bokmalen

Titel: Naomi & Ely's kyssförbudslista
Författare: Rachel Cohn och David Levithan
Originaltitel: Naomi and Ely's no kiss list
Utgivningsår: 2007

Bokförlag: Pocketförlaget

Antal sidor: 252

Översättning: Nina Östlund
Serie: -

Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).

För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra - tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?

Till att börja med så får jag säga att jag älskar den lättsamma, humoristiska och sköna stämningen i boken. Det är så skönt att bara skippa allt övernaturligt ett tag och bara sjunka in i en ungdomsbok med mycket kärlek och dramatik. Den här boken är väldigt passande ifall det är sådant som man är ute efter. Som just jag vart då.

Språket är lättsamt och enkelt, någonting som man slukar utan några problem. Dock så gillade jag inte de olika symbolerna som fanns på Naomi's PoV, det vart bara irriterande och tvingade en att stanna till och först klura ut vad symbolerna betydde för något innan man kunde läsa vidare. Detta stannade bara upp läsningen och handlingen. Jag kunde leva med det efter att jag kommit över det, men det får inte några plus poäng direkt. Jag gillade inte i heller Robin's (hane) PoV, då det inte fanns några styckeindelningar och det blev bara väldigt jobbigt att läsa. Det hela kändes bara som ett billigt sätt att få boken att stå ut från andra.

Karaktärerna är kanske ingenting att hurra över, då nästan alla vart lite för överdrivna för min smak. Dessutom tyckte jag att Naomi betedde sig väldigt idiotisk och bitchig igenom största delen utav boken, men förutom henne så vart resten ändå helt okej. Härliga är nog ordet jag skulle kunna beskriva dem med.

Det som jag nog gillade mest med boken vart Naomi och Ely's vänskap. Och eftersom att man får se från bådas perspektiv så ser man direkt hur starkt deras band vart. Slutet vart nog helt klart den bästa delen, då jag bara satt och log hela tiden. Bra avslut, får jag säga!

Den här bokens starkaste sidor är helt klart språket (om man bortser från symbolerna) och stämningen. Huvudpersonernas vänskap är som sagt också ett stort plus.

Bokens första mening: Jag ljuger hela tiden.

Bokens sista mening: Om man har tur – om man anstränger sig riktigt ordentligt – kommer det alltid att finnas fler än en.

6/10