bokmalen

Titel: Clockwork Princess

Författare: Cassandra Clare

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2013

Bokförlag: McElderry Books

Antal sidor: 569

Översättning: -

Serie: The Infernal Devices #3 (Föregångare: Clockwork Angel, Clockwork Prince.)

 

THE INFERNAL DEVICES WILL NEVER STOP COMING

A net of shadows begins to tighten around the Shadowhunters of the London Institute. Mortmain plans to use his Infernal Devices, an army of pitiless automatons, to destroy the Shadowhunters. He needs only one last item to complete his plan: he needs Tessa Gray.

Charlotte Branwell, head of the London Institute, is desperate to find Mortmain before he strikes. But when Mortmain abducts Tessa, the boys who lay equal claim to her heart, Jem and Will, will do anything to save her. For though Tessa and Jem are now engaged, Will is as much in love with her as ever.

As those who love Tessa rally to rescue her from Mortmain's clutches, Tessa realizes that the only person who can save her is herself. But can a single girl, even one who can command the power of angels, face down an entire army?

---

 

Min åsikt:

(Varnar för en lite flummig recension. Har inte riktigt lyckats samla mina tankar helt.)

Jag läste ut den här boken igår. Och jag kan väl börja med att säga att den överträffade alla mina förväntningar på så många nivåer att det är helt sjukt. Jag kände både sorg och lycka under läsningens gång och jag blev verkligen berörd. Det var väldigt länge sedan jag läste en bok som berörde mig så mycket på så många sätt, kan nästan mäta sig med The Fault in our Stars. Så många känslor kände jag. Boken praktiskt taget slet ut mitt hjärta, skar det i bitar och krossade de små bitarna. Allt för att sedan sy ihop det igen och börja om från början. Clockwork Princess har varit som en enda lång känslomässig berg och dalbana. Det var dock en åktur som jag älskade.

 

Jag har alltid tyckt om Cassandra Clare's böcker. The Mortal Instruments är en utav mina favoritserier någonsin även ifall jag inte riktigt har tyckt att de två senaste böckerna har kunnat leva upp till de förra. I The Infernal Devices däremot lyckades Cassandra Clare inte riktigt övertyga mig till en början. Clockwork Angel var bra och Clockwork Prince var bättre men jag tyckte ändå att den extra prequel serien verkade lite onödig. Nu däremot höjdes ribban något otroligt och allt var helt underbart.

Boken drev mig till tårar flera gånger och hela historien var så sorgsen. Återigen var man tillbaka till det här hopplösa triangeldramat mellan Tessa, Will och Jem som var så fint skrivet. Jag har alltid varit lite mer för Will och Tessa men här tycker jag om den andra personen i dramat så mycket att det är svårt att veta vad jag ska vilja. För det slutar bara med att någon blir sårad och jag stod knappt ut med det.

Men Cassandra Clare lyckades fixa det och jag blev imponerad igen, inte för att jag skulle ha väntat mig något mindre från henne!

 

Karaktärerna växte mycket för mig i den här boken. Jag sympatiserade och kände med dem. De stod inför så många tuffa val och hemska händelser, men försökte ändå göra det bästa utav dem och ta sig vidare. De kämpade på trotts allt och var modiga. Och de kände så mycket, så mycket känslor att man blir helt överväldigad. Men jag antar att det är just därför jag älskar dem så mycket som jag gör.

Måste också nämna Magnus. Han bara växer för mig hela tiden och det blir allt lättare att förstå honom.

 

Mitt största problem med förra boken, Clockwork Prince, var att jag tyckte att takten var så seg och det hände inte så mycket. Här tog det dock en stor vändning och det var tvister och cliffhangers överallt. Spänning och nervositet väntade vid varje kapitel och det tog aldrig slut. Sedan så var kanske inte de sista 50 sidorna så spännande, men de var så fina och känslosamma att jag inte brydde mig ett dugg. Tyckte snarare om det rejält.

 

Kommer att ha en spoilerdel här nu, eftersom det finns så mycket jag vill säga som är spoilande också. Så ni som inte har läst boken borde gå ner till nästa avsnitt. Och ni andra: markera hela det stora gapet :)

Will, Tessa och Jem! Oh by the angel, det var helt otroligt. Ett bättre och mer komplicerat triangeldrama är svårt att hitta. Jag förstod att Jem förmodligen skulle dö redan innan jag började läsa boken men jag var inte beredd på att det skulle vara så känslosamt. Och när Will kände parabatai bandet brytas mellan Jem och honom bröt jag ihop (på något sätt var det nästan vänskapen mellan de två som berörde mig mest). Jag var dock ganska säker på att han skulle komma tillbaka som en Silent Brother, men ett tag blev jag väldigt osäker och rädd när det gick en lång tid och alla betedde sig som att han var borta för evigt. Sedan kom han ju dock tillbaka som en Silent Brother och när han kom för att bryta sina band mellan Tessa och sedan Will bröt jag ihop igen. Och epilogen sedan, by the angel!! När Tessa gick igenom sitt liv med Will och när han dog och Jem var där och spelade på sin viol, så mycket känslor. Så mycket sorg men samtidigt lycka. De fick i alla fall ett underbart liv tillsammans, även ifall hennes är långt ifrån slut.
Slutet dock, är jag osäker på. Det kom verkligen som en chock när Jem kom och sa att han var botad. Det hade jag inte alls varit beredd på och även ifall jag blev glad över det så känns det nästan lite som ett billigt sätt att avsluta det för att få alla nöjda. Lite för mycket av ett lyckligt slut, om ni förstår vad jag menar. Och jag tyckte alltid att Tessa passade bättre med Will. Men, men... Nu får Jem även vara lite lycklig. Dock så tycker jag synd om Tessa. För nu är Jem ju dödlig igen och kommer, precis som Will gjorde, dö efter några årtionden. Då blir Tessa återigen ensam och nu med inte bara en död make utan två. Då måste ju sorgen bli oändlig.

Jag har egentligen så mycket mer att säga och skulle kunna prata på i evigheter, men tror jag får ta och begränsa mig nu.

Och justde, får ju inte glömma att nämna att jag älskade alla små ledtrådar och så som binder ihop alla familjerna och TMI med TID. Jag menar sådant som att halsbandet Cecily bar bär Isabelle nu, det märket Will fick på sin axel efter Clockwork Angel'n är något som passerat genom generationerna i Herondale familjen och var det som först identifierade Jace som en Herondale, för han har ju också märket. Och sedan var det alltså genom Cecily som Isabelle och Alec fick sina släktdrag med svart hår och blåa ögon. Tyckte det var så kul att pussla ihop dessa bitarna :)

Känner mig dock samtidigt lite sorgsen just nu.The Infernal Devices är över, precis när jag började känna att jag ville ha mer. Men samtidigt är jag mycket, mycket nöjd.

 

Bästa del: Fanns en massa, de flesta nämnda i spoilerdelen. (Spoiler!) Dock så älskade jag också scenen när Magnus kommer på Tessa och Will och ja, hela scenen mellan dem precis innan det också.

 

Bokens första mening: "I'm afraid," said the little girl sitting on the bed.

Bokens sista mening: At last, the wheel comes fulll circle, they kept their silence.