Jellicoe Road (Melina Marchetta)
Titel: Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2006
Bokförlag: Harper Teen
Antal sidor: 419
Översättning: -
Serie: -
Taylor Markham is now a senior at the Jellicoe School, and has been made leader of the boarders. She is responsible for keeping the upper hand in the territory wars with the townies, and the cadets who camp on the edge of the school's property over summer. She has to keep her students safe and the territories enforced and to deal with Jonah Griggs - the leader of the cadets and someone she'd rather forget. But what she needs to do, more than anything, is unravel the mystery of her past and find her mother - who abandoned her on the Jellicoe Road six years before. The only connection to her past, Hannah, the woman who found her, has now disappeared, too, and the only clue Taylor has about Hannah and her mother's past is a partially written manuscript about a group of five kids from the Jellicoe School, twenty years ago.
Min åsikt:
Jag ville älska den här boken. Jag ville verkligen det! Och jag var så himla spänd för att äntligen få läsa den, men jag hade mina farhågor och såklart visade det sig att vissa utav dem skulle besannas.
Första halvan utav boken kommer jag ihåg som en enda stor virvelvind med en massa frågetecken och funderingar som inte kom någon vart. Jag hade i för sig blivit förvarnad redan innan över att det skulle vara mycket förvirring i början men blev ändå oerhört besviken. Det var bara en massa namn och historier som kastades på en och man visste inte vem som vart vem. Jag fick bläddra tillbaka flera gånger och kolla efter. Nej, det var inte kul.
Sedan slog det helt plötsligt över och blev bättre. Och jag började tycka om boken mer, alla karaktärerna och relationerna knöts samman och man såg äntligen sammanbandet mellan dem. Ja, det var sorgligt fint och vackert. Men inte så mycket så att jag ska kunna glömma första halvan utav boken. Jag antar att det här är en sådan bok man får läsa om minst en gång innan man ser dess storslagenhet.
En sak jag störde mig på igenom boken var att jag aldrig fick grepp om det här ”kriget” om mark och makt som de hade. Först verkade det helt livsfarligt och väldigt viktigt enligt dem, de undvek varandra och misshandlade varandra så fort en person som tillhörde en utav de andra grupperna var inne på fel mark. Vad jag minns så tog de till och med några flickor till fånga. Men sedan när det var lov och helg så umgicks helt plötsligt alla och var värsta bästa vänner. Liksom, what? Nej, jag förstod mig inte alls på det där.
Boken följer två berättelser, en i nuet och en i det förflutna. Jag gillar faktiskt hur författarinnan har byggt upp det och hur hon sedan långsamt knyter ihop dem. Man visste dessutom alltid var man var någonstans då texten var kursiv när man var i de förflutnas historia. Jag önskar bara att hon inte skulle ha kastat en massa namn och personer på en så direkt, det kändes nästan som att man börjat läsa mitten utav en bok i stället.
I nuets historia var det Taylor som tog över berättarrösten och var den tydliga huvudpersonen, vilket var skönt då man hade åtminstone en stabil faktor. Dock blev man hela tiden inkastad i någon ny persons huvud när det var de förflutnas historia och det var aldrig riktigt samma förens senare. Detta är också en anledning till att man var så förvirrad först.
Jonah Griggs är nog min favoritkaraktär får jag säga. Först verkade han bara vara en idiot som var stor i munnen och även en bedragare då jag påverkades så mycket utav Taylors känslor gentemot honom. Men sedan växte han snabbt och samtidigt som han fångade Taylors hjärta så fångade han även mitt. Verkligen snyggt gjort där!
Taylor var också helt okej. Jag tyckte inte att hon direkt stod ut, men störde mig inte på henne i heller. Hennes berättarröst var dock stark och jag fängslades ofta utav den. Resten utav karaktärerna var också helt okej.
Sammanfattningsvis så har det här varit en bra bok, dock inte lika bra som många andra verkar tycka. Tyvärr. Tror dock jag kommer att läsa om den sedan någon gång och då kommer jag förmodligen att tycka om den mer.
Banden och relationerna mellan karaktärerna var helt klart det bästa med boken och jag tyckte att de var väldigt fina. Älskade verkligen slutet!
Bästa del: De sista 100 sidorna
Bokens första mening: My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
Bokens sista mening: A place on the Jellicoe Road.
