bokmalen

Titel: Erebos
Författare: Ursula Poznanski
Originaltitel: Erebos
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: opal
Antal sidor: 408
Översättning: Christine Bredenkamp (Original språk: Tyska.)
Serie: -

Erebos är ett spel.
Det iakttar dig,
det talar med dig,
det belönar dig,
det prövar dig,
det hotar dig.
Erebo har ett mål:
Det vill döda.

Erebos är ett dataspel som sprids i en skola i London. Det är stort hemlighetsmakeri kring spelet som utövar stor makt över sina spelare. Eleverna fastnar lätt i spelet, spelar nätterna igenom och försummar skola och andra aktiviteter. Det fascinerande är att spelet personligen verkar känna sina spelare, det interagerar med dem, det ger dem uppdrag att utföra inte bara i spelets värld utan även i realiteten. 16-årige Nick är en av spelarna, även han får olika uppdrag som han inte riktigt förstår varför han ska utföra, men han gör det för att avancera i spelet. Några personer som inte spelar Erebos uppfattar spelet som farligt försöker förstå vad som ligger bakom spelet och försöker även stoppa det. Men Erebos har stor makt.

En spännande, läskig och annorlunda ungdomsbok.

Hm, jag både gillade och inte gillade denna boken. Den både överträffade mina förväntningar på vissa ställen och gjorde mig lite besviken på vissa delar.

Om vi börjar med spelscenerna så måste jag säga att de var detaljerade och fantastiska, och då menar jag riktigt fantastiska, det känns som att man själv vart inuti spelet. Som t ex: igår natt så skulle jag sova men kunde inte, för att jag såg hela tiden för min inre blick spelet och kom på mig själv med att precis som Nick fundera över vilka utav spelfigurerna som vart vilka personer i verkligheten och när jag väl somnade så drömde jag om att jag själv var en spelfigur. Så när det gällde det så vart man inte besviken.

Jag hade också höga förväntningar på slutet eftersom att jag har läst så många recensioner som alla säger att slutet inte var som man hade förväntat sig och att det var ett sådant bra slut. Det skulle jag inte ha haft. Tyvärr, så förstörde det slutet lite. För mig tog det slut för fort. För att ha varit så trög (förutom spelscenerna) i början och i mitten så tog slutet slut för fort. Först fick de ihop all information på ungefär 2-3 kapitel och sedan var det 1 kapitel kvar och så var det slut på det mest otänkbara sätt, som jag inte hade väntat mig. Ifall jag inte hade haft så höga förväntningar så skulle jag kanske ha accepterat slutet men nu är det ju som det är.

Men om vi tar upp karaktärerna så gillade jag verkligen Emily och Victor. Emily för att hon är en sådan trevlig och godhjärtad person och jag gillar hennes starka vilja när hon säger nej till alla som erbjuder henne spelet. Victor, ja vad ska man säga? Han är rolig, entusiastisk, mysig, mystisk och får alltid alla i omgivningen att må bättre. Jag gillar honom, mycket. Speedy, Finn och Kate är också helt okej karaktärer med personlighet, dock är jag lite besviken på huvudpersonen Nick. Han är en vanlig tonårskille som egentligen inte syns så mycket, hans personlighet beskrivs inte så mycket (förutom hans starka reaktioner på spelet) och han känns lite tråkig och vanlig. Jag vet att det är svårt som vuxen kvinnlig författare skriva från en tonårskille's perspektiv men jag hade bara förväntat mig mer.

Om jag överväger det negativa och positiva så måste jag säga, trotts allt det negativa, att pågrund av den geniala iden med spelet och de välskrivna scenerna så överväger det positiva det negativa.

Jag rekommenderar denna boken lika mycket till killar som för tjejer eftersom att den passar till både och. Det finns något som både killar och tjejer gillar i den.

Bokens första mening: Klockan var redan tio över tre och fortfarande inte ett spår av Colin.

Bokens sista mening: ”Men en sak intresserar mig: Skulle det kunna vara så att jag möter den här personen på skolgården och ger honom halva min macka i all vänlighet?”

8/10