bokmalen

Titel: Hermelinen
Författare: Lene Kaarberöl
Originaltitel: Hermelinen
Utgivningsår: 2007-05-25
Bokförlag: Ráben & Sjögren Förlag
Antal sidor: 328
Översättning: Karin Nyman
Serie: Historien om Katriona Trivallia

Hermelinen – Lockande och livsfarlig. Kat vet något om Hermelinen som hon kanske inte borde känna till...
I landet Breda är det kvinnorna som dominerar. Männen får inte äga mark eller hus. Katriona, snart tretton år, har fått tecknet – ett silvermynt – som säger att hon är utvald, att hon ska bli en Bredinari, en silverryttare. Som silverryttare rider man land och rike runt och hjälper människor i nöd. Hon kommer som lärling till akademin. Men kraven på eleverna är höga. Kat får verkligen kämpa, både med studierna och med sitt hetsiga humör. Hon hamnar ofta i bråk och konflikter och får lätt fiender. Och så är det det där med Hermelinen. Ledaren för ett banditband och den mest efterspanande människan i Breda. Kat har hört rösten, som varken är en mans eller kvinnas. Och hon känner till ett av Hermelinens gömställen...
Berättelsen om Katriona, som började med Silverhästen, är både tidlös och modern – och hejdlöst spännande!

Hermelinen har för mig varit en spännande läsning men den har sina brister.
Till att börja med så älskade jag karaktärerna, jag menar det är inte så ofta man har en sådan kaxig och hetsig huvudperson (i undantag för Rose) och Katriona var inte en sådan person jag först trodde att hon var. Hon överraskade mig hela tiden genom att ständigt hamla i trubbel och konflikter. Lene har skaffat en fantastisk huvudperson och för en gångs skull så vart jag inte besviken. Förutom Katriona så gillade jag också Simon som är en sådan älskvärd och gullig person och jag älskar hur han alltid ställer upp för Katriona, vad som än händer.
Förutom karaktärerna så var själva historien också bra och jag bara älskar iden med silver och marhästarna. Det känns så annorlunda på något vis.
Jag måste också tillägga att författaren lyckades skriva så bra och hon la in rätt saker på rätt ställe. Det är inte många som lyckas med det.
Som väntat så kommer det ju alltid ett men på slutet och den här gången handlar det om att de första 150 sidorna så var det långtråkigt och det hände ingenting. Jag var nära att lägga tillbaka boken i hyllan men jag är glad att jag inte gjorde det för att sedan började det bli spännande. Men slutet var över för snabbt, det var ett ganska stort misstag som författaren gjorde. Jag menar efter att de första 250 sidorna bara har handlat om när hon går på akademin och listar ut saker om Hermelinen så gick slutet för snabbt, författaren skulle ha dragit ut på det lite och jag måste säga att jag blev lite besviken.

6/10