bokmalen

 

Titel: Rör mig inte

Författare: Tahereh Mafi

Originaltitel: Shatter Me

Utgivningsår: 2012

Bokförlag: B Wahlströms

Antal sidor: 303

Översättning: Carina Jansson
Serie: Rör mig inte #1

 

Jag har en förbannelse.

Jag har en gåva.

 

Jag är ett monster.

Jag är mer än människa.

 

Min beröring är dödlig.

Min beröring är makt.

 

 

Jag är deras vapen.

Jag tänker slå tillbaka.

---

 

 

Min åsikt:

Jag hade faktiskt ingen aning om att det här var en dystopi. Trodde först att det skulle handla om en tjej med övernaturliga krafter och som lever i nutid. Men där hade jag lite fel. Jag antar att det är så det blir när man bara skumläser handlingen.

 

Tjejen har övernaturliga krafter, det kan man läsa redan på baksidan, och det är just det som är det intressanta och huvudämnet i boken. Denna tjej heter då Juliette och är en väldigt bra skapad karaktär, enligt mig. Redan i början märker man hur stark hon är och modig, utan att hon själv inser det. Man märker ju även hur osäker hon är på sig själv och att även hon är väldigt rädd för sig själv. Hon är väldigt utsatt med tanken på vad hennes gåva är, och hon verkar inte vara så angelägen om att använda den. Vilket hon gör klart för oss igenom hela boken.

Hennes kärleksintresse Daniel kändes tyvärr ganska platt. Jag kände inte så mycket för honom och tyckte aldrig att jag riktigt fick lära känna honom trotts att han var med hela tiden, igenom hela boken. I början kunde jag se honom som ganska intressant, men det var väl mest för att jag påverkades utav Juliettes väldigt starka tankar. Det kändes nästan som att desto mer som hon lärde känna honom så tyckte jag dessvärre att han blev mindre intressant. Däremot så gillade jag hans lillebror väldigt mycket och tyckte att han var hur gullig som helst. Jackson (tror jag att han hette) var en annan väldigt sarkastisk och rolig karaktär, älskar att han håller på och skojar omkring så mycket medan de andra är helt allvarliga. Som en ljus prick mitt i eländet.

 

Världen fick jag tyvärr inte riktigt grepp om, även ifall jag förstod grunden. Hoppas man får reda på mer i nästa bok, eftersom att jag är väldigt nyfiken. Jag tyckte om det lilla jag förstod och tyckte det lät väldigt realistiskt.

 

Språket och Juliette's berättarröst är också en annan väldigt intressant del utav boken. Precis som man märker redan i titeln så är vissa meningar och ord överstrykta, efter det så brukar det i stället stå något annat som oftast är motsatsen till det överstrykta. De här orden/meningarna blir färre och färre alltmer som boken går. Allt detta uppfattade jag som att Juliette inte var säker på sina tankar och inte hade någon direkt bra självkänsla, precis som att hon var rädd för sina egna tankar. Sedan allt som berättelsen går vidare så får hon allt bättre självkänsla och vågar mycket mer än i början utav boken. Det här gillar jag – mycket! Tycker det är en väldigt smart och bra ide som författaren har kommit på. Älskar hur man då även får se Juliette's så tydliga karaktärsutveckling.

 

Allt som allt så var det här en väldigt bra bok. Dock hade jag kanske önskat lite mer personutvecklade karaktärer och en bättre beskrivning utav den dystopiska världen.

 

7/10