bokmalen

Titel: Silence
Författare: Becca Fitzpatrick
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: simon & schuster
Antal sidor: 466
Översättning: -
Serie: Hush Hush series (Book three)

Together Patch and Nora have overcome the secrets riddled in Patch's dark past, bridged two irreconcilable worlds and faced heart-wrenching tests of betrayal, loyalty and trust...and all for a love that will transcend the boundary between heaven and earth. Armed with nothing but their absolute faith in one another, Patch and Nora enter a desperate fight to stop a villain who holds the power to shatter everything they've worked for - and their love – forever.

(OBS! Ifall du inte har läst de två första böckerna i serien, så bör du inte läsa denna recension! Kan innehålla stora men likväl små spoilers!)

Min åsikt:

Bra, bra och bra är vad jag känner efter att ha läst ut den här boken. Inte mycket bättre än bra men inte sämre i heller. Känner att jag har lite blandade känslor om den här boken men jag ska försöka att sammanfatta det.

Jag älskar hur Becca skriver, det gör jag verkligen. Och det är några utav de sakerna som får mig att gilla serien. När jag väl har börjat läsa en av hennes böcker, så kan jag inte sluta. Jag är liksom fast från första till sista sidan, och det är inte förens efteråt som man verkligen börjar tänka om. Vad är det egentligen som är bra med den här serien? Vad tycker jag om karaktärerna? Och funkar fortfarande handlingen? Nja, säger jag bara. Kanske inte riktigt, men det duger för att jag ska vilja läsa fortsättningen.

Karaktärerna får faktiskt i den här boken ett ganska stort plus, Patch har som gått blivit sig själv igen, kanske inte riktigt som i ettan men något åt det hållet. Det är jag glad över eftersom att jag nästan tappat hoppet om honom efter tvåan. Nora däremot har förändrats och blivit bättre, mycket bättre än innan. Jag stod knappt ut med henne innan, nu älskar jag henne nästan. Hon har nu äntligen visat sig stark och trovärdig. Hon visar att hon äntligen kan stå på egna ben och det är något jag beundrar. Sedan har vi Scott, en person jag inte gillade så mycket i tvåan men fick upp ögonen för i den här boken. Trevlig och charmig är nog orden som beskriver honom bäst. Dessutom slängde han ur sig en hel del roliga repliker i den här boken.

Då kommer vi till handlingen. Det är där jag måste dra ner omdömet lite, tyvärr. För jag gillar verkligen inte när folk tappar minnet mitt i en serie. När det är i början av en serie eller bok, för den delen, och man själv inte vet vad som har hänt innan personen tappade minnet, så är det helt okej. Ett exempel är ”The unbecoming of Mara Dyer” då man som läsare följer hennes upptäckter om hennes förlorade minne och själv också blir överraskad. Men när man själv vet hela historien bakom personens förlorade minne så är det inte roligt. Det blir nästan som en omläsning, då man själv känner att man vill läsa vad som händer härnäst, inte vad som hände i det förflutna. Tyvärr så tar ju Noras minnesförlust över halva boken och trotts att det vart ganska intressant när hon fick bitarna på plats igen så måste jag dra ner betyget.

Jag gillar Patch och Noras förhållande mer nu och jag har insett att de verkligen passar ihop. Trotts att jag tycker att Dabria lika bra hade kunnat ta Noras plats ibland, Men nej, det känns äkta på något sett och jag längtar till att få läsa fortsättningen trotts att jag tror att det hade varit bättre ifall serien hade slutat här. Jag tror att handlingen, tyvärr bara kommer att bli utdragen, speciellt med tanken på att det fortfarande finns några luckor i berättelsen som jag tror att Becca inte ens har tänkt på. Men vi får se hur det blir.

Bokens första mening: The sleek black audi rolled to a stop in the parking lot overlooking the cemetry, but non of the three men inside had any intention of paying respects to the dead.

Bokens sista mening: All I had to do now was decide my opponent.

7/10