City of Fallen Angels (Cassandra Clare)
Titel: City of Fallen Angels
Författare: Cassandra Clare
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: walker books
Antal sidor: 435
Översättning: -
Serie: The Mortal Instruments (Book Four)
Love, blood, betrayal and revenge - the stakes are higher than ever in the fourth book in the bestselling "Mortal Instruments" sequence. The Mortal War is over and sixteen-year-old Clary Fray is back home in New York excited about all the possibilities before her. She's training to become a Shadowhunter and - most importantly of all - she can finally call Jace her boyfriend. But nothing comes without a price. Someone is murdering the Shadowhunters who used to be in Valentine's Circle, provoking tensions between Downworlders and Shadowhunters that could lead to a second, bloody war. And when Jace begins to pull away from her without explaining why, Clary is forced to delve into the heart of a mystery whose solution reveals her worst nightmare: she herself has set in motion a terrible chain of events that could lead to her losing everything she loves. Even Jace.
(OBS! Ifall du inte har läst de tre första böckerna i serien, så bör du inte läsa denna recension! Kan innehålla stora men likväl små spoilers!)
Min åsikt:
Egentligen hade jag inte tänkt att skriva en recension om denna boken men efter att jag hade läst klart den så kunde jag inte låta bli. Speciellt när slutet omskakade mig så mycket.
I början kändes den här boken lite onödig eftersom att jag tyckte (efter City of Glass) att det där vart slutet, att det vart över och det vart ett bra slut. Därför vart jag osäker på denna fortsättnings boken och lite, måste jag medge, orolig. Men det hade jag inte behövt vara, inte ett dugg. För att som vanligt (som det brukar vara i Cassandra Clare's böcker) så blev jag uppslukad av boken några kapitel längre in och det höll mig kvar till sista sidan. Och långt efter det.
Slutet gjorde mig galen, speciellt runt de sista fem sidorna och jag kände att jag bara ville ha mer. Eller nej, jag behövde mer. Precis som jag behöver vatten så behöver jag fortsättningen men jag får ju tyvärr vänta ett litet tag till. Men det är inte så långt kvar nu, vad är det? 4 månader? Vi får se ifall jag lyckas överleva.
Det vart den känslan, som jag kände i slutet som fick mig att glömma alla tvivel, Jag förstod då också att det är nya tider nu, ny problematik mellan våra karaktärer, nya fiender, nya känslor och nya händelser. Dessutom får vi veta mer om våra spännande karaktärer som vi (eller åtminstone jag) inte kan få nog av. Speciellt när det gäller Simon. Han vart visserligen där hela tiden innan men nu i en helt annan mening och en mycket större roll. Kungen i de nya händelserna som utspelas.
Jace och Magnus är karaktärer jag fortsätter att avguda och det vart en härlig känsla att få läsa lite från Magnus perspektiv också, även om det inte vart så mycket. Dessutom vart det intressant när Camille och Magnus pratade om det förflutna, om karaktärer från Clockwork Angel då jag kunde sitta där och utropa: ”Hah! Han känner jag igen” och ”Det där kommer jag ihåg”. Ja, jag är lite löjlig när det gäller böcker.
Och som att det inte vore nog om Magnus så har jag ett nytt kärlekspar att lägga till på min lista över favoritpar: Magnus och Alec. Överförtjust i homosexuella par är jag väl inte men de är så socker söta och förbannat roliga tillsammans att jag inte kan låta bli.
Om jag måste klaga på någonting så är det att Jace's och Clary's relation börjar bli lite uttjatat. Jag älskade ju dem tillsammans så mycket innan och det gör jag fortfarande men ja... Förhoppningsvis fixar Cassandra Clare det också (så som hon brukar fixa allting) i de två sista böckerna. För att jag vill ha tillbaka mitt favorit par.
Och jag måste säga en sista sak: man märker att Clare har utvecklats väldigt mycket med sitt skrivande genom böckerna för att nu bara flyter språket på och alla beskrivningarna är precis lagom långa och replikerna är ännu bättre och ännu roligare. Bättre än någon annan författare jag har stött på.
Har du utav någon anledning inte läst denna fantastiska serie än så ta och gör det. Med en gång!
Bokens första mening: ”Just coffee, please.”
Bokens sista mening: We are one. (Och ja slutet gör mig fortfarande galen, bara jag tänker på det.)
9/10