Författare: Lisa Schroeder
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Simon Pulse
Antal sidor: 412
Översättare: -
Serie: -
Restless souls and empty hearts
Brooklyn can't sleep. Her boyfriend, Lucca, died only a year ago, and now her friend Gabe has just died of an overdose. Every time she closes her eyes, Gabe's ghost is there waiting for her. She has no idea what he wants or why it isn't Lucca visiting her dreams.
Nico can't stop. He's always running, trying to escape the pain of losing his brother, Lucca. But when Lucca's ghost begins leaving messages, telling Nico to help Brooklyn, emotions come crashing to the surface.
As the nightmares escalate and the messages become relentless, Nico reaches out to Brooklyn. But neither of them can admit that they're being haunted. Until they learn to let each other in, not one soul will be able to rest.
Min åsikt:
Jag har verkligen inte läst mycket versböcker, jag tror det är sammanlagt två stycken ifall man inte räknar med Chasing Brooklyn, vilket inte är så mycket. Men hädanefter tänker jag dock läsa betydligt fler. För Chasing Brooklyn tog verkligen med mig på en underbar resa.
Jag gillar att man i versböcker så mycket lättare kan förstå karaktärernas känslor och gå in på djupet. Det behöver inte hända så mycket för att mitt intresse ska hållas kvar, så länge boken är välskriven och har genomtänkta karaktärer. Vilket Chasing Brooklyn definitivt har!
Språket vävs ihop med huvudkaraktärerna och blir lite sådär magiskt så att man bara glider över sidorna. Och så på knappt en timme är boken utläst, för att det är en versbok och de går så snabbt att läsa ut trots att boken var över 400 sidor lång.
Efteråt så saknar man karaktärerna och vill ha mer, eller det gjorde i alla fall jag, eftersom att det gick just så snabbt vilket kan anses som ganska tråkigt, men samtidigt är det helt perfekt ifall man bara vill ha en snabb och lättläst bok. En som ändå hinner berätta en fin historia (oj, vad jag börjar bli djup) och det är fantastiskt.
Karaktärerna är också bra. Brooklyn var nog dock favoriten då jag på något sätt kände mig närmare hennes karaktär, och jag kunde förstå henne lite bättre. Hela hennes karaktär var fylld med innehållda känslor och de berättade en väldigt berörande historia.
Sedan så var det även trevligt att se hennes relation med Nico (den andra huvudpersonen) utvecklas och tyckte om att de blev varandras stöd och läkte varandras sår. Det var som sagt väldigt fint skrivet och upplagt.
Det jag dock skulle vilja klaga lite på är att huvudkaraktärernas berättarröster var alldeles för lika. Ibland var det riktigt svårt att skilja på dem och det var lätt att de blandades ihop i mitt huvud. Detta var speciellt från mitten fram mot slutet då jag fann det lättare att skilja på dem i början.
Det är ganska synd då det kunde stanna upp flödet ibland och man fick själv tänka efter en hel del. Lite förvirrande och smått irriterande.
Allt som allt en vädligt bra versbok. Har redan en utav författarens andra versböcker hemma och tänker läsa den snart. Det ser jag fram emot!
Bästa del: Början, för en gångs skull ;)
Bokens första mening: One year ago today
I lost my boyfriend, Lucca.
