bokmalen

Titel: The Immortal Rules

Författare: Julie Kagawa

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: Mira Ink

Antal sidor: 485

Översättning: -
Serie: Blood of Eden #1 (Uppföljare: The Eternity Cure, utkommer den 23 april 2013.)

In a future world, vampires reign. Humans are blood cattle. And one girl will search for the key to save humanity.

Allison Sekemoto survives in the Fringe, the outermost circle of a vampire city. By day, she and her crew scavenge for food. By night, any one of them could be eaten. Some days, all that drives Allie is her hatred of them. The vampires who killed her mother and keep humans as blood cattle. Until the night Allie herself is attacked - and given the ultimate choice. Die...or become one of the monsters. Faced with her own mortality, Allie becomes what she despises most. To survive, she must work with her vampire creator and learn the rules of being immortal. Including the most important: go long enough without human blood, and you will go mad.

Min åsikt:

Jag har förr aldrig läst något utav Julie Kagawa. Inte ens hennes kända Iron Fey serie. Men när jag bestämde mig för att beställa den här boken så var det en blodig vampyrhistoria jag ville ha. Och jag hade hört att The Immortal Rules skulle vara precis så. Och jag fick vad jag ville, tillsammans med mycket mer på vägen!

Jag gillar verkligen huvudpersonen Allie, såväl som hennes berättarröst. Hon känns lite som en blandning mellan Katniss från Hungerspelen och Rose från Vampire Academy, och eftersom att de två är en utav mina favorit kvinnliga karaktärer någonsin så kan det ju inte vara någonting annat än bra. Allie har lite utav Rose's sarkasm, som jag älskar, hon har Katniss överlevnads-skills, som jag beundrar. Kan det bli bättre?

Jag kunde dock känna av att Allie var lite utav en hycklare som alla andra säger, men jag hade ganska bra överseende med det och tänkte faktiskt inte så mycket på det. För att när det väl kommer till kritan så är det ofta att man ändrar sitt sätt att tänka.

Zeke tyckte jag var helt okej, men jag kunde inte låta bli att tycka att han var lite utav en små mes ibland. Dock så gillar jag det på något sätt, för ingen bryr sig lika mycket om människorna så som han gör. Och jag gillar det, mycket. Dessutom känns det kul att rollerna har bytt plats för en gångs skull och det är nu tjejen som är den starka och modiga och som räddar killen i stället för tvärtom.

Kanin var en karaktär som jag blev väldigt nyfiken på och längtar efter att se mer utav. Dock så kan jag inte göra något åt att karaktären tappade en del utav sin glans och allvarlighet när jag fick reda på hans namn. Det blev en del fnissningar under bokens gång åt just det, men jag försökte faktiskt att inte tänka på det och uttala det på engelskt sätt varje gång jag läste namnet. Och tja.... det funkade till viss del, kan jag säga.

Sedan har vi det absolut bästa med boken: världen! Alltså jag älskar hela konceptet. Jag vet att vampyrböcker är ganska uttjatat men tro mig när jag säger att det här verkligen är något nytt. Har aldrig hört om eller läst en bok där vampyrerna har haft en sådan sorts makt över människorna och har absolut aldrig läst något där vampyrer är ihop blandade med zombier, eller att de ens existerar i samma värld. Älskade därför konceptet kring rabids'erna också!

Jag älskar farten i boken. Början såväl som slutet var riktigt spännande och jag kunde inte få nog, dock så var det lite segt i mitten (som det alltid brukar vara, suck) men jag tycker inte alls att det gör någonting. För att jag var så uppslukad utav allt annat kring karaktärerna att jag inte riktigt tänkte på det förens i slutet utav mittendelen, och då var det bara några sidor kvar innan spänningen sattes igång igen.

Som redan sagt så var det här den första boken utav Julie Kagawa jag någonsin läst, men det kommer absolut inte att vara den sista. Så fort som jag kan så ska jag slänga mig över The Iron Fey serien och när nästa bok kommer ut ur den här serien (Blood of Eden) så står jag längst fram i kön. Längtar nu som bara den!

Bästa del: Början

Bokens första mening: They hung the Unregistereds in the old warehouse district; it was a public execution, so everyone went to see.

Bokens sista mening: Looking up at the approaching rabids, I smiled.