Falling Under (Gwen Hayes)
Titel: Falling Under
Författare: Gwen Hayes
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: New American Library
Antal sidor: 336
Översättning: -
Serie: Falling Under #1 (Uppföljare: Dreaming Awake.)
Theia Alderson has always led a sheltered life in the small California town of Serendipity Falls. But when a devastatingly handsome boy appears in the halls of her school, Theia knows she's seen Haden before- not around town, but in her dreams. As the Haden of both the night and the day beckons her closer one moment and pushes her away the next, the only thing Theia knows for sure is that the incredible pull she feels towards him is stronger than her fear. And when she discovers what Haden truly is, Theia's not sure if she wants to resist him, even if the cost is her soul
Min åsikt:
Jag kan säga direkt att det här inte var något för mig. Andra kanske gillar det, men tyvärr så faller jag inte för det. Eller så är det bara jag som är trött på paranormal romance's som kör samma koncept om och om igen. Hur som helst så gillade jag det inte.
Möt huvudpersonen Theia. En tjej med fint namn men som beter sig väldigt ytlig och idiotiskt. Hon är en söt och snäll flicka som ständigt är kontrollerad utav sin rika pappa. Plötsligt så kommer Haden in i hennes liv och hon faller pladask (detta har vi alla hört förut, inte sant?). Hon ärligt talat började dyrka honom trotts att han i början hela tiden utnyttjade henne rejält. Han var kärleksfull och förförisk mot henne när de var ensamma men så fort det kom ett gäng andra tjejer så totalt struntade han i Theia, gick fram till någon utav de andra tjejerna och blev väldigt intim med den tjejen mitt framför ögonen på henne. Theia kände sig såklart djupt sårad. Och vad gör man då efter något sådant här? Ja, allt annat en vad hon gjorde i alla fall för att nästa gång hon såg Haden så praktiskt taget slängde hon sig i hans armar igen. Och hon bara: ”Jag älskar dig Haden!”.
Ni kan kanske förstå att hon redan då tappade mitt förtroende och jag började ta avstånd från henne. För vem gör något sådant egentligen?
Sedan längre in i boken efter att Haden har förklarat och varnat henne för hans demon-sida hela tiden, så när hon äntligen möter den så börjar hon att hata honom. Hon tror att det är hans riktiga jag då speciellt hon utav alla borde förstå att det är hans demon-sida som visas.
Så när hon inte har en förklaring till varför han gör en massa hemska saker mot henne och sårar henne djupt så struntar hon i det, men när hon faktiskt har en förklaring till varför han gör som han gör så börjar hon hata honom. Öh, hur dum är hon egentligen?
Sedan har vi den snygga och ”perfekta” Haden. Först så tyckte jag att han var en utnyttjande idiot, på grund av det jag nämnde i förra stycket, men sedan längre in i boken så började jag att förstå honom. Detta gjorde att jag tillslut började att acceptera honom, jag gillade honom fortfarande inte men jag ogillade inte honom i heller.
Sedan har vi då bikaraktärerna och om jag ska vara ärlig så brydde jag mig knappt ett dugg om dem. De bara var där och återigen har författaren gjort ett misstag. Dock så lade jag märke till att en utav Theia's två bästa kompisar också var lite dum i huvudet. Om en kille man gillar är snäll, trevlig, bryr sig, är rolig och verkligen vill vara tillsammans med en så stöter man väl inte bort den killen och är taskig, kaxig och bitchig mot honom. Så nej, jag förstår inte ett dugg hur hon tänkte i heller.
Förutom karaktärerna så var handlingen också ganska kass. Det är ingenting som man inte har sett förut och allting är så uttjatat. Dock så finns det faktiskt potential att kunna bli något nytt och bättre eftersom att det fortfarande är en del utav världen som behövde förklaras och en massa luckor som inte var ifyllda. Även om jag tvivlar på det så finns det en chans att det kan bli bättre i nästa bok, man vet ju aldrig.
Sedan tänker jag även var urtråkig och börja klaga på en massa utav liknelserna med Twilight. Kille/tjej börjar på en ny skola. Tjej träffar kille och känner en okontrollerad dragningskraft mot honom. Tjej börjar förstå att kille är farlig men håller sig ändå inte undan. Kille försöker hålla sig borta från tjej eftersom att han vet att han är farlig för henne, men det funkar inte, o.s.v o.s.v. Ja ni kan säkert hela historien redan.
Så förvirrade karaktärer, utvattnad handling. Vad finns det kvar att gilla? Ja det måste ha varit något i alla fall eftersom att jag på något sätt ändå tyckte att den var lite underhållande på något vis. Jag tänker inte ge den minsta poäng i betyg, men det är tyvärr inte långt ifrån dock. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen på den här serien.
