bokmalen

Bokförlag: Harper Collins Publishers

Antal sidor: 390

Översättning: -
Serie: Darkest Powers series (Första boken)

All Chloe Saunders wants is a life like any normal teenager - the chance to get through school, make friends, and maybe meet a boy. But when she starts seeing ghosts, she knows that life will never be normal again. Soon ghosts are everywhere, demanding her attention. When Chloe finally breaks down, she's admitted to a group home for disturbed kids. At first Lyle House seems okay, but as she gets to know the other patients - charming Simon and his ominous, unsmiling brother Derek; obnoxious Tori; and Rae, who has a 'thing' for fire - Chloe begins to realise that something strange and sinister binds them all together, and it isn't your usual 'problem kid' behaviour. And they're about to discover that Lyle House is not your usual group home, either ...

Det här är en sådan bok som är bra rätt igenom. Det finns inga scener som vart sämre än den andra eller som vart bättre. Utan jag höll ungefär samma tycke för den genom hela berättelsen.

Till att börja med så älskar jag platsen som berättelsen utspelar sig på: Lyle House. Det är då ett hem för psykiskt störda barn och jag älskar mystiken och stämningen miljön ger en. Alltihop är väldigt intressant och det är verkligen roligt att läsa om ett annat sorts hem än standarden.

Något som också är intressant i Lyle House är karaktärerna, då det är meningen att vartenda tonåring där ska ha något sorts psykiskt problem. Och det kändes nytt och fräscht att läsa om de här ungdomarnas problem och liv, väldigt kul som omväxling. Mina favoriter är nog: Rae, Simon, Derek, Liz.... Okej, glöm det jag sa om favoriter. Jag älskar de alla lika mycket!

Huvudpersonen Chloe är det i heller inget fel på. Hon är en stark, smart, rolig och uppfriskande, en person som inte är rädd för att ta några risker. Och jag älskar hennes berättarröst. Den är så mäktig, stark och sarkastisk att man inte kan låta bli att sympatisera och känna igen sig i Chloe. Någonting jag också beundrar hos författarinnan är att hon kan få fram så klara och innerliga känslor på bara några få ord. Man visste i heller inte vad som väntade en, ena stunden satt man och bet på naglarna av spänning och i nästa så sitter man och blinkar bort tårarna. Detta är en stor del utav bokens charm.

Som jag sa nyss så visste man aldrig vad som väntade och jag kunde aldrig riktigt förutse något. Det vart just därför som spänning höll i sig igenom hela boken och något sorts beroende, för att läsa boken hela tiden, uppstod. Dessutom så stötte jag på en rätt så många twistar som jag aldrig varit beredd på, men som man sedan efteråt inte kan förstå att man inte kom på med en gång. Ännu ett extra plus från författarinnans sida.

Det enda som känns lite sådär är väl att jag skulle gärna ha velat få reda på mer om ”the Supernatural's” värld och hur deras samhälle fungerar. Men förhoppningsvis får man reda på mer i uppföljaren, som jag efter det spännande slutet längtar väldigt mycket efter.

Tre bra saker med boken: Spänningen, språket och karaktärerna.

Bästa del: Slutet.

Bokens första mening: Mommy forgot to warn the babysitter about the basement.

Bokens sista mening: ”There is something I need to tell you.”

8/10