bokmalen

Titel: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 297
Översättning: -
Serie: -

Olivia är dumpad. John vill inte längre vara ihop och hon fattar inte hur hon ska kunna överleva ensam. Vem är hon utan John, utan det perfekta förhållandet? Är hon verkligen en sån som bara kysser den hon älskar? Eller är det så enkelt som Danijel säger att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt? JAG ÄR TYVÄRR DÖD OCH KAN INTE KOMMA TILL SKOLAN IDAG idag är en träffande, ifrågasättande, het ungdomsroman om att lyssna mer på sin kropp än på ryktena som sprids.

Min åsikt:

Det jag gillar mest med svenska ungdomsböcker är att de alltid är så ärliga och verkliga, de speglar tonåringars vardag (inte allas då såklart men några, det som hände i den här boken kan liksom hända vem som helst). Tyvärr så brukar jag alltid tycka att sådana här böcker är tråkiga, eftersom att min favorit genre är fantasi, men jag kan inte säga att den här var tråkig för att det vart den inte. Man var fast sedan första sidan till slutet och sidorna är farligt korta som får en att tänka ”Nej men jag läser en sida till, det går ju snabbt. Eller kanske en till, det är ju inte så långt” o.s.v. Speciellt med tanken på att jag läste ut boken på en dag. Så den var inte tråkig och den var lättläst, samtidigt hade författaren skrivit på ett sätt som fick mig att förstå hur Olivia kände om John och hur hon så förtvivlat ville ha honom tillbaka. Att hon tappade balansen sådär, för bara en endaste handling. Men som jag sa innan så är det här oftast inte någon sådan bok som jag brukar gilla och i slutet började den bli riktigt irriterande.

Karaktärerna var verkliga och deras personligheter lyste upp boken en aning. Min favorit var nog Tor, som är en sådan underhållande, skön och trevlig kille som jag gärna skulle kunna vara vän med. Någon som var lite mer irriterande var huvudpersonen Olivia. Det blev bara för mycket i slutet och jag kastade boken i golvet några gånger, samt suckade när hon hela tiden festade, låg med en kille, mådde dåligt efteråt, festade igen för att dämpa ångesten, ligger med ny kille, mår ännu sämre, måste festa igen o.s.v. Okej, jag förstår att det är det som kallas för beroende men det blev bara för mycket. Det blev jobbigt att fortsätta läsa och slutet gick för snabbt och slutade abrupt.

Spoiler: Jag hatade dessutom hur hon bara lät John utnytja henne hela tiden i slutet, hon låter honom bara göra lite vad han vill med henne. Å, jag blir så frustrerad. Slut på spoiler!

Sedan så förstår jag inte vad syftet med hela boken vart, vad är det meningen att jag ska veta och känna nu efteråt? Att det är okej att göra vad man vill, men att man samtidigt måste vara beredd på att det förmodligen kommer att sluta väldigt dåligt. För att jag ser bara ingenting i det. Kanske är det för att jag funderar för mycket, eller för lite. Kanske är det för att jag är för ung och inte riktigt kan förstå. Kanske ska jag prova läsa den igen om några år.

För mig var boken varken dålig eller bra. Bara okej.

Första meningen i boken: Han lutar armbågarna mot knäna och gömmer ansiktet i händerna.

5/10