bokmalen

Vad tycker du om den här boken: Eftersom att den här boken tillhör en utav mina favoritserier, och dessutom är en utav dem bästa bland dem, så kommer det inte som någon förvåning när jag säger att jag älskar den. Karaktärerna är helt underbara och handlingen i denna boken har faktiskt ganska snabb fart, då de andra var kanske lite segare. Ni kan läsa min recension på hela serien HÄR.

 

Titel: De vassa tändernas skog

Författare: Carrie Ryan

Originaltitel: The forest if hands and teeth

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: Styxx fantasy

Antal sidor: 333

Översättning: Lisbet Holst

Serie: De vassa tändernas skog #1 (Uppföljare: De dödas strand (Eng: the dead-tossed waves), The dark and hollow places som inte har blivit översatt än.)

 

Marys värld är liten - en isolerad by mitt ute i skogen, omgärdad av stängsel. Stängslet är det enda som håller Mary och de andra byborna vid liv, för på andra sidan finns De vassa tändernas skog där de oheliga ständigt rör sig i jakt på mer människokött att infektera. Så har det varit i generationer och i byn har man satt upp enkla regler för att överleva: Man gör sin plikt och följer Systerskapets order. Allt annat är oviktigt. Mary kan ändå inte låta bli att drömma om världen utanför stängslet och det som kan finnas där, om havet som hon bara hört talas om och en gång sett på ett foto.

En dag bryter sig de oheliga igenom stängslet. På några 

minuter utplånas stora delar av byn och Mary flyr ut i skogen. Kampen för att överleva har börjat och snart måste Mary göra viktiga val - mellan dröm och plikt, mellan mannen hon älskar och mannen som älskar henne. Vad finns egentligen på andra sidan av den fruktansvärda skogen?

---

 

 

Min åsikt:

Den här boken har varit väldigt hypad ända sedan den kom ut för några år sedan. Har haft funderingar på att läsa den här boken flera gånger och nu har jag äntligen gjort det.

 

Kan börja med konceptet och i det fallet så vill jag säga att jag tyckte det var väldigt intressant. Har faktiskt inte läst så många zombie böcker förut och är glad över att säga att jag gillar det väldigt mycket. Gillar även hur författaren samtidigt har delvis gjort boken till en dystopi. Här är det systerskapet som styr över den lilla byn som är omgiven utav höga staket. Där Mary (huvudpersonen), hennes familj och hennes vänner bor. Här är det människorna mot zombierna och de kämpar emot dem (därav staketen), men de är rädda och nervösa. För det finns ju trotts allt bara dem i den lilla byn kvar i hela världen, medan skogarna är överfyllda utav zombierna, eller är det verkligen så? Har systerskapet verkligen rätt om allt det där? Vad är deras hemligheter?

De här frågorna driver en igenom den första delen utav boken. Spännande var det och det var verkligen roligt att leta efter ledtrådarna som fanns gömda bland sidorna. Tyckte det var riktigt intressant. När man sedan har listat ut det tillsammans med karaktärerna så kommer nästa stora fråga och ett äventyr sätter igång, ett fartfyllt äventyr. Och även ifall takten ibland kunde bli lite seg så var jag aldrig uttråkad. Det var alltid något på gång enligt mig.

En sak jag dock inte riktigt förstod: varför var det så svårt att behålla sitt barn när man var gravid? Fick ingen förklaring till det överhuvudtaget. Det verkade som att alla fick missfall hit och dit hela tiden. Det var så allvarligt att de gravida kvinnorna tydligen inte ens kunde gå upp ur sängen utan att riskera missfall. Är det kanske bara jag som kanske har missat något, eller?

 

Det var inte så svårt att hitta små guldgruvor bland bikaraktärerna och jag hittade en del. Tyckte verkligen att man kunde känna deras rädsla, desperation, hopp och i vissa stunder även glädje. Jag älskade att de alla verkade så verkliga. Cass är nog min favorit, gillade hur hon ställer upp så mycket för Jacob och är modig när det verkligen gäller.

 

Spoiler:

 

Tyckte det var så synd när samtliga karaktärer dog i slutet. Samtidigt som resten blev lämnade bakom :/

 

Slut på spoiler!

 

Alltså tyckte jag om nästan allt med De vassa tändernas skog. Det fanns bara ett problem: huvudkaraktären Mary kunde jag ibland irritera mig på något så otroligt. Speciellt eftersom att det enda hon kunde tänka på, i början utav boken, var Travis. Travis hit och dit, hela tiden. Det blev så himla uttjatat efter ett litet tag. Och inte nog med det så brydde hon sig inte ens om vem hon sårade, när hon höll på som hon gjorde, och försökte inte ens hålla sig borta från honom från början. Skönt att hon själv åtminstone erkänner att hon betedde sig själviskt.

Efter allt det där i början när spänning började sättas igång på allvar och deras vardag plötsligt blev på liv och död kunde jag dock fortfarande inte låta bli att irritera mig på henne. Jag vet inte ens riktigt varför, jag bara gjorde det helt enkelt. Det kändes som att jag gick emot henne hela tiden, tyckte inte alls om hennes val och vi två gick helt enkelt inte ihop. Förstod inte alls varför både Harry och Travis föll för henne. Tyckte mycket, mycket mer om Cass i sådana fall. Skönt att det tydligen ska vara en ny huvudkaraktär i nästa bok.

 

 

 

 

Författare: Rachel Vincent

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2009

Bokförlag: Mira books

Antal sidor: 345

Översättning: -
Serie: Soul Screamers #1 (Uppföljare: My soul to save, My soul to keep, My soul to steal, If I die, Before I wake och With all my soul som kommer ut 1 april 2013.)

 

There is something very wrong with Kaylee Cavanaugh: she senses when someone near her is about to die. And when that happens, a force beyond her control compels her to scream bloody murder. Literally.

Kaylee just wants to enjoy having caught the attention of the hottest guy in school. But a normal date is hard to come by when Nash seems to know more about the need to scream than she does. And when classmates start dropping dead for no apparent reason, only Kaylee knows who'll be next.

---

 

 

 

 

 

 

Min åsikt:

Har hört mycket gott om den här serien, speciellt är det många som säger att serien bara blir bättre och bättre. Hade därför en del förväntningar när jag öppnade boken, som visade sig besvaras och imponera på mig en hel del mer.

 

Till att börja med så visste jag inte mycket om bokens handling när jag började läsa My soul to take. Att huvudpersonen skrek varje gång någon i närheten utav henne dog var i stort sätt det enda jag visste. Vid första tanke kanske det låter ganska löjligt konstigt, men det är det faktiskt inte. Inte när man sedan verkligen förstår helheten, som jag tyckte om mycket. Älskar att de varelser som står i centrum verkligen känns nytt. Har inte läst mycket om sådana varelser och visste ärligt talat knappt något om dem. Oerhört kul att läsa om kan jag säga och jag ska göra er en tjänst och inte berätta vilka varelser det rör sig om, för det är så mycket roligare att bli överraskad. Så som jag blev.

 

Farten och handlingen kan jag förstå om det uppfattas som lite seg utav andra, men det gjorde inte jag då jag var alldeles för uppslukad utav dessa varelser och ville bara veta mer hela tiden. Det räckte knappt, och jag vill ha mer! Tur att det finns runt 5 böcker till i serien, är inte riktigt säker på ifall det ska släppas fler eller inte.

 

Jag gillade huvudpersonen Kaylee's berättarröst väldigt mycket. Den är så rolig på ett oskyldigt sätt, hon går djupt in i sina tankar när hon letar efter svar och det är kul som läsare att följa. Förutom det så är hon väldigt beskyddande och bryr sig om alla, hon vägrar låta oskyldiga dö och gör allt för att förhindra dem händelserna även om det betyder att hon själv far illa.

Kaylee's kärleksintresse Nash var först bara en sådan kille man himlade med ögonen åt. Skolans snyggaste och populäraste kille som helt plötsligt fick upp ögonen för henne. Suck, hur många gånger har man inte hört det förut? Dock utvecklas hans karaktär snabbt och man går snabbt över till att gilla honom. Älskar att han ställer upp så mycket för Kaylee och hur rolig han kan vara vid vissa tillfällen. Desto mer man lärde känna hans karaktär desto mer växte han i mina ögon och även Kaylee's. Dessutom blev deras förhållande helt plötsligt mycket mer realistiskt då man fick en förklaring till deras ”insta-love” senare.

Tod är också värd att nämnas här. Han är så sarkastisk rolig att man börjar gilla honom direkt. Hoppas man får se mer utav honom i uppföljarna.

 

Språket var lätt och flöt på hur lätt som helst. Hade inga problem överhuvudtaget med det.

 

Allt som allt har det här varit en väldigt intressant och fascinerande bok och jag längtar tills jag får läsa fortsättningen. Hoppas det inte dröjer länge :)

 

Bokens första mening: ”Come in!” Emma whispered from my right, her words floating from her mouth in a thin white cloud.

 

Bokens sista mening: And no matter what happened next, I was damn well going to earn her sacrifice.

 

 

 

Bloodlines facebook sida har den senaste tiden visat en massa bilder och berättat om inspelningen utav The Indigo Spell booktrailer, som förhoppningsvis ska komma ut snart. Och under tiden har de även passat på att filma en massa andra scener från The Golden Lily, så för ett tag sedan frågade de fansen vilken scen mellan Adrian och Sydney vi ville de skulle visa för oss and guess what? Den publicerades nu för någon dag sedan!!!

 

Här är först en video då skådespelarna som spelar Sydney och Adrian i boktrailerna presenterar sig själva och ni borde se den, för den är hur rolig och fin som helst. Älskar hur de retas med varandra:

 

 

 

Och sedan har vi själva scenen och jag antar att ni redan nu kanske kan gissa vilken det är (OBS! Se inte klippet ifall du INTE har läst The Golden Lily, innehåller stora spoilers!):

 

 

 

 

Allt som allt tycker jag den är bra och underhållande. Gillade verkligen hon som spelar Sydney, hon har stor talang, men gillar inte riktigt han som spelar Adrian. Hm, det här är en utav de mest intima och intressantaste delarna i boken mellan dem och han verkar lika oberörd som om han pratar om vädret. Gillar dock hans humor i första videon :)

Vad tycker ni?

 

Btw: Jag tror att de flesta vet men för er som kanske inte vet så är The Golden Lily andra boken i serien Bloodlines, en spin-off serie till Vampire Academy som är skriven utav Richelle Mead. Min recension på Vampire Academy serien finns HÄR, Bloodlines recensionen finns HÄR och The Golden Lily recensionen finns HÄR.

Yes, I am finally back on track! :D

 

Äntligen har jag fått mitt efterlängtade höstlov och det är en riktig lättnad. Har haft så mycket att göra i skolan att det ska bli så skönt att ta en liten paus. Dock inte helt och hållet, har fortfarande några prov som ska klaras av veckan efter höstlovet men det är inga direkt så jätte svåra prov.

Eftersom att jag är tillbaka så kommer även uppdateringen att vara tillbaka och har tänkt för den kommande veckan att höja den lite extra. Ska försöka att ha super uppdatering nu på höstlovet och har planerat att bland annat: fortsätta på min 30 days of books som verkar ha stannat av helt, göra lite roliga bokenkäter jag har haft sparade på datorn, ha lite allmän uppdatering och såklart publicera en massa recneisoner :)

 

Och för att piffa upp inlägget lite kommer här nu ännu en Hunger Games fan art (tycker de är så himla fina):

 

 

 

Titel: Stop Pretending - What happened when my big sister went crazy

Författare: Sonya Sones

Originaltitel: -

Utgivningsår: 1999

Bokförlag: HarperCollins

Antal sidor: 145

Översättning: - 

Serie: -

 

When her older sister unexpectedly has a mental breakdown, a young girl deals with the consequences of a suddenly very different life, one without her best friend.

---

 

 

Min åsikt:

Stop Pretending fick mig verkligen att inse hur mycket jag gillar böcker på vers. Visst gillade jag språket i Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet, men här är det extremt bra! Kanske är det för att författaren själv nämner i slutet av boken att de här dikterna är väldigt personliga, eftersom att hon själv var med om något likadant. Vilket gjorde att allting verkade mer verkligt och realistiskt. Kanske är det därför jag nu blev så himla sugen på att läsa ”En sådan där vidrig bok där mamman dör”? Alltså jag säger bara såhär: om du gillar Sonya Sones eller bara böcker på vers så läs den här!

 

Boken är däremot väldigt kort, runt en 150 sidor då (som redan sagt minst hundra gånger) den även är skriven på vers. Allt blev utläst på runt en halvtimme och man njöt av varje sekund. Perfekt för sådana som tycker det är svårt att läsa på engelska, då den här är både lättläst och kort.

 

Det enda som var lite synd var att man aldrig riktigt hann lära känna någon karaktär så värst bra. Inte ens huvudpersonen Cookie även ifall man var i hennes huvud hela tiden. Jag fick en liten hint utav hur hon var men jag lärde aldrig riktigt känna henne, vilket är väldigt synd.
Resten utav karaktärerna förstod jag aldrig så mycket utav och fick inte riktigt grepp om. Jag vet att där fanns en galen syster, föräldrar, en pojkvän och någon vän men det kändes mest som att de bara var där för att de skulle vara det. Allt det har förmodligen bara att göra med att boken var så kort.

 

En kort och läsvärd bok med guldvärt språk som jag älskade. Tyckte dock att det var synd att man inte fick mer tid att lära känna karaktärerna.

Nästa gång jag besöker biblioteket ska ”en sådan vidrig....” få åka med mig hem. Inget snack om saken :)

 

Bokens första mening: My sister's christmas eve breakdown

 

 

 

 

 

Titel: Skämmerskans Dotter

Författare: Lene Kaaberböl

Utgivningsår: 2005

Bokförlag: Rabèn & Sjögren

Antal sidor: 211

Översättning: Karin Nyman
Serie: Skämmerskans Barn #1 (Uppföljare: Skämmartecknet, Ormens gåva, Skämmarkriget.)

 

Dina Tonerre är elva år och har ärvt sin mors gåva. När Dina ser någon i ögonen kan hon se alla de handlingar som den personen skäms över att ha gjort - hon kan se människors dåliga samvete. För Dina är det snarare en förbannelse än en gåva eftersom ingen vill vara hennes vän.

När Dinas mamma blir kallad till Dunarks borg för att få en man att erkänna ett mord, måste Dina ta itu med sin gåva och lära sig att använda den.

---

 

 

Min åsikt:

Jag har förr läst Hermelinen och Isfågeln av Lene Kaaberböl, som är andra och tredje boken i en triologi. Jag tyckte om dem båda två väldigt mycket och hade en del förväntningar på Lene's bästsäljande serie. Och jag kan med glädje meddela att de ledde upp till dem.

 

Jag gillar verkligen alla karaktärerna Lene skapar. Huvudpersonen i den här serien heter Dina och är en väldigt uppfriskande karaktär. Ibland älskar jag att vara i ett barns huvud, de är alltid så positiva och roliga och man påminns om när man själv var i den åldern och att det faktiskt inte var så länge sedan. Dina är positiv och rolig samtidigt som hon är så mogen och modig för sin ålder att man häpnas. I dessa lägen brukar jag oftast tycka att det låter orealistiskt, men det gör det inte här. Tvärtom, eftersom att hon samtidigt har dessa barn-stunder. Då man faktiskt märker hennes ålder, vilket gör det mycket mer realistsikt.

 

Spoiler:

 

Ett exempel är när Dina väljer att gå och se drakarna i stället för att sticka när hon hade chansen. Man bara förstod direkt att hon skulle bli tillfångatagen. Det var ju meningen att hon skulle hålla låg profil, hallå liksom. Både ditt och din mammas liv står på spel!

Samtidigt var det ett sådant impulsivt ögonblick, en impuls de flesta barnen skulle ha fått och inte kunnat motstå.

 

Slut på spoiler!

 

Jag gillar även Dina's förhållande med sin mamma. Att hon är villig att genomgå de sakerna och händelserna som hon gör i boken för hennes skull är så fint. Det är faktiskt inte ofta man får se sådana familjeband i YA böcker (nu är de här i för sig middle-school böcker, men jag räknar det ändå som typ samma sak) och jag älskar det! Det bevisar att familjen är viktig. Den är verkligen något att leva och dö för. Något att hålla i när allt annat går dåligt. Alla har inte en sådan familj, men sådana här böcker visar verkligen att de finns.

 

Hela den här handlingen och mysteriet kring mördaren var ganska uppenbart redan från början vilket gjorde att handlingen först blev lite seg. Men sedan sattes den igång igen när de i stället gick över till hur de skulle bevisa att den personen var mördaren, då farten tappades upp igen.

Däremot skulle jag inte ha något emot att ha fått själva landet och städerna mer förklarat för sig. Det fanns kartor i början utav boken men inget som förklarar riktigt hur allting funkar. Dessutom saknade jag förklaringar kring det här med drakarna. Man fick aldrig veta så mycket om dem, de liksom bara var där som vilket husdjur som helst. Dock ett läskigt sådant.

Samma sak gällde med skämmerskorna. Jag hade gärna velat veta lite närmare hur det fungerade men även hur det uppstod. Fanns de i deras värld så långt tillbaka som människorna kan komma ihåg? Skapades de senare och i så all hur? Som sagt, jag saknade förklaringar.

 

Allt igenom en bra bok, med tyvärr några bristningar.

 

Bokens första mening: Strängt taget var det väl inte Cillas fel att jag blev biten i armen av en drake.

 

 

 

Jag tänkte skriva det här inlägget så att ni vet var jag håller hus just nu:

 

Okej, låt oss börja såhär: jag vet att uppdateringen suger just nu och jag vet att det suger ännu mer när jag säger att den inte kommer att bli bättre i de två kommande veckorna. Det blir kanske ännu sämre. Har tyvärr jätte mycket prov, uppsattser och läxor som ska lämnas in om två veckor. Precis innan höstlovet.

Eftersom att jag nu får slutbetyg kommer det inte längre att vara så stressat veckorna innan jullovet och sommarlovet, utan det kommer i stället att vara innan höstloven och påskloven. Detta eftersom att lärarna bestämmer slutbetyg och pratar med oss och sådant de sista veckorna. Då är det dock lite lugnare för oss elever.

 

Men nu ska vi inte sitta och deppa över det! :)
Märkte faktiskt att jag har 6 färdiga recensioner sparade på datorn och 1 på mobilen. Så de kommer jag i alla fall att publicera de kommande två veckorna. Sedan får vi helt enkelt se. Det kommer att gå ganska segt med läsningen just nu också tyvärr. Men jag lovar att uppdateringen kommer att bli mycket bättre sedan på höstlovet, då kommer jag förhoppningsvis att för det mesta vara fri från allt skolarbete.

 

Tänkte bjuda på den här fina fan-made'a bilden också:

 

 

Titel: Girl of Nightmares

Författare: Kendare Blake

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: Tor teen

Antal sidor: 332

Översättning: -

Serie: Anna dressed in blood #2 (Första boken: Anna dressed in blood)

 

(OBS! Har du inte läst första boken i serien så bör du inte läsa den här recensionen. Kan innehålla små så väl som stora spoilers)

 

It's been months since the ghost of Anna Korlov opened a door to Hell in her basement and disappeared into it, but ghost-hunter Cas Lowood can't move on.

His friends remind him that Anna sacrificed herself so that Cas could live--not walk around half dead. He knows they're right, but in Cas's eyes, no living girl he meets can compare to the dead girl he fell in love with.
Now he's seeing Anna everywhere: sometimes when he's asleep and sometimes in waking nightmares. But something is very wrong...these aren't just daydreams. Anna seems tortured, torn apart in new and ever more gruesome ways every time she appears.


Cas doesn't know what happened to Anna when she disappeared into Hell, but he knows she doesn't deserve whatever is happening to her now. Anna saved Cas more than once, and it's time for him to return the favor.

---

 

 

Min åsikt:

Jag hade överhuvudtaget ingen aning om att det bara skulle bli två böcker i den här serien. Var helt chockad efter att ha läst ut slutet, eftersom att jag insåg att det var ett riktigt avslut. Ett slut, som jag dock inte var riktigt nöjd över.

 

Jag känner mig ganska förvirrad över Girl of Nightmares, då jag fortfarande känner mig helt vilsen utav allt det här med slutet och så. Men jag kan åtminstone säga att jag inte riktigt tyckte att den levde upp till förra boken.

Mycket tror jag att det har att göra med att den ena huvudkaraktären Anna knappt var närvarande. Det gjorde en mycket större skillnad än vad jag först hade trott, och det kändes inte riktigt lika bra. Cas är fortfarande en ganska underbar karaktär, men jag tyckte att han blev mycket mer bitter i den här boken. I för sig hade jag redan väntat mig något sådant med tanken på omständigheterna och det hade nog känts konstigt om det hade varit annorlunda. Men det känns lite som att Blake hade kunnat hantera det lite bättre, för att den stilen passade inte alls Cas.

 

De två största bikaraktärerna Thomas och Carmel tyckte jag dock fortfarande om väldigt mycket. Carmel tyckte jag i för sig var ganska taskig i början, men sedan ryckte hon upp sig rejält.

 

Handlingen var väldigt spännande och det hände saker hela tiden. Precis som förra boken var de runt 300 sidorna fyllda med spänning och det var inte ofta jag lyckades lägga ner boken ett tag. Det här var nog det bästa med Girl of Nightmares och är anledningen till att jag inte blev allt för besviken, för att den var fortfarande väldigt bra.

 

Jag gillade hela den här iden med hur de skulle hämta tillbaka Anna, vad som var nyckeln och allt annat de fick reda på kring det. Helt genialiskt! Kan tyvärr inte säga mer då jag i så fall måste spoila men gillade ni handlingen, farten och spänningen i första boken så lär ni inte bli besvikna på den i Girl of Nightmares.

 

Den här boken har varit en spännande läsupplevelse för mig men som tyvärr inte levde upp till förra boken karaktärsmässigt. Dessutom så är jag fortfarande lite osäker på vad jag ska tycka om slutet.

 

Bokens första mening: I think I killed a girl who looked like this once.

 

Bokens sista mening: My way is clear.

 

 

 

 

 

Titel: Legend

Författare: Marie Lu

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: Razor Bill - Penguin

Antal sidor: 295

Översättning:  -
Serie: Legend #1 (Uppföljare: Prodigy, utkommer 29 Januari 2013)

 

He is Day, the boy who walks in the light.

She is June, the girl who seeks her brothers killer.

On the run and undercover, they meet by chance. Irresistibly drawn together, neither knows the others past. But Day murdered June's brother and she had sworn to avenge his death...

---

 

 

Min åsikt:

Oj oj oj oj, det här var verkligen en överraskning. Inte hade jag kunnat tro det här när jag beställde hem boken. Jag gjorde det helt enkelt eftersom att jag var sugen på en dystopi och det var den billigaste med den mest intressanta handlingen som fanns. Dessutom kom jag ihåg att jag hade läst några fina recensioner om den. Men aldrig hade jag någonsin kunnat tro att den skulle vara så här bra! Det blev en riktigt underbar överraskning i stället och nu har jag skrivit upp nästa bok i serien på min måste-ha-så-fort-den-kommer-ut lista.

 

En utav dem största höjdpunkterna i boken var helt klart Day och June's familjerelationer. Blev verkligen berörd utav de bådas och älskar hur de verkligen vill skydda dem och hur mycket de båda försöker. Banden de båda har till sina familjer är verkligen starka och sanna. Det är så roligt att läsa om eftersom att i de flesta andra ungdomsböcker verkar familjen bara vara där för att dem ska vara där, och de har aldrig haft någon större betydelsen. Här får man helt klart se en annan bild, och jag älskar det!

 

Sedan så kändes världen också så läskigt realistisk. Snacka om ett dystopiskt samhälle, fy så hemskt det är men samtidigt så genialt, smart och bra skapat. Dock ska jag inte prata mer om det eftersom att det är en ganska stor spoilerzon och inte vill råka säga något. Det är mycket bättre ifall ni upplever det själva och får bästa möjlighet.

 

Sedan får vi för all del inte glömma karaktärerna som även dem är helt underbara. Både Day och June fastnade jag för direkt och släppte sedan inte taget. Som redan sagt så älskar jag deras starka band till deras familjer och bara det är en anledning till att tycka om dem, men det finns så mycket mer än det. De är båda oerhört smarta och inte någon gång tvivlade jag på deras val och handlingar, de är båda riktiga badasses och visar sig vara starka i väldigt svåra situationer; de gav aldrig upp och tappade aldrig hoppet trotts att det kunde verka så hopplöst. Sedan övan på det så är de några riktigt goda personer och vill bara vad som är bäst för alla, speciellt deras familjer. Visst kan de verka väldigt lika och det är de också, men trotts det så tycker jag ändå att det är ganska lätt att skilja på dem, speciellt då författaren är smart nog att hjälpa oss. Day's kapitel var bara skrivna med tjocka bokstäver och June's med vanliga. Väldigt smart!

Resten utav bikaraktärerna var också väldigt fina. Tess, John, Eden, Materis och Day's mamma var några man verkligen kände med och jag tyckte verkligen om dem allihop. Resten var ganska hemska egentligen men jag kunde ändå verkligen se personligheter spegla dem. Ingen kändes orealistisk.

 

Språket var lätt och flöt på bra. Inget märkvärdigt eller konstigt med det överhuvudtaget.

 

Allt som allt så älskade jag den här boken och ifall du gillar dystopier så borde du definitivt ta dig tid att läsa den. För att den är så mycket värd det. Du kommer inte att ångra dig! :)

 

Bästa del/scen: (Spoiler!) När de tillfångatog Day och mördade hans mamma.

 

Bokens första mening: My mother thinks I'm dead.

 

 

 

...trots mina 6 andra lånade och olästa böcker, som jag redan vet att jag förmodligen inte kommer att hinna läsa innan de ska lämnas tillbaka. Har redan varit tvungen att lämna Wither eftersom att den var reserverad :( Aja, har redan reserverat den igen, så jag får snart chansen igen.

 

Hur som helst, tillbaka till de nya lånen och till mitt försvar så får jag faktiskt säga att jag har tagit väldigt snabb lästa böcker. Dessutom är en utav dem en guide, så den bläddrar man mest bara igenom.

Dessa tre är då:

 

 

Den här boken såg jag skymten av lite snabbt i en bokhylla på biblioteket och jag plockade genast upp den. Av henne har jag förr läst Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet då jag gillade den första boken väldigt mycket, men tyckte däremot en andra var mycket sämre (men det hade endast med huvudpersonen att göra). Jag gillar böcker som är skrivna på vers, så det här ska bli kul!

Dessutom är den här boken riktigt tunn, bara kring 100 sidor lång. Sedan så är den ju skriven på vers, så det kommer att gå jätte snabbt att läsa ut den här boken. Behöver knappt en timme.

Såg omslget på den här boken och ville genast läsa den. Så öerhört fin, och den är ännu finare i verkligheten än på bilden. Sedan såg jag dessutom att den var rätt så tunn, så då tänkte jag perfekt! Har dock ingen aning om vad den handlar om, förutom att det är något övernaturligt, så det ska bli väldigt kul.

Jag hade precis bestämt mig för att jag nöjde mig med de två redan nämnda böckerna. Men sedan när jag var påväg ut därifrån så såg jag skymten utav den här i ögonvrån, tog tag i den direkt! Har redan bläddrat i den lite snabbt och kan säga så mycket som att jag inte vill lämna tillbaka den. Boken är så fin och jag älskar all den intressanta informationen som finns med. Ett måste för alla Hunger Games fans!

 

Det ska bli kul, men får se hur mycket jag hinner med att läsa nu.

 

 

 

Titel: Starcrossed - Helena

Författare: Josephine Angelini

Originaltitel: Starcrossed

Bokförlag: Bonnier Carlsen

Antal Sidor: 506

Översättning: Ylva KempeStarcrossed #1 (Uppföljare: Dreamless (sv Hades), Goddess (utkommer i Maj 2013).

 

Kan man trotsa det ödet som står skrivet i stjärnorna?

Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon mår fysiskt illa av att dra till sig uppmärksamhet. Vilket inte är så lätt att undvika eftersom att hon är lång, blond och vacker som en gudinna. Hon är dessutom fruktansvärt stark och övermänskligt bra på löpning.

Men den senaste tiden har underliga saker börjat hända, och hon hemsöks av blodiga mardrömmar och syner. Och när hon träffar Lucas Delos för första gången drabbas hon plötsligt av ett överväldigande hat och försöker att döda honom. Inför hela skolan.

Trots det känner sig Helena oförklarligt dragen till Lucas, och bitvis börjar sanningen om vem hon är att uppenbara sig...

---

 

 

Min åsikt:

Jag tycker verkligen att grekisk mytologi är intressant och roligt att läsa om, därför kommer det nog inte som någon överraskning när jag säger att jag älskade konceptet. Allt det här med att de var ättlingar till grekiska gudar och sådant är superintressant. Alltså nu måste jag allvarligt talat börja läsa fler böcker med grekisk mytologi, för att jag fastnade verkligen! (Och ja jag tänker mest på Percy Jackson, måste ta och läsa de nu snart.)

 

Tyckte också om hela den här grejen med Helenas och Lucas omöjliga kärlek. Det var väldigt underhållande. När de har kommit över första problemet väntar ett nytt, och sedan ännu ett. Ska de aldrig få vara tillsammans? Ja du, det är en spännande fråga. Förmodligen blir det väl ändå dem i slutändan, antar jag.

 

På grund av allt jag har sagt ovan så låter det nästan som att jag älskar den här boken vilket jag tyvärr inte riktigt gör. Den har sina brister som gör att jag måste dra ner betyget.

 

För det första: språket. Hittade en massa stavfel, punkter som var på fel ställe o.s.v hela tiden. Efter att först ha snubblat över något i början så kunde jag inte låta bli att vara mycket mer uppmärksam på sådant resten utav boken. Irriterande? Jo det kan man ju säga. Dock vet jag att det inte är författarens fel och att det helt enkelt beror på översättarens slarvighet.

Dessutom tyckte jag ibland att texten kunde vara lite, tja vad ska man säga... hackig. Jag tyckte det flöt på för det mesta, men ibland blev det lite tokigt.

Angelini's berättarteknik är ganska simpel och man förstår att detta är hennes första bok hon ger ut. Dessutom så tyckte jag ibland att den gick ut ur Helenas huvud och plötsligt blev allvetande i någon mening. Ett sådant exempel: ”Lucas gick upp på sitt rum, för att han kände att han inte orkade med mer”. Jaha, och hur skulle Helena kunna veta varför han gjorde som han gjorde med sådan säkerhet. Hm... det här är också en sådan sak man först råkar lägga märke till och sedan automatiskt börjar leta efter fler.

 

Karaktärerna, ja nu har vi kommit hit och ni vet förmodligen vad jag kommer att säga nu men jag säger det ändå; det är som att familjen Cullen har bytt namn till Delos. Jag gillar egentligen inte när man jämför böcker med Twilight, men nu bara måste jag. För att så fort jag hittade en liknelse så började jag leta efter mer och så här blev slutresultatet: Lucas = Edward, Cassandra = Rosalie, Castor = Carlisle, Ariadne = Alice, Hector = Emmet, Jason = Jasper, Noel = Esme. Vissa är mer lika än andra, men helheten är ändå densamma. Väldigt synd, för att jag gillade karaktärerna i familjen en del men det känns nästan lite som en billig kopia nu i stället.

Dessutom blev jag så trött över alla Angelini's beskrivningar över hur perfekta och hur ”gudomligt” snygga de alla var. Visst, jag köper det eftersom att de är halvgudar men jag behöver inte ha det upprepat för mig hela tiden. Jag visste redan hur ”snygga” de var första gången jag läste det och jag tror knappast att jag kommer att tycka de är ännu ”snyggare” de andra gångerna efter det.

 

I överlag så tyckte jag om den här boken, tycker den är läsvärd och kommer med säkerhet att läsa uppföljarna. Gillar du grekisk mytologi borde du testa den här serien och annars är det upp till dig själv. Den har ju sina brister.

 

Bästa del: (SPOILER!) När Helena och Lucas föll ner från himlen och den lilla tiden efteråt då hon stannar hos dem, höll på att skratta halvt ihjäl mig när jag läste det.

 

Bokens första mening: ”Men om du köper en bil åt mig nu, så får du ju tillbaka den om två år, när jag flyttar, och då kommer den fortfarande att vara nästan ny”, sa Helena hoppfullt.