bokmalen

Titel: Cirkeln

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: rabèn&sjögren
Antal sidor: 516
Översättning: -
Serie: Cirkeln är första delen i en triologi.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva. De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem. En svensk bruksort blir spelplatsen för den stora striden mellan ont och gott. Cirkeln bjuder på 520 spänningsladdade sidor med kärlek, magi, jobbiga föräldrar, läxor, död och vänskap. 2012 kommer fortsättningen Eld och 2013 står slutstriden i sista romanen Nyckeln.

Wow, det här vart ju annorlunda. För att vara en svensk bok alltså. Sådana här böcker kommer ut varje dag i USA, men nästa aldrig i Sverige. Det vart förmodligen därför alla pratade så mycket om den när den hade kommit ut, och sedan ännu mer när den hade nominerats till Augustipriset. Tyvärr så vann den ju inte, men det hindrade inte mig för att vilja läsa den. En sådan här svensk triologi får man ju bara inte missa.

Den här boken är som en blandning mellan en vanlig ungdomsbok och en spännande sträckläsningsbok. Och författarna gör den blandningen så himla otroligt, fantastiskt bra. Jag var med redan från första början och höll mig kvar ända fram till slutet. Och nu längtar jag något oerhört mycket efter nästa bok i serien.

Det låter kanske svårt att hålla reda på alla namnen när det är fram och tillbaka mellan 6 flickors perspektiv hela tiden, men författarna har skrivit det så att det blir förvånansvärt lätt att komma ihåg allt. Jag gillar också starkt att dessa 6 flickorna är så pass olika varandra men samtidigt ganska lika och (det låter otroligt, med tanken på att de är så pass olika) jag gillar dessutom allihopa på ett eller annat sett. Visst har de sina brister, men ingen är perfekt och jag gillar att de utgår ganska mycket från det i historien. Anna-Karin tyckte man i början synd om men slutade snabbt, jag tyckte senare in i boken att hon blev jobbig och irriterande för att sedan börja gilla henne i slutet igen. Samma sak vart det med Ida. Vanessa vart kanske lite smått idiotisk ibland men i helhet så gillade jag henne igenom hela boken. Samma sak vart det med Minoo och Linnèa. Men Rebecka vart ändå den jag gillade mest, men det vart även hon jag vart mest lik. Sen så har jag, liksom många andra, stora drag från Minoo och lite från Ida också.
Sedan så får vi inte glömma Nicolaus, den roliga men lite smått tokiga gammla mannen. Samt Max!
Woah, hur många namn har jag nämnt nu egentligen?

Det här är (utan tvekan) helt klart den bästa svenska boken jag har läst på länge.

Bokens första mening: Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga.
Bokens sista mening: ”Och det är vi med”.

7/10