Finale (Becca Fitzpatrick)

(OBS! Har du inte läst förgångarna i den här serien bör du inte läsa den här recensionen. Den kan innehålla små men likväl stora spoilers.)
 
 
Titel: Finale
Författare: Becca Fitzpatrick
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Simon & Schuster
Antal sidor: 454 
Översättare: -
Serie: Hush, Hush  #4 (Föregångare: Fallen ängel (eng: Hush, Hush), Förlorad ängel (eng: Crescendo), Silence.)
 
Nora is more certain than ever that she is in love with Patch. Fallen angel or no, he is the one for her. Her heritage and destiny may mean that they will always be enemies, but there is no turning her back on him. But now they face their biggest challenge. Can their love survive a seemingly insurmountable divide. And in the end, will there be enough trust left to rebuild what has been broken? The lines are drawn - but which sides are they on?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min åsikt:
Finale är den sista boken i Hush Hush serien. En serie som har haft sina ups-and-downs och jag vet inte riktigt vart den här ska placeras, någonstans i mitten tror jag nog. Bra men tyvärr inte bra nog.
 
I de föregångna böckerna har handlingen alltid varit lite sådär, då trovärdigheten har spruckit på några ställen. Jag hade verkligen hoppats att jag skulle få några av mina svar här, men icke. Så blev det tyvärr inte.
Däremot så tyckte jag att handlingen var ganska spännande ändå och flöt på ganska bra, vilket gjorde att jag ganska lätt kunde glömma bort dessa luckor och bara hänga på.
Visst hade Finale sina sega delar (vilken bok har inte det?) men jag tyckte att spänningen överskuggade det och jag hade inte tråkigt en enda stund. Jag tror faktiskt att det här måste vara den mest spännande boken i serien, speciellt med sitt episka slut. Dock så fanns det även lite andra problem jag hade med boken.
 
Nora är en karaktär som har både höjts och sänkts för mig genom hela serien. I första boken var hon helt okej, för att i andra boken bli en idiotisk diva, för att sedan bättra sig, och nu? Jag skulle nog säga att hon är någonstans där emellan.
Jag tycker fortfarande att hon är lite för gnällig och gjorde en del korkade val, men samtidigt tycker jag ändå om att hon står för sig själv och är envis. Dessutom är hennes berättarröst lätt att hänga med och jag trivs med den. Så jag har faktiskt ingen riktig aning om var någonstans hon står för mig just nu.
 
Sedan har vi Patch, vår fallna ängel. I första boken (det här börjar bli en riktig jämförelse recension) älskade jag honom just eftersom att han var så annorlunda, kaxig och sarkastisk, inte trevlig alls. I andra boken blev han en liten mes och vågade aldrig riktigt ta ett steg framåt. Sedan bättrade han sig lite och nu vet jag inte riktigt. Det är lite som med Nora. Det känns inte riktigt som att jag känner dem tillräckligt efter fyra böcker, vilket bara känns konstigt och tråkigt.
 
Trots allt är jag glad att serien äntligen har fått ett ordentligt avslut. En mer utdragen serie hade nog blivit stupet för Hush, Hush, så jag är ändå nöjd. Gillade ni föregångarna tycker jag att ni ska läsa Finale, men gjorde ni inte det borde ni nog ta och strunta i det då boken ligger på ungefär samma nivå som dem.
Samannfattat en helt okej serie.
 
Bokens första mening: Scott didn't believe in ghosts.
 
Bokens sista mening: "I undress to impress."
 
 
6/10
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0