bokmalen

 

 

---

Titel: The Hunger Games: Catching Fire

Regissör: Francis Lawrence

Författare till boken filmen är baserad på: Suzanne Collins

Utgivningsår: 2013

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elisabeth Banks, Donald Sutherland, Woody Harelsson, Sam Claflin, Jena Melone, Philip Seymour Hoffman

Längd: 146 min

Serie: The Hunger Games #2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Catching Fire är min favoritdel i den underbara triologin Hungerspelen, skriven (som ni förmodligen känner till väl) av Suzanne Collins, jag har gillat alla Francis Lawrence tidigare verk, castet är ett helt fantastiskt gäng fyllda med en massa talangfulla skådespelare och än så länge hade jag älskat allt som visats från filmen. Man kan ju minst sagt säga att mina förväntningar var skyhöga. Och då gick jag, med all den här förväntansfulla spänningen som byggts upp på det här ett och ett halvt året med mig, in på Royal i Malmö kl. 18.00 för att se denna filmen för första gången. Efteråt kom jag gående ut på skakiga ben i chocktillstånd, men jag kan säga att jag aldrig någonsin har lämnat en biosal med ett sådant stort leende på läpparna. Så nöjd och överlycklig var jag.

 

Jag behöver egentligen bara några få ord för att beskirva Catching Fire filmadaptionen. JAG. ÄLSKAR. CATCHING. FIRE.

Den var så bra att när jag väl satte mig ner för att skriva ner punkter på de positiva och negativa delarna med filmen (vilket jag alltid gör innan jag skriver en recension) och jag kom till det negativa var mitt huvud helt tomt. Jag kunde inte komma på något att skriva. Självlart så kom jag dock på lite mer senare då mitt huvud började klarna (filmadaptioner är aldrig helt lika boken, det går inte), men tro mig när jag säger detta: den är så nära som den kan komma. Alla viktiga delar var med och var det något som fattades kom man inte på det förrän efteråt, filmen gick i bokens spår så bra. Jag antar att det enda som jag var lite besviken över att de inte tog med var takscenen mellan Katniss och Peeta natten innan de 75:e hungerspelen. Men det var i stort sätt det enda, och det säger ju en hel del.

 

Om man ska jämföra den här med första filmen så är den minst hundra gånger bättre. Jag gillar såklart fortfarande The Hunger Games men Catching Fire var både mer intensivare, spännande, större och mäktigare än sin föregångare. Allting kändes så mycker mer, hela filmen var mer! Vet inte ifall detta var mest för att CF är min favoritbok, eller ifall det var filmen som gjorde det helt själv.

Det fanns två stora saker jag jag hade stört mig något otroligt på i The Hunger Games. Dessa var: den skakiga kameran (det förstörde en del för mig) och att hela slutet var ändrat och påskyndat. I Catching Fire fanns det ingen skakig kamera (HALLELUJA. HALLELUJA, HALLELUJA) och slutet var precis som i boken. Det var faktiskt till och med en utav mina favoritscener.

 

Ska man sedan gå över till skådesplarna så är jag helt "speechless". De var så sjukt, fantastiskt, underbart awesome. Jennifer klev upp i rollen som Katniss återigen och i den här filmen visar hon en mycket mer känsloladdad sida än vad hon gjorde i första filmen. Och wow, vad bra hon lyckades med det! Här visar den här kvinnan återigen varför hon förtjänade sin oscar och varför hon borde få hundra till. En annan sak jag verkligen älskar med henne är att hon inte försöker att gråta och bryta ner och se vacker ut samtidigt, som många andra kvinnliga skåespelare gör. Hennes sätt är mycket mer realistiskt och mycket mer berörande. Det var länge sedan jag kände så mycket för en karaktär på en filmrulle.

Ett extra plus måste jag också ge till Josh för hans underbara insatts som Peeta. Han har varit skådespelare ända sedan han var väldigt liten och som ung älskade jag hans filmer och var ett stort fan redan då. När jag sedan för mer än två år sedan fick reda på att han skulle spela Peeta var jag överlycklig. Han spelade karaktären väldigt bra i Hungerspelen, vilket jag redan hade väntat mig. I Catching Fire har han dock verkligen utvecklats och blivit en helt otrolig skådespelare. Han visade så många andra sidor utav Peeta i den här filmen och älskade hans lite mer sarkastiska ton. Men, och jag vet inte ifall ni lade märke till det också, de småscenerna med Peeta efter att de till exempel fått reda på att de skulle gå ut på arenan igen och man fick se Josh's ansikte i några sekunder eller hans reaktion efter allt som hände i distrikt 11. Där bevisade han verkligen vilken bra skådespelare han är. Kan nu inte vänta till Mockingjay då man verkligen kommer att få se honom spela en mycket tuffare roll av Peeta (även ifall jag är ganska säker på att tårarna kommer att rinna ett antal gånger).

De nya castmedlemmarna är också helt fantastiska. Älskar Jena och Sam's insattser som Johanna och Finnick. De var så spot-on, och precis vad jag hade föreställt mig. Alla övriga skpespelare gjorde också ett jätte bra jobb, men för att den här recensionen inte ska bli 2 mil lång så får jag nog hålla mig tillbaka lite.

 

Måste också tillägga att CGI var helt otrolig (inte så konstigt, med tanken på att budgeten var dubbelt så stor som förra filmen). Allting i arenan såg så verkligt ut och vyn var verkligen vacker. Att se den på den stora skärmen gör ju såklart känslan bara större.

---

 

Nu ska jag inte dra ut så mycket mer på den här recensionen. Men tänkte bara lista upp mina favoritscener också. Uppenbarligen så var hela filmen helt underbar, men tänkte ta upp de delarna som var extra speciella för mig.

 

- Distrikt 11. Så berörande och så sorgligt. Att se Rue's familj stå där, kombinerat med Peeta's och Katniss tal kryddat med den gamla mannen som blev skjuten blev bara droppen för mig. Några tårar slapp ut och rann nerför mina kinder. Märkte även att min syrra och kusin grät och mina vänner blev tårögda.

 

- Överste Thread. Hela delen från när Thread kom, till när Gale blev piskad var så brutal och intensiv. Jag satt spänd i stolen och bet nervöst på mina naglar genom scenerna, även ifall jag redan visste hur det skulle gå. Var inte i heller beredd på att Thread skulle bli spelad utav en sådan bra skådespelare, för han var riktigt skrämmande.

Måste också tillägga att jag älskade den lilla delen när Haymitch hällde i lite sprit i sitt kaffe under behandlingen av Gale.

 

- Slåttern. En så sorgsen och bra scen. Älskar verkligen hur man får se Effie mjukna upp lite och försöka hålla inne gråten samtidigt som hon bara försöker att spela sitt gamla vanliga själv.

 

- Hisscenen. Japp, den här scenen var då introdutionen till karaktären Johanna. Och visst var det en stor sådan, man glömmer inte henne i första hand efter det. Tyckte scenen var så bra och ansiktsuttrycken på Katniss, Peeta och Haymitch var ju bara "priceless". Den var bättre gjord i filmen än i boken enligt mitt tycke.

 

- Katniss ser målningen av Rue och "hänger" Seneca Crane. Oj vad jag älskade den scenen. Katniss står upp mot spelledarna och går därifrån med ett komiskt leende på läpparna. Plutarch's min är ju bara bäst också.

 

- Cinna's död. Brutal och hemsk var vad den här scenen var. Hade i för sig väntat mig det, men var tydligen inte förbered nog. Tårarna rann återigen och Jennifer Lawrence insatts i den här scenen var ju bara helt otrolig.

 

- CPR scenen. Detta var tillfället då alla insåg att Katniss faktiskt älskar Peeta, det bevisas när man även senare får se Snow's och Finnick's reaktioner. Jag älskade den scenen, tyckte att den var så fin och hjärtskärande.

 

- Jabberjays. Bättre än vad jag hade föreställt mig. Sam's och Jennifer's insattser var helt otroliga.

- Strandscenen mellan Peeniss (Peeta & Katniss). Var man inte säker innan blev man det definitivt nu. Katniss har fallit för Peeta. Det här var en utav mina favoritscener i boken och minst lika bra var den i filmen. Tycker att Josh och Jennifer har jättebra kemi.

 

- "See you at midnight". Den här scenen var kanske inte så märkvärdig för de som inte läst boken. Men för oss andra var det tydligt. Det här var sista gången man fick se normala Peeta och de utdrgna och långa blickarna de gav varandra innan de gick iväg gav mig mer än nog tid åt att fylla ögonen med tårar igen.

 

- Slutet. Det här var definitivt ett storslaget slut med en stor cliffhanger. Tycker lite synd om de som inte läst böckerna, för att det är en väldigt jobbig cliffhanger. Men allt efter att Katniss har skickat iväg pilen till när de zoomar in på Katniss ansikte var så episkt och bra gjort. Awesome!

 

Det är ganska uppenbart vilket betyg den här filmen kommer att få:

 

Hejsan mina kära läsare!

Jag är väl medveten om att jag inte har skrivit ett enda inlägg på över 2 månader och att jag i stort sätt har varit knäpptyst sedan dess, och jag ber om ursäkt för det. Jag har tagit en massa pauser förut, men det här måste nog vara det längsta, helt utan förvarningar dessutom. Känner mig lite dum.

 

Anledning? Sanningen är den att jag egentligen inte har någon stor anledning till varför. Visst kan jag skylla på skolan, för det är delvis sant, jag har extremt mycket just nu och känner mig ganska stressad näst intill hela tiden. Men egentligen är det inte sant. För jag har haft tid, man får alltid det någon gång. Problemet är väl bara att jag inte har haft någon lust att logga in på min blogg lite. Samma sak går även för läsningen tyvärr. Ska nämlingen snart lägga upp två månadssammanfattningar och dem är jag inte så stolt över. Tror de kan vara de värsta på två år. Så ja, intresset har verkligen inte varit där. Varje gång jag har faktiskt fått tid över så gör jag alltid något annat i stället.

 

Jag tänker inte komma med mitt gamla och säga att jag tänker förbättra mig och lägga ut ett inlägg varje dag, för det kommer förmodligen inte att hända så som det ser ut just nu. Visst tänker jag inte gå tillbaka till att vara tyst i två månader men jag tror bara att jag behöver ta det lite lugnt. Gå i långsam takt. Så vad jag tänker göra är helt enkelt att låta bloggen långsamt vakna till liv igen. Så jag hoppas att ni kan förstå det, och förlåt återigen för att jag bara försvann så! <3

 

Men över till något roligare. Måste bara få dela med mig utav den här otroliga lyckan: