bokmalen

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: atom
Antal sidor: 487
Översättning: -
Serie: Divergent Series (Book one)

One choice can transform you.

Thrilling urban dystopian fiction debut from exciting young author. In sixteen-year-old Beatrice Prior's world, society is divided into five factions -- Abnegation (the selfless), Candor (the honest), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), and Erudite (the intelligent) -- each dedicated to the cultivation of a particular virtue, in the attempt to form a "perfect society." At the age of sixteen, teens must choose the faction to which they will devote their lives. On her Choosing Day, Beatrice renames herself Tris, rejects her family's group, and chooses another faction. After surviving a brutal initiation, Tris finds romance with a super-hot boy, but also discovers unrest and growing conflict in their seemingly "perfect society." To survive and save those they love, they must use their strengths to uncover the truths about their identities, their families, and the order of their society itself.

Innan jag började läsa denna boken så hade jag höga förväntningar, riktigt höga förväntningar. Speciellt med tanken på att den har fått en sådan bra kritik och för att jag älskade handlingen så himla mycket. Så hur är det då möjligt att den överskred alla mina förväntningar? Hur jag satt med hjärtat i halsgropen vid vissa delar och bara inte kunde sluta läsa? Wow, den vart fantastiskt. Det finns inga tvivel om att det här är en ny serie som kommer att toppa säljningslistorna.

Under största delen utav den här boken hade jag exakt samma känsla som jag hade när jag läste Hungerspelen för första gången. Den där spännande, skräckfyllda och nervösa känslan som jag bara får utav riktigt spännande böcker. Egentligen är Hungerspelen och Divergent inte sådär jätte lika varandra. Deras stad/land är uppdelade i olika delar, de tränar och slåss för att få respekt och för att överleva, de är båda två ganska råa (fast nu efteråt inser man att Hungerspelen är snäppet värre än Divergent, om inte mer, mycket mer) och ungefär där slutar likheterna. Men känslan man får i båda böckerna är ändå densamma.

Karaktärerna är fantastiska. Ingen är perfekt, men det är också anledningen till att jag älskar de alla så mycket. Jag dessutom hat-älskar vissa utav dem, som t ex: Peter, Drew, Molly, Erik. De är idioter, alla fyra men jag kan på något sett ändå inte låta bli att gilla dem, trotts att jag i vissa ställen bara ville sträcka in handen i boken och strypa dem.

Four är en hård men samtidigt, under ytan, en trevlig och fin kille. Jag älskar också dessutom att han har valt Dauntless trotts att han är både höjdrädd och har klaustrofobi. Det gör så att han verkar mer vanlig och realistisk, mer levande. Han är inte perfekt och det är det många författare har problem med när de skapar sina karaktärer då de försöker att göra dem så perfekta som möjligt. Det är bara inte realistiskt, då ingen människa på jorden är perfekt. Veronice Roth har inga problem med detta och det är jag glad över. Hennes karaktärer är lika fantastiskt skapade som resten utav historien.

Veronica skriver också helt okej. Inte för mycket beskrivningar, men ändå så att man förstår var de är någonstans och hur det ser ut runt omkring dem. Sedan så kanske hon inte har de bästa beskrivningarna eller replikerna men det är en helt annan historia.

Därför förvånar det mig att det här är hennes första bok och att hon är så pass ung som hon är. För att det här är fantastiskt och jag ser fram emot fortsättningen.

Läs den om du älskar spännande och skärckfylld dystopiska fantasy böcker. Eller nej, läs den ändå!

Bokens första mening: There is one mirror in my house.
Bokens sista mening: I suppose that now, I must become more than either.




10+/10