bokmalen

Titel: A Million Suns

Författare: Beth Revis

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: Razor Bill

Antal sidor: 386

Översättare: -

Serie: Across the Universe #2 (Föregångare: Across the Universe. Uppföljare: Shades of Earth.)

 

Trapped on board the spaceship Godspeed, Amy trusts no-one.

The ship's ruler is dead and a rebellion threatens. Amy wants to help Elder as he tries to take charge, but she's torn between her feelings for him and the chaos that's pulling everything apart. As more harrowing discoveries are made about Godspeed, Amy is caught in a desperate race to unravel its secrets. Only one thing is certain.

They have to get off this ship.

---

 

 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig när jag slog upp första sidan. Det var ett tag sedan jag läste Across the Universe och även ifall jag tyckte om den mycket hade förväntningarna för A Million Suns svalnat mycket. Så inte hade jag någon aning om vilken underbar läsupplevelse jag hade framför mig.

 

Boken var så olidigt spännande, vid flera tillfällen var den omöjlig att lägga ifrån sig. Författaren har verkligen planerat allting så bra då hon fortsätter att släppa bomb efter bomb av chockerande nyheter. Det fanns ett flertal tvister jag inte alls var beredd på och blev överraskad hela tiden. Man blir lurad i att tro något för att det sedan ska visa sig vara något helt annat. I vanliga fall brukar jag lista ut sådana saker i förväg men i A Million Suns blev jag helt blown-away. Och vet ni vad? En bra bok gör så mot en.

Jag satt till och med och smygläste under bordet på spanskan när vi såg några videor, så insatt i karaktärernas situationer var jag.

 

Huvudkaraktärerna Elder och Amy växte rejält i mina ögon i denna boken. De är så operfekt perfekta och gör stora misstag. Men de rättar till dem växer för varje gång. Det är exakt vad jag vill se i en karaktärsutveckling. Och Revis lyckades definitivt på dessa punkter.

Jag fann mig själv ha det lätt att sätta mig in i deras situationer och blev till exempel irriterad så fort någon ifrågasatte Elder om ledarskapet (host, host, Bartie, host, host). Jag menar ärligt talat, vad tänker folk med? Sedan så håller jag dock med om att Elder hade kunnat göra saker annorlunda och bättre (det bevisar bara att han är en människa precis som alla andra), men de får ge honom en chans med tanken på att han är den yngsta på skeppet och helt plötsligt har fått hela denna nya bördan över sina axlar. Dessutom gav han tillbaka deras fria vija. Bara det borde få dem att vara tacksamma. Men det enda de gör är att skapa problem (host, host Bartie!, host) och klaga. Argh, kunde bli så irriterad.

Likadant gällde det Amy's situationer. När hon längtade efter sina föräldrar och blev trakasserad av Luthor (vilken hemsk och sjuk människa, om man ens kan kalla honom för det) och behandlad illa för att hon var annorlunda, så kände jag med henne. Hon hamnade i svåra situationer då hon var tvungen att ta omöjliga beslut, men hon gjorde det bästa utav det.

Bäst är de dock tillsammans. De samarbetar så bra och hjälper varandra, stödjer varandra. Helt underbart.

 

Det enda jag inte riktigt förstod var hela Orion grejen. Tyckte själva "ledtrådsjakten" var ganska löjlig, även ifall det samtidigt var spännande. Varför kunde han inte bara säga allt rätt ut och varför gjorde han inte det för länge sedan? Då hade de sluppit alla komplikationer.

 

Allt som allt har det här varit en helt fantastisk läsupplevelse. Letar ni efter något episkt och spännande borde ni definitivt prova på den här serien. Varning dock: man fastnar direkt och läser även vid tillfällen man absolut inte borde ;)
Ångrar lite nu att jag inte beställde hem tredje boken samtidigt som denna. Hade helst velat läsa den nu direkt, slutet var så spännande och jag bara måste få reda på vad som händer härnäst!

 

Bokens första mening: "This isn't going to be easy."

Bokens sista mening/ord: "Ready."