bokmalen

Titel: Hex Hall
Författare: Rachel Hawkins
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2010

Bokförlag: Hyperion New York

Antal sidor: 323

Översättning: -
Serie: Hex Hall (Första boken)

Three years ago, Sophie Mercer discovered that she is a witch. Her non-gifted mother has been supportive, consulting Sophie's estranged father--a warlock--only when necessary. But when Sophie attracts too much human attention for a prom-night spell gone horribly wrong, it's her dad who exiles her to "Hex Hall," an isolated reform school for wayward Prodigium, a.k.a. witches, fairies, and shape-shifters. 
By the end of her first day, Sophie has three new enemies, a futile crush on a warlock, a tagalong ghost, and a vampire roommate. Worse, Sophie soon learns that an unknown predator has been attacking students. As a series of blood-curdling mysteries converges, Sophie prepares for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, especially her.

Under första halvan utav boken verkade ingenting från karaktärerna till handlingen nytt. Det här har man liksom redan sett i så många andra böcker. Tjej börjar på en ny skola, får genast en massa uppmärksamhet hon inte vill ha, blir förälskad i populäraste och snyggaste killen på skolan, blir fiende med skolans värsta bitch som dessutom har ett förhållande med den där killen. Behöver jag fortsätta? Dessutom är iden med en magiskola inte i heller ny, dock så blev jag lite förvånade över att skolan inkluderade nästan alla sorts övernaturliga varelser: häxor, trollkarlar, shape-shifters, feer, spöken och till och med vampyrer. Inte bara häxor och trollkarlar tydligen.

Trots det jag nyss sa så gillade jag ändå Sophie's sarkastiska berättarröst och språket flöt på väldigt bra. Dessutom så älskade jag den mysiga stämningen och miljön boken befinner sig i och jag njöt hela tiden. Skrattade och tindrade med ögonen. Käcka repliker hittade man också hela tiden.

Sedan så förändrades allt i nästa del utav boken då handlingen tog en massa vändningar jag inte varit beredd på och plötsligt visade sig karaktärerna ha en lite mer utvecklad personlighet, de stod helt plötsligt ut, som jag dessutom gillade. Jenna är värd att nämnas här, Sophie's roliga men samtidigt smått konstiga (på ett bra sätt) rumskompis och hennes rosa inspirerade rum kändes väldigt annorlunda, haha.

Archer är också en karaktär jag tyckte vart helt okej. I början kändes han väldigt stereotype, men den tanken försvann bara mer och mer desto mer man lärde känna hans personlighet.

Spoiler: Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om att han tydligen ska vara fienden, trots att jag gillar tanken på honom som bad boy. Men hur som helst så kunde jag inte förutse det och bara det tycker jag om. Dock förstår jag inte riktigt det här med L'Occhio di Dio. Deras mål är ju att utrota alla övernaturliga varelser men hur fungerar det när de har sådana som medlemmar? Om det är någon som vet varför så får ni gärna berätta. Slut på spoiler!

Spänningen är verkligen inte på topp hela tiden men det händer ändå en massa andra saker hela tiden som gör att man ändå har lusten att fortsätta läsa. Jag önskade dock bara att handlingen skulle ha fokuserat lite mer på morden.

En sak som jag också tyckte vart lite konstigt vart över hur mycket magin användes fritt på skolan. Borde det typ inte finnas strängare regler eller någon sorts trolldom som gör att de inte kan använda sin magi vid vissa tillfällen? Det borde ha funnits tydligare regler för vad man kan och inte kan göra.

Okej, nu känns det nästan som att jag bara har haft ont att säga om den här boken men vad jag menar är att det här är en bok med bra handling, karaktärer och språk då det tyvärr dock finns några luckor som jag gärna skulle ha velat ha svar på. Och därför är jag nu väldigt nyfiken på fortsättningen.

Bästa del: När Elodie och gänget ställer frågor till Sophie om varför hon blev skickad till Hex Hall.

Bokens första mening: Felicia Miller was crying in the bathroom.

Tre bra saker med boken: Berättarrösten, karaktärerna och stämningen.

7/10