bokmalen

Titel: Nightshade
Författare: Andrea Cremer
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2010

Bokförlag: Philomel Books

Antal sidor: 452

Översättning: -
Serie: Nightshade trilogin (Första boken)

Calla Tor has always known her destiny: After graduating from the Mountain School, she'll be the mate of sexy alpha wolf Ren Laroche and fight with him, side by side, ruling their pack and guarding sacred sites for the Keepers. But when she violates her masters' laws by saving a beautiful human boy out for a hike, Calla begins to question her fate, her existence, and the very essence of the world she has known. By following her heart, she might lose everything- including her own life. Is forbidden love worth the ultimate sacrifice?

Wow, ibland ska man bedöma boken efter omslaget. Det vart länge sedan jag jag läste en bok som fick mig att att glömma bort tiden så fullständigt och stannat uppe längre än det varit meningen. När man väl hade tagit upp boken så vart det svårt att lägga ifrån sig den.

Till att börja med så älskar jag världen de lever i och jag tycker att Andrea Cremer har skapat den väl. Jag skulle inte ha haft något emot att besöka den vilken dag som helst. Dock så skulle jag inte ha velat leva i det samhället de lever i, det verkar ju vara hemskt att leva så som de beskyddarna gör; bara en bricka i någon annans spel. Förutom det så älskar jag hela konceptet med att varulvarna är beskyddare åt de sorts magikerna som kallas för ”Keepers”. Hela iden är så genialisk att jag blir glad varje gång jag tänker på det och än så länge så har jag bara stött på en annan bok/bokserie som har ett sådant beskyddare-koncept. Och det är en utav mina favorit serier: Vampire Academy. Egentligen är utvecklingen utav iden mellan de båda serierna inte ett dugg lika men själva grunden är den samma, och vad jag älskar det! Ge mig fler bra böcker med det konceptet och jag blir lycklig för evigt!

Jag älskar också karaktärerna, så som Shay, Bryn, Ansel och nästan alla packmedlemmarna. Huvudpersonen Calla är också helt okej och hennes berättarröst kändes starkt och det vart enkelt att förstå hennes tankar och vad hon tyckte och kände om saker. Dock tyckte jag att hon ibland kunde överreagera väldigt mycket, speciellt med tanken på att att hon blev överdrivet upphetsad så fort en kille bara rörde lätt vid henne. Å andra sidan så kanske det bara beror på att varulvar kan ”känna” allting betydligt mer än människan. Det skulle ju faktiskt kunna vara en rimlig förklaring.

Ren gillade jag inte alls i början, då han bara höll på att pressa Calla hela tiden trots att hon sa att hon inte ville flera gånger om. Jag menar att är det så himla svårt att hålla sig borta från henne i någon vecka, då hon sedan skulle vara bara din efter den där dagen? Det vart ju det ända hon bad om. Hur som helst så fick jag mycket mer sympati för honom i slutet. Ändå så är det tydligt att se vilken sida jag står på i triangeldramt och på tal om det så måste jag även tillägga att boken faktiskt hade blivit ännu bättre ifall det hade funnits en ännu mindre dos utav det. Vissa kärleksscener, speciellt de mellan Ren och Calla, kändes lite onödiga. Det här vart dock ingenting som saktade ner på spänningen, då den ändå vart i topp hela tiden. Så på det sättet så vart det inget problem.

Språket är också underbart, och jag fängslades utav det direkt, det får en att fånga spänningen direkt och man släppte den sedan aldrig. Även handlingen vart bra och jag längtade alltid till de mötena mellan Calla och Shay, då man fick veta mer utav Cremer's så välskapta värld. Även det vart en anledning för mig att läsa vidare.

Så jag har bara en slutgiltig sak att säga till er: läs den om du inte har gjort det än!

Bokens första mening: I'd always welcomed war, but in battle my passion rose unbidden.

Bokens sista mening: It has to be.

Bästa del: När Calla och Shay hade sina möten.

9/10