bokmalen

Titel: Anna dressed in blood
Författare: Kendare Blake
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011

Bokförlag: Tor Teen

Antal sidor: 316

Översättning: -
Serie: The Anna series (Första boken)

Cas Lowood has inherited an unusual vocation: He kills the dead. 
So did his father before him, until he was gruesomely murdered by a ghost he sought to kill. Now, armed with his father's mysterious and deadly athame, Cas travels the country with his kitchen-witch mother and their spirit-sniffing cat. They follow legends and local lore, destroy the murderous dead, and keep pesky things like the future and friends at bay. 
Searching for a ghost the locals call Anna Dressed in Blood, Cas expects the usual: track, hunt, kill. What he finds instead is a girl entangled in curses and rage, a ghost like he's never faced before. She still wears the dress she wore on the day of her brutal murder in 1958: once white, now stained red and dripping with blood. Since her death, Anna has killed any and every person who has dared to step into the deserted Victorian she used to call home.

Min åsikt:

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna medlidande och faktiskt gilla ett spöke som dödar vart enda människa som passerar hennes tröskel, då deras andar/spöken sedan i sin tur kommer att fastna i hennes källare där deras mänskliga kroppar ligger och håller på att ruttna. Ja, okej, det är hemskt men efter att ha läst boken så kommer även du att förstå varför hon gjorde allt detta och hur mycket hon ångrar det hon har gjort. Dessutom så har hon ju själv varit med om en massa hemska saker i sitt förflutna. Händelser som man får reda på mer och mer om sida efter sida som sedan kommer att explodera i en spänningsfylld bomb. Jag tycker att författarinnan gjorde det upplägget bra.

Jag gillar också Cas och för en gångs skull så har faktiskt en vuxen, kvinnlig författare lyckats med att skriva från en tonårspojkes perspektiv så att det låter rimligt. Imponerande, får jag säga! De flesta brukar ju faktiskt misslyckas med just det. Cas är... ja så som man kan förvänta sig att en tonårig spökjägare ska vara. Han är ganska självgod, snabb, tvekar inte, kaxig men samtidigt också ödmjuk och beskyddande mot de ytterst få personer han bryr sig om och har släppt in i sitt liv. Samtidigt har han en ganska mörk men rolig humor och jag skrattade till flera gånger.

Så jag älskar både Cas och Anna men jag älskar dem, konstigt nog, ännu mer när dem är tillsammans och deras scener är så....obeskrivligt mysiga och perfekta. Här måste jag också lägga till att jag älskar Cas's förhållande med sin mamma eftersom att ytterst få ungdomsböcker idag innehåller karaktärer med fina föräldrar.

Bikaraktärerna gillar jag också. På det här temat ska man ju såklart nämna Thomas och Carmel. Thomas är en blyg och och ganska smart karaktär, med en lätt humor och dryghet och Carmel är raka motsatsen och just därför är de väldigt gulliga tillsammans. Däremot gillade jag inte Mike, Will och deras gäng. Men jag tror inte att det vart författarens mening att man skulle göra det i heller.

Jag älskar hur Blake beskriver miljön och man får riktigt bilden klar för sig om hur alla platserna som karaktärerna vart på såg ut. Det vart på så sett även lättare att leva sig in i boken och man drogs lätt med i det fina språket.

På grund av baksidestexten och titeln så tror man att handlingen ska bara kretsa runt Anna, men jag blev positivt förvånad över att se att den handlar om så mycket mer än så. Och det gör handlingen mycket mer intressantare. Boken är ju bara drygt 320 sidor och först så kändes det väldigt lite men när man väl läste den så kändes den mycket längre, vilket är bra. Blake hade fått in så mycket handling på de 300 sidorna som gjorde att det alltid hände saker och man blev aldrig uttråkad.

Boken är inte överdrivet läskig eller obehaglig, så letar du efter en väldigt skrämmande berättelse så är den här tyvärr inte rätt för dig, men den är verkligen inte blodfattig och i vissa scener ryste jag till och med till. Vilket ytterst få scener får mig att göra.

Bokens första mening: The grease-slicked hair is a dead giveaway – no pun intended.

Bokens sista mening: “Maybe you and Carmel can help me figure it out.”

8/10