Min typ brorsa (Johanna Lindbäck)

 


Titel:
Min typ brorsa

Författare: Johanna Lindbäck

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2009

Bokförlag: Tiden

Antal sidor: 253

Översättning: -
Serie: -

 

Fira nyår i Luleå med mammas nya kille är inte direkt vad Nina har drömt om. Att mamma förälskat kvittrar om att Internet-Tomas har två söner som är precis i Ninas ålder gör inte saken bättre. Mamma får väl åka till Luleå om hon vill, Nina tänker inte följa med 

"Cute as a button." Det är det första Daniel tänker när han ser Nina kliva av bussen i Luleå. Dottern till pappas internetdejt är sur och allvarlig. Och söt som en knapp. Men det verkar han inte vara ensam om att tycka.


 

 

Min åsikt:

 

Jag känner mig lurad utav den här boken. Jag trodde att man skulle få följa en komplicerad kärlekshistoria. I stället fick man läsa om en massa andra problem i både hemmet och på skolan. Och kärleken kom inte förens i slutet, när det bara var sisådär 20 sidor kvar. Och jag gillar inte det upplägget alls, speciellt med tanken på att man redan vet att Nina och Daniel kommer att ha ihop det på grund av baksidestexten och den väldigt specifika hångelscenen i prologen. Och sedan tar berättelsen oss ett år tillbaka då vi får veta allt som hände innan prologen. Och om jag inte hade läst prologen eller baksidestexten så hade jag aldrig kunnat gissa att något mer skulle hända mellan dem. De betedde sig som vanliga styvsyskon i 85% av boken. Och jag gillar inte att Lindbäck drog ut på det så länge, det gjorde så att jag blev uttråkad och inte var lika spänd då jag redan visste vad som skulle hända. Vissa kanske gillar det, men tyvärr inte jag.

 

Sedan gillade jag inte slutet överhuvudtaget i heller. Det var så abrupt! Precis när det börjat bli spännande, och man inte visste vad som skulle hända, så tar berättelsen slut. Var är fortsättningen? Det är ju nu jag vill veta mer! Vad hände efteråt? Jag blev så himla frustrerad.

 

Stor spoiler:

 

Är det någon annan än jag som inte tror att den överenskommelsen de gjorde i slutet kommer att hålla? Det går ju inte att bara glömma sådär, det sa ju till och med Daniel själv. Det går inte att glömma, i alla fall inte så länge man bor under samma tak och träffas varje dag.

Det är därför jag så gärna vill veta vad som hände efteråt.

 

Slut på stor spoiler.

 

Karaktärerna är dock helt okej. Nina tyckte jag om då hon har en sådan stark och unik röst. Jag kunde verkligen förstå och känna med henne. Hon var som en frisk fläkt. Tyckte verkligen om hennes karaktär!

Daniel är också helt okej, dock tyckte jag att han blev lite för deppig ibland för min smak. Men när han är sarkastisk och på gott humör så kan jag uppskatta hans karaktär väldigt mycket.

Alla bikaraktärerna är helt fantastiska och jag gillar Wille, Tomas, Marie, Manda och Sigrid. Alltså de flesta. Gillar att de är så olika och realistiska allihop.

 

Språket är helt okej och ganska lättläst. Det här är en sådan bok man ska läsa om man inte orkar med något komplicerat, dessutom en sådan med härliga karaktärer.

 

Genom boken tar Lindbäck upp ett ganska viktigt ämne, det här med att bli kär i sitt låtsassyskon, och jag är nyfiken på vad ni tycker. Är det okej så länge de bara är låtsassyskon, då de inte har några riktiga blodsband? Eller tycker ni det är äckligt ändå? För att jag vet att det är ganska vanligt att detta händer i verkligheten. Speciellt när det är styvsyskon som inte har växt upp tillsammans och träffas för första gången när de är i tonåren.

Jag själv tycker i för sig inte att det är sådär äckligt egentligen. Det är mer när de är riktiga syskon som jag kan reagera mer, särskilt i fall de har växt upp som sådana.

 

Bästa del: Början

 

Bokens första mening: ”Kom en stund.”

 

Bokens sista mening: Bra.

 


5/10


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0