Det är så logiskt, alla fattar utom du (Lisa Bjärbo)


Titel: Det är så logiskt, alla fattar utom du
Författare:
Lisa Bjärbo
Originaltitel:
-
Utgivningsår:
2010

Bokförlag: Rabèn & Sjögren

Antal sidor: 251

Översättning: -
Serie: -

I fyra år har Johan varit hemligt kär i sin tjejkompis. I fyra år har han bitit ihop, lyssnat, spelat intresserad när hon babblat om sina kärlekshistorier. Men nu går det inte längre. Han kommer att explodera!

Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre. 

Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna converse. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång ...


 

Min åsikt:

Den här berättelsen är mysig, fin, realistisk, humoristisk och jag gillar det. Mycket.

Först och främst har vi språket, som gillas väldigt mycket. Så mycket att jag bara gled över varje sida efter sida utan att tänka så mycket, och där har vi tyvärr ett problem. Boken blev för ytlig och i de mörka och tunga stunderna kände jag nästan inget, det blev liksom alldeles för lätt att glida över det och i stället väntade man bara på att de roliga dialogerna skulle komma igen. Men trots det så njöt jag ändå utav språket och jag tycker om hur författarinnan har blandat ihop engelskan med svenskan i vissa dialoger, dessutom så lyckas hon göra det utan att det låter töntigt och det blev en del utav berättelsen. Man ifrågasatte aldrig det.

Karaktärerna gillade jag också. Ester är den här glada och spralliga tjejen som agerar på impulser. Hon är en uppfriskande karaktär att läsa om och man smålog näst intill hela tiden. Johan är också helt okej faktiskt, kanske inte lika mycket intressant men helt klart en älskvärd och rolig karaktär. Jag älskade också hur han betedde sig när han vart med Ester, han gick ifrån den ”vanliga” tonåringen till någon som stod ut och vart positiv och glad. Det vart som att han vart två olika personer. Snyggt jobbat där Lisa Bjärbo!

Handlingen är kanske ingenting att hurra för, både för att det vart rätt lätt att lista ut vart berättelsen tog oss och för att man har sett det förut. Men dock har författarinnan ändå lyckats genom att låta Ester och Johan hålla upp hela handlingen och man ville bara veta mer om karaktärerna men såväl deras relation.

Det blev en ganska kort recension, men jag känner att jag inte har så mycket mer att säga. Kortfattat så är det här en en fin och mysig berättelse som jag gillar mycket. Läsvärd är bara förnamnet!

Bästa del: Slutet.

Bokens första mening: Det är så här det börjar.

Bokens sista mening: Och det är så det slutar.

7/10

Trackback
RSS 2.0