Om jag stannar (Gayle Forman)
Titel: Om jag stannar
Författare: Gayle Forman
Originaltitel: If I Stay
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: B WAHLSTRÖMS
Antal sidor: 190
Översättning: Helena Ridelberg
Serie: Om jag stannar (Bok 1)
På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet på bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner. I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv. Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tillbakablickar och reflektioner över de människor hon ser i sjukhusets väntrum, lära känna hennes liv och hennes val. Och nu står hon inför det svåraste valet av alla leva vidare med smärtan eller släppa taget?
Min åsikt:
”Om jag stannar” vart inte alls lika deprimerande som jag hade trott. Visst vart den sorglig, men inte så att man kom på dåligt humör. Eftersom att det samtidigt lade sig en sorts mysig och trevlig känsla över det hela. Speciellt när hon gick tillbaka i tiden, till sina minnen. Då jag inte kunde låta bli att le och tindra med ögonen som en dåre hela tiden. Forman gjorde även den skildringen bra, den mellan nutid och minne. Och man visste alltid vart man var och ifrågasatte aldrig det. Det vart riktigt bra gjort utav författaren.
Jag vart först också lite skeptisk på tjockleken. Jag brukar inte gilla att läsa tunna böcker, eftersom att jag inte tycker att man får ut så mycket utav det. Man hinner i heller inte lära känna karaktärerna så bra då. Men så fel jag hade när det gäller den här boken. Jag är, nu efteråt, glad över att den inte vart längre än den vart. Eftersom att det då skulle ha blivit väldigt utdraget.
Boken vart som sagt inte sorglig rakt igenom, vilket vart bra. I början, när de vart med om olyckan, så tänkte jag bara ”usch vad hemskt” och kände inte mycket mer. Den sorgliga delen kom däremot senare då man hade lärt känna karaktärerna bättre. Men samtidigt höll den mysiga känslan ändå sig kvar och jag blev aldrig överdrivet deprimerad.
Mia är en bra och smart karaktär. Jag gillar hennes förälskelse till cellon och hur hon inte vet varför. Jag gillar att hon är så annorlunda gemfört med sin familj, men att de ändå ställer upp för henne vad som än händer. Det är också en utav anledningarna till att jag gillar hennes familj minst lika mycket. De känns så fria och osjälviska, men har ändå en underbar humor och ställer upp för andra. Teddy är ju bara så gullig och jag får en stor klump i magen bara jag tänker på honom.
Adam och Kim är också två karaktärer jag gillar. Och deras vänskap och kärlek till Mia är fin. Hon och Adam har ju haft sina problem i det förflutna men man kan ändå inte låta bli att inse att de är perfekta för varandra.
Jag kommer att, framöver, se den här som en kort men ack så underbar och fin berättelse. Läs den du också!
Bokens första mening: Alla tror att det berodde på snön.
9/10