bokmalen

Titel: Obsidian

Författare: Jennifer L. Armentrout

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: Entangled Teen

Antal sidor: 335

Översättning: -

Serie: Lux #1 (Uppföljare: Onyx, Opal)

 

When seventeen-year-old Katy Swartz moved to West Virginia right before her senior year, she'd pretty much resigned herself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring, but then she spotted her hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up...until he opened his mouth. Daemon Black is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. It's hate at first sight, but when a stranger attacks her and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens.

The hot guy next door? Well, he's an alien. Turns out that Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities and Katy is caught in the crosshairs. Daemon's touch has lit her up like the Vegas Strip and the only way she's getting out of this alive is by sticking close to him until her alien mojo fades. That is if she doesn't kill him first.

---

 

Obsidian är definitivt en bok som har varit väldigt hypad här i bokbloggarvärlden den senaste tiden, och jag antar att jag som vanligt är lite sen med att läsa den :p
Men äntligen har jag gjort det och jag är inte ett dugg missnöjd. Det var faktiskt ett tag sedan jag läste en sådan underhållande bok. Hade praktiskt taget ett leende på läpparna under hela tiden jag läste Obsidian.

 

Jag älskade berättarrösten, så humoristisk och sarkastisk. Katy är ju helt underbar och jag tycker mycket om hur hon har en sådan stor självsäkerhet och inte backar när andra går emot henne. Samtidigt som hon under det dessutom är en riktig bokälskare och driver en bokblogg. Jag kände själv igen mig i henne flera gånger och tyckte det var kul vart enda gång hon nämnde att hon till exempel hade spelat in en "book haul" eller fangirlade över några nya böcker. Man kände så väl igen sig.

Sedan måste jag ju också säga att jag älskar hur hon står upp mot Daemon. Deras dialoger är så underhållande och underbara, fastän han är en idiot ibland. Ja, den där Daemon. Vad ska man säga om honom som inte redan är sagt hundra gånger förut? Hans personlighet påminner mycket om Jace från TMI och bara det tyder på att jag gillade honom skarpt :)

Vidare till konceptet så är ju aliens kanske inte något nytt direkt, men jag gillade att författarinnan hade vänt det till sin egen grej. Just det här med att ljuset är deras källa gjorde att de blev mer intressanta än creepy och skrämmande. I den kategorin hamnar istället arum.

 

Första delen av boken var inte direkt så spännande och allting kändes ganska cliché, då jag har läst liknande så många gånger förut. Tvisterna var ganska uppenbara och jag lyckades lista ut det mesta i förväg vilket är lite tråkigt. Men samtidigt i helheten så tycker jag inte att det gör så mycket. Jag gillade karaktärerna och språket var lättläst, så det var inte svårt att flyta med ändå.

 

En mycket bra bok med underhållande karaktärer och bra berättarröst. Håller faktiskt på att läsa andra boken just nu och kan redan säga att det ser väldigt lovande ut :)

 

Bokens första mening: I stared at the pile of boxes in my bedroom, wishing the Internet had been hooked up.

Bokens sista mening: "So do I."