Den vita katten (Holly Black)
Titel: Den vita katten
Författare: Holly Black
Originaltitel: The white cat
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: B WHALSTRÖMS
Antal sidor: 282
Översättning: Carina Jansson
Serie: Berörarna (The Curse Workers) (Bok ett)
Tänk om dina drömmar plötsligt kändes mer verkliga än dina minnen?
Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död - de är berörare. Beröring är olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar. Men Cassel, som är den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Hans mörka hemlighet är av en annan sort för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila. Cassel har sedan dess omsorgsfullt upprätthållit en så gott som normal identitet, eftersom allt han vill är att förtränga de oerhörda skuldkänslor han bär på. Han försöker också undvika sin familj, som han vet samarbetar med maffian. Men när hans skrämmande mardrömmar om en vit katt sammanfaller med hans två bröders hotfulla beteende, så känner han instinktivt att något är mycket fel, och fasaden rämnar. Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment, och med det uppdagas en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana. Magi, brutal action och en hel del romantik i en och samma bokserie! Holly Black är ingenting mindre än en tvättäkta thrillerförfattare. Historien om Cassel och Lila lämnar inte någon oberörd.
Det är sant att denna historien inte lämnar någon oberörd, i alla fall ingen som mig. Jag har legat vaken om nätterna och tänkt på denna boken. Tänkt på alla de ovanliga karaktärerna och framförallt på historien.
Den här boken handlar då om berörare och jag tycker att det är en ny fantastisk och fräsch ide som Holly Black har kommit på. Jag har aldrig läst om något sånt här innan. Den är unik, boken är unik och jag tror att den här serien har potential att bli något stort. Speciellt när det är en sådan fantastisk författare som skriver den. Jag själv har tyvärr inte läst så mycket av Holly Black, men jag har heller inte vetat vad jag har gått miste om. Efter den här boken så vet jag det och det kommer absolut att bli mycket mer läsning av Holly Black i framtiden.
De första hundra sidorna var sega och det tog ett tag innan jag läste ut boken. Varför vet jag inte riktigt eftersom att jag nu efteråt inte har förstått hur jag inte kunde ha ryckts med från början. Jag antar väl att det vart för att det vart en stressig tid, just då när jag läste boken, och jag hade inte tid att sätta mig ner och riktigt fundera över historien och låta mig slukas upp av den. Inte förens nu.
Karaktärerna är annorlunda och fascinerande och just därför älskar jag Cassel. Han är annorlunda och ganska svårtolkad men han är även ödmjuk och gör vad som helst för dem han älskar. Dessutom är han en kille som funderar väldigt mycket och som inte gillar att stå i centrum, han vill helst av allt ta sig igenom hela sin skolgång omärkbar och osynlig. Som en liten prick, lätt att glömma. Men ja, det blir ju inte riktigt så.
Hans bröder är också några färgstarka karaktärer. Jag avskyr dem samtidigt som jag inte kan hjälpa att jag trotts allt tycker lite synd om Barron. Men Philip, ja han ska vi inte prata om.
Bokens första mening: Jag vaknar barfota och omtöcknad på kalla skifferplattor och drar ett djupt andetag av den isande luften.
Bokens sista mening: Ett offer glömmer att om någonting är för bra för att vara sant, beror det på det är en bluff.
7/10