Pojkarna (Jessica Schiefauer)

 

 

Titel: Pojkarna

Författare: Jessica Schiefauer

Originaltitel: -

Utgivningsår: 2011

Bokförlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 185

Översättning: -

Serie: -

 

Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag. 

Vi höll oss för oss själva.

Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. 

Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.

 

På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

 

Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.


 

 

Min åsikt: 

Jag tycker egentligen att den här boken är ganska överdriven. Jag menar, vad ger det här för en bild utav killar? Alla som man får träffa i den här boken är antingen våldtäktsmän eller stora mobbare som tycker att tjejer är föremål, en sak som de kan utnyttja och sedan bara kasta iväg ”like a piece of crap”. Och jag menar, så är det ju verkligen inte. Visst, det finns några och till och med många som är så men absolut inte alla. Det jag reagerar mest på är tanken på att de här killarna bara är 13-14 år gamla (åtminstone de som gick på deras skola. Det var ju till och med vårterminen i sjuan om jag minns rätt vilket menas med att dem flesta fortfarande var 13, och det står även att det här har hållit på sedan länge tillbaka. Herregud, var är det meningen att gränsen ska dras egentligen?) och det är inte ofta man ser någon så ung göra något sånt här. De har ju liksom precis kommit in i puberteten! Fantasier? Visst. Men de här killarna verkar ju ha provat på allting redan.

Jag själv fyllde 14 i våras och alla killar som jag känner i den åldern är långt ifrån så. Man ska inte dra alla över en kam, vilket det verkligen känns som att den här boken gör.

Men sedan å andra sidan, vad vet jag egentligen? Kanske har jag bara haft tur. Kanske är det bara så att jag aldrig har känt mig sämre och i underläge bara för att jag är tjej.

 

Trotts det jag skrev ovan så tycker jag ändå om konceptet och handlingen. Det berörde mig, särskilt när man kom längre in i boken. Jag tror att det har mycket att göra med huvudpersonen Kim och hennes vänner eftersom att jag verkligen tyckte om författarens beskrivningar utav deras känslor. De letar alla efter bekräftelse och när Kim tror att lösningen ligger i att fortsätta vara kille så fastnar hon i en dålig och hemsk spiral som hon har svårt att komma ut ifrån. Hon ville ha den här kicken och jag förstod henne, jag kände med henne. Hon är bruten och söker botning åt fel håll och blir beroende i stället. Jag kände hennes hopplöshet, jag kände hennes hopp och sörjde med henne. Det gjorde jag även när det gällde hennes vänner och jag gillade verkligen deras starka vänskap.

Samtidigt kunde jag i vissa fall tycka att de tjejerna var väldigt svaga. De tjatar om och om igen om hur mycket starkare killarna är och hur svaga dem är. Men det är bara sant ifall de själva tror på det. Killarna utnyttjar dem eftersom att de tycker att det är enkelt och roligt. Jag är säker på att vissa saker skulle ha förändrats ifall alla tjejerna hade ställt sig upp mot dem. Men det gjorde de aldrig, de tänkte inte ens tanken. Och det kunde göra mig förbannad ibland, att de bara gav upp så lätt och gav dem vad de ville ha.

 

Språket var okej. Det var fint, det tyckte jag verkligen. Problemet ligger bara i att jag tyckte det hoppade så mycket i texten. Det gick så snabbt och ibland hann jag inte riktigt med. Dock var beskrivningarna fina och jag gillade verkligen hur författaren byggde upp känslorna kring karaktärerna. Därför kommer det nog inte som någon förvåning när jag säger att jag gillade Kim's berättarröst väldigt mycket.

 

Det här var en bok som tyvärr gjorde mig ganska besviken. Allt som allt var den okej men jag hade väntat mig mer. Jag gillade berättarrösten, tyckte dock inte att berättelsen var så trovärdig.

 

 

5/10

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0