bokmalen

Titel: Var är Alaska?
Författare: John Green
Originaltitel: Looking for Alaska
Utgivningsår: 2005

Bokförlag: Pocketförlaget

Antal sidor: 221

Översättning: Mats Fierras
Serie: -

Miles Halter är nöjd med att lämna sitt trista liv bakom sig: föräldrar, high school och ytliga bekanta. Han ska börja på internatskolan Culver Creek i Alabama och ser fram emot allt nytt som detta för med sig. Han vill börja om på nytt med sitt liv. Och visst förändras hans liv. Han får nya vänner som lär honom nya ovanor. Och han träffar Alaska Young - den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin sett. Hon kommer att förändra hans liv mer än han någonsin kan ana den där stekheta dagen då han för första gången kliver in i hennes stökiga rum.

Boken vart okej. Det vart åtminstone det jag tyckte igenom störta delen utav boken, men inte förens i slutet insåg jag att den är bättre än okej. Jag insåg inte förens då i heller hur djup den verkligen är. Visst, det fanns en massa oseriösa och roliga tillfällen men samtidigt fanns det med så himla många funderingar och frågor. Jag förstod inte i heller förens i slutet vad som vart meningen med alla dessa religion-lektionerna. Eftersom att det vart den enda lektionen man fick veta något om. Man förstår helt enkelt inte hur bra den här boken är förrän efteråt. Det är ingen fem stjärnig bok nej, men definitivt bättre än okej.

Karaktärerna vart, ja vad ska man säga, speciella och annorlunda. Ganska komplicerade, men det vart såklart det som vart meningen. Ibland tyckte jag nästan att de vart lite överdrivna, speciellt Alaska och Översten, och jag tvivlar på om jag själv skulle vilja vara vän med dem ifall de fanns i verkligheten. Huvudpersonen ”Bullen” (haha, jag har glömt hans riktiga namn redan) vart motsatsen till de andra karaktärerna. Han vart enstavig, tråkig och vanlig. Det kändes som att det ända han sa vart: ”Öh... Okej”, ”Öh... Visst”, Öh.... nej”, ”Öh.... ja”. Ja ni fattar. Väldigt tyst, med andra ord. Däremot vart han väldigt tankspridd och vart oftast djupt inne i sina tankar. Något som kunde vara ganska intressant. Men trotts det så imponerar han inte direkt.

Språket är fint och jag älskar de sista sidorna då ”Bullen” (jag måste verkligen kolla upp hans namn snart) skriver ner alla sina tankar på sitt slutprov. Det gillade jag verkligen!

Takten är väldigt seg, med tanken på alla funderingar och så som är med. Trotts det så vart man ändå sugen på att veta vad som skulle hända ”den där dagen”, eftersom att boken är uppdelad i kapitel som heter ”etthundratjugoen dagar före” och sedan efteråt ”åttioen dagar efter”, vilket är klyftigt gjort utav författaren. Dock kan jag inte säga att jag blev överraskad när det dagen äntligen kom, eftersom att jag hade väntat mig något liknande. Men det vart ändå spännande och jag fortsatte att läsa, fast jag kan medge att jag hakade upp mig ibland.

Bokens första mening: Veckan innan jag lämnade mina föräldrar och Florida och resten av mitt småttiga liv för att plugga på ett internat i Alabama, ville mamma prompt ställa till med en avskedsfest för mig.

Bokens sista mening: Jag vet inte var därborta är, men jag tror att det är någonstans, och jag hoppas att det är vackert.

7/10