Berusad av evigt liv (Melissa Marr)
Titel: Berusad av evigt liv
Författare: Melissa Marr
Originaltitel: Fragile Eternity
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: B Whalströms
Antal sidor: 368
Översättning: Carina Jansson
Serie: Wicked Lovely serien (Bok tre. De första: Mer än ögat ser, Under din hud)
Seth trodde aldrig att han skulle vilja ha ett seriöst förhållande men det var innan han träffade Aislinn. Hon är allt han någonsin drömt om, och han vill vara med henne för alltid. Men för alltid får en ny innebörd om ens flickvän är en odödlig alvdrottning.
Aislinn å andra sidan, trodde aldrig att hon skulle härska över just de väsen som alltid skrämt henne men det var innan hon träffade Keenan. Han stal hennes dödlighet för att göra henne till drottning, och nu står hon inför utmaningar och frestelser hon aldrig kunnat föreställa sig.
(OBS! Ifall du inte har läst de två första böckerna i den här serien så bör du inte läsa denna recension, kan innehålla stora men likväl små spoilers)
Min åsikt:
Jag gillade inte Mer än ögat ser så mycket och blev därför förvånad över att jag faktiskt gillade Under din hud, det här kanske var en sådan serie som växer med varje bok? Tänkte jag. Tyvärr visade det sig att jag hade fel.
Karaktärerna vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om längre. De går fram och tillbaka hela tiden, gör så att jag går från att tycka om dem till att inte tycka om dem och vice versa. Aislinn verkar nu bara gnällig och krävande, Keenan, som jag tyckte var helt okej i första och andra boken, har blivit en liten små mes och Donia kändes platt på något vis. Tyckte även om henne i första boken men nu kan jag inte förstå hennes handlingar längre. Hur kan hon låta sig själv bli så utnyttjad av Keenan? Tyckte om deras relation innan, men nu? Tyvärr inte. Tycker fortfarande kombinationen mellan is och eld är häftig men det är knappast en anledning till att tycka om ett par.
Seth och Niall är de enda jag fortfarande tycker är okej och måttligt intressanta.
Språket är fint och väldigt intressant. Dock blir jag så trött på dem många kärleksförklaringarna och känslorna som upprepas hela tiden. Visst, jag gillar kärlekshistorier men här blir det dock för mycket.
Takten är fortfarande oerhört seg. Största delen utav boken går ut på att förklara Aislinns, Seths, Keenans och Donias omöjliga kvadratdrama, vilket är mer komplicerat än någonsin. Och det blir så uttjatat och utdraget. Särskilt när man inte tycker om någon utav dem särskilt mycket, med tanken på hur karaktärsbaserat det blir. Här skulle jag gärna vilja säga att det blir bättre i slutet, men tyvärr så blir det inte det. Visst, det hände något men det var ändå redan så förutsägbart att det ändå inte blev mer spännande än resten utav boken.
De resterande delarna i boken gick ut på hot och frestelser kring kriget som de tror komma skall. Precis som i föra och för-föra boken. Det är bara upprepelser hela tiden och Bananach (är det någon annan än jag som har fnissat åt hennes namn? Det låter ju verkligen jätte läskigt.) som vandrar runt och strör blod och förödelse i sin gång. Som försöker att fresta hoven till att ta första steget.
Jag känner mig lite hemsk som säger detta men jag vill, precis som Bananach, att någon ska ta första steget snart. För handlingen är bara så trist just nu, och verkligen ingenting att hurra över. Förhoppningsvis blir det bättre i uppföljarna.
Det enda jag fortfarande gillar och är intresserad utav är världen. Tycker det är roligt att man får se lite mer utav ett hov för varje bok. I första var det sommarhovet och vinterhovet man lärde känna. I andra var det mörkerhovet och nu är det för mesta dels höghovet. Det är bra gjort, då man får ser trådarna som binder ihop hoven mer för varje bok. Många frågor man hade efter första boken är besvarade nu, vilket känns väldigt bra. Är intresserad utav hur det kommer att utveckla sig i de två uppföljarna och vad som kommer att hända med allt när kriget börjar, för är nästan 100% säker på att det kommer.
Det är förmodligen därför som jag kommer att ta upp nästa bok i serien ifall jag ser den på biblioteket. Men köpa den? Nej tack.
Bokens första mening: Seth märkte omedelbart att Aislinn hade kommit in i huset – den lilla temperaturhöjningen skulle ha avslöjat det även om han inte hade sett glimten av solsken mitt i natten.
3/10
