bokmalen

Titel: Blodsmagi
Författare: Tessa Gratton
Originaltitel: Blood Magic

Utgivningsår: 2013

Bokförlag: B WHALSTRÖMS (Tack för recensionsexemplaret!)

Antal sidor: 383

Översättare: Carina Jansson

Serie: The Blood Journals #1 (Uppföljare: The Blood Keeper)

 

 

Det börjar oskyldigt: Rita en cirkel på marken ... lägg ett dött löv I mitten ... strö över lite salt ... läs en formel på latin ... tillfoga några droppar färskt blod.

Det där sista är kanske inte så enkelt ändå. Men för Silla känns det ändå rätt. Sedan hennes föräldrars fruktansvärda död har ingenting ens varit i närheten av att kännas rätt. Silla är beredd att göra vad som helst för att avslöja sanningen om sin familj till och med pröva besvärjelserna i boken som hon nyligen fått i sin ägo, och som verkar ha tillhört hennes pappa. Till och med offra sitt eget blod.

Men boken är inte det enda som är nytt i Sillas liv. Nicholas har precis flyttat in i grannhuset. Silla misstänker att han såg när hon utförde blodsmagin på kyrkogården, vid sina föräldrar grav. Men vad han än såg och vad han än anser om det så vill hon vara med honom.

---

 

 

Den här boken är ingen ljus och trevlig bok. Den är brutal, väldigt blodig och hemsk in i det minsta. Blodsmagi är en bok som inte kommer att lämna dig oberörd.

 

Stämningen är mörk och kuslig. Berättelsen utspelar sig på en mörk plats men en gammal begravningsplats precis utanför huvudpersonens hus. Just detta bidrar mycket till stämningen och bygger upp en intensiv känsla av att det snart kommer att hända något väldigt storr och hemskt. Denna känslan blev bara större och större desto längre in i boken jag kom. Tyvärr så räckte det dock inte hela vägen. Efter den första stora tvisten tröttnade jag och läslusten försvann ganska snabbt. Boken lyckades inte riktigt hålla uppe mitt intresse och jag skumläste nästan sista delen, vilket är konstigt med tanken på att det var då allt det riktigt spännande började. Men nej, tydligen så var det något jag saknade. Inte riktigt säker på vad dock.

 

Karaktärerna är också mörka och oerhört deprimerade. Särskilt huvudpersonerna Silla och Nicholas. Inte för att det är konstigt då de har gått och går igenom så mycket i boken. Men de var tyvärr för deprimerade för mig att läsa om. Jag vill oftast att karaktärerna ska ha någon stänk med humor någonstans, även vid sådana tillfällen, och jag tror inte att jag skrattade eller ens log en ända gång i boken. Jag blir då själv nere och deprimerad så fort jag läser, hela tiden. Och det tycker jag inte om.

Hur som helst så såg jag absolut Silla som den huvudpersonen jag kunde sympatisera mest med. Tyckte synd om henne och mina ögon tårades vid några tillfällen för henne och vid slutet blev det nästan för mycket (ni som läst boken vet vad jag talar om).

Nicholas däremot brydde jag mig inte så mycket om. Han var mest bara där som Sillas skugga och kunde vid vissa tillfällen vara irriterande. Han var för stöddig och kall för mig.

Måste även nämna att deras förhållande gick lite för snabbt och jag fattade aldrig riktigt tycke för det. Jag gillade dock att de alltid var där för att stå upp för varandra, de behövde verkligen varandra under den svåra tiden.

 

Nu känns det som att jag har klagat mycket, men allt som allt så var Blodsmagi väldigt spännande och kulig. Precis på en sådan nivå som jag tycker om. Måste ju också tillägga att jag älskade den dagboken man fick läsa då och då som sedan knöts ihop med själva berättelsen och skapade en helhet. Snyggt gjort där!

 

Bästa del: (MEGA STOR SPOILER!)

Broderns begravning. Tyckte det vat så hemskt och blev så chockad när han dog :(

Bokens sista mening: Silla såg in i den första kråkans svarta ögon och ströckte fram handen.