bokmalen

Titel: Allt jag säger är sant

Författare: Lisa bjärbo

Originaltitel: -

Utgivningsår: -

Bokförlag: Rabèn & Sjögren

Antal sidor: 256

Översättning: -
Serie: -

"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."

Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar … hur svårt kan det rimligen vara?"



Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?



Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.

Min åsikt:

Alltså först visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den här boken. Huvudkaraktären såväl som hennes berättarröst kändes alldeles för utflippad, samtidigt som det var väldigt underhållande och roligt. Jag fick mig några höga skratt medan jag läste.

Det jag mest kommer att prata om i den här recensionen är just henne. För hon är det enda som verkligen stod ut och var annorlunda. Det var verkligen hon som styrde handlingen i stället för tvärt om. Och jag har lite mixade känslor kring hennes konstiga beteende. Hon är random, utflippad, har stora humörsvängningar, ändrar åsikt ofta, konstig, går efter sina konstiga plötsliga impulser (det är inte många som hoppar av gymnasiet bara för att de tycker att det är jobbigt och onödigt att lära sig och för att de har en känsla utav att de är ämnade för stordåd men sedan ändå börjar de jobba som servitris på ett cafe) men samtidigt väldigt rolig. Dock så tror jag nog inte att jag skulle ha velat vara hennes vän i verkligheten, jag hade nog blivit lite väl irriterad. Hennes: ”jag äger hela världen” attityd hade jag aldrig klarat av. Detta kände jag även av ibland när jag läste boken. Ibland var hennes handlingar roliga men ibland var de bara irriterande. Om ni läser boken, så förstår ni förmodligen mycket tydligare vad jag pratar om.

Isak gillade jag däremot och tyckte han verkade snäll och omtänksam, men (varför måste det alltid finnas ett men?) jag tyckte inte riktigt om att han så snabbt och enkelt kunde vara otrogen mot sin tjej. Alltså, om jag hade varit Alicia så hade jag inte riktigt känt att jag hade kunnat lita på honom upp till 100% så direkt efter det. Men å andra sidan så är vi ju väldigt olika.

Handlingen drevs som sagt utav huvudpersonen och var egentligen inget speciellt. En ganska vanlig (om man inte räknar med huvudpersonen) ungdomsbok. Jag gillar dock språket och stämningen och tycker att det är glatt och enkelt men ändå fint. Jag kan komma ihåg att jag tyckte samma sak om första boken jag läste utav Lisa Bjärbo: Det är så logiskt, alla fattar utom du, och jag gillar det verkligen. En utav de bästa sakerna med hennes böcker.

Sammanfattningsvis så har det här varit en ganska underhållande bok med en ytterst annorlunda huvudkaraktär, som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Boken är dock mycket väl läsvärd ändå!