller helt enkelt köpa, hyra eller låna den när den kommer ut på DVD. Så säg mig, vad var då meningen med allt stohej om att de först inte fick komma in? I slutändan så såg de ju ändå filmen. Sedan så tycker jag också att man åtminstonde borde få se den med föräldrarnas godkännande, men nejdå. Någon annan som tycker att det är riktigt löjligt och irriterande?

Okej, nu vill jag inte klampa ner för mycket på gränserna för att de gör ju ändå något bra. Jag håller ju med om att man inte borde släppa in sjuåringar på femtonårsgräns-filmer, men när det gäller åldrarna mellan 11-15 så är det bara dumt. Alltså om vi säger att en 12-årig tjej/kille själv vet att hen klarar av att se en film med 15-årsgräns och hen tycker att det känns okej, så ska man låta hen göra det. Sedan är det hens egna fel ifall det nu visade sig att hen inte klarade av det och tyckte att den var jätteläskig. Då är det hens eget fel. Och det är oerhört taskigt mot andra 12-åringar som faktiskt klarar av det och inte får gå bara för att det finns vissa andra som inte klarar av det. Man ska inte dra alla över en kamm.

 

Och om man nu ändå måste ha åldersgränser så kan man åtminstonde vara smart nog att sätta ut fler. Som till exempel: en 9-årsgräns och en 13-årsgräns. För att det är alldeles för stor mognadsskillnad mellan sju och elva och speciellt mellan elva och femton. Så det är nog vad jag i så fall skulle föreslå, och att ifall det nu är 15-årsgräns så får barn från 13 år också se den med föräldrarnas godkännande. Och kanske ändå att barn mellan 11-13 får se med föräldrarnas sällskap. Jag vet att det låter komplicerat, men ärligt talat så är det nog ändå det som hade gjort flest personer nöjda.

Anledningen till att jag från början började skriva det här inlägget var ju helt klart på grund av den sista Twilight filmen som hade premiär för några veckor sedan, som då fick 15-årsgräns. Jag är fjorton och ett halvt och även ifall jag inte är överförtjust i Twilight-filmerna så ville jag ändå helt klart se den sista. Det var ju liksom slutet.

Men tror ni att jag kom in? Nejdå. De där idioterna människorna släppte inte in mig. Och jag provade tre gånger, dessutom var mina föräldrar med mig den tredje gången. Snacka om att jag blev irriterad! Det kändes så oerhört löjligt att det knappt är sant. Jag är ett halvår ifrån femton, tror de att något magiskt kommer att hända där i mellan eller? Okej, jag vet att det inte är de-som-jobbar-där's fel, de följer bara reglerna, men jag blev ändå så irriterad. Och är det fortfarande lite.

Hur som helt så lyckades jag ändå till slut att se filmen (dock inte på bio). Och jag förstår inte alls varför det är femton-årsgräns. Enligt mitt tycke så är den inte alls värre än de andra fyra filmerna. Visst så blev det en del huvudavslitande, men det var utan blod och då tycker jag nästan att det är värre i Eclipse. Man såg ju inget blod eller sådant överhuvudtaget. Så jag kan verkligen inte förstå hur dem tänker.

Sedan måste jag också tillägga att det dessutom är rejält taskigt att sätta 15-årsgräns på den sista, när de andra har haft 11-årsgräns. Jag hade kanske förstått det om det hade visat sig att Breaking Dawn part 2 var riktigt hemsk, men det var den ju inte alls. Enligt mig var den på samma nivå som de andra filmerna.

 

 

 

Vad tycker ni kring den här frågan då? :)