Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Katherine Tegen Books
Antal sidor: 525
Översättning: -
Serie: Divergent triologin (Andra boken. Första: Divergent.)
One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
(OBS! Om du inte har läst den första boken i den här serien så bör du inte läsa den här recensionen. Kan innehålla små men såväl stora spoilers!)
Min åsikt:
Jag verkligen älskade Divergent! Helt klart en utav de bästa böcker jag någonsin har läst, den var otrolig. Och därför var jag så himla spänd på att läsa uppföljaren Insurgent. Och nu efteråt tycker jag den också är väldigt bra, tyvärr inte lika otrolig.
Det har mycket att göra med huvudpersonen Tris, som var väldigt förändrad, från i Divergent, första halvan utav boken. På ett tyvärr dåligt sätt. Hon var väldigt snäsande och självdestruktiv för min smak. Okej, jag vet att hon har varit med om mycket. Hon har förlorat sina föräldrar och skjutit en utav sina bästa vänner. Sådant lämnar en inte utan ärr, för att hon är ju faktiskt mänsklig. Hon är mänsklig! Dock är det inte det som jag irriterade mig på, för att det finns andra sätt att hantera det på. Hon koncentrerade sig så mycket på ärren att hon glömde vad som fanns kvar som var helt. Hon koncentrerade sig på fel saker. Och det var det som gjorde mig så frustrerad. Hon försökte inte ens tänka annorlunda. Hon försökte aldrig riktigt att gå vidare. Hon bara gav upp och gled ner i det deprimerande hålet. Men när hon sedan efter halva boken också insåg det så blev hon direkt bättre igen. Blev den Tris jag så väl kände igen från Divergent.
Four är dock fortfarande en lika älskvärd karaktär som i förra boken. Dock vet jag inte vad jag ska tycka om hans och Tris's relation längre. De är fortfarande oerhört gulliga och fina ihop, men det kom så många lögner emellan dem i den här boken. Det var också en utav anledningarna till att jag inte tyckte om Tris så mycket. Hon bara ljög hela tiden och även om det oftast var logiskt till varför hon gjorde det så blev jag oerhört frustrerad. Jag tänkte liksom: "Men berätta Tris! Säg sanningen!" hela tiden.
Lögnerna och hemligheterna kunde jag ibland också se som ett sätt att ska spänning och så kunde jag också känna i vissa fall. Speciellt i början! Jag börjar känna att jag har lite blandade åsikter om just det.
Jag älskar fortfarande världen och tycker den är väldigt fascinerande. Det var så kul att man fick veta mer om de olika "factions" i den här boken, speciellt the factionless. Börjar dessutom tro att jag inte riktigt skulle passa in i någon utav dem. Jag är lite utav en mix, så kanske skulle göra mig bra som divergent ;)
Hur som helst så gillas det väldigt mycket och jag gillar hur allting låter så realistiskt när man läser. Man tvivlar inte en enda gång och än så länge så har jag inte kunnat hitta en enda lös tråd. Särskilt inte efter Insurgent.
Spänningen är fortfarande på topp hela tiden och aldrig var det en tråkig stund. Älskar att boken är så pass actionpackad som den är. Skulle inte haft något emot fler sådana böcker!
Så alltså nådde inte den här boken riktigt upp till mina höga förväntningar, men fortfarande väldigt bra dock. Längtar nu en massa till sista delen i triologin! Har en massa förväntningar (vilket kanske inte är så jätte bra)!
Bokens första mening: I wake with his name in my mouth.
Bokens sista mening: Then the shouting begins.
9/10
