bokmalen

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Originaltitel: -
Utgivningsår: 2011

Bokförlag: McElderry Books

Antal sidor: 498

Översättning: -
Serie: The Infernal Devices (Andra boken. Första: Clockwork Angel)

In the magical underworld of Victorian London, Tessa Gray has at last found safety with the Shadowhunters. But that safety proves fleeting when rogue forces in the Clave plot to see her protector, Charlotte, replaced as head of the Institute. If Charlotte loses her position, Tessa will be out on the street--and easy prey for the mysterious Magister, who wants to use Tessa's powers for his own dark ends.

With the help of the handsome, self-destructive Will and the fiercely devoted Jem, Tessa discovers that the Magister's war on the Shadowhunters is deeply personal. He blames them for a long-ago tragedy that shattered his life. To unravel the secrets of the past, the trio journeys from mist-shrouded Yorkshire to a manor house that holds untold horrors, from the slums of London to an enchanted ballroom where Tessa discovers that the truth of her parentage is more sinister than she had imagined. When they encounter a clockwork demon bearing a warning for Will, they realize that the Magister himself knows their every move--and that one of their own has betrayed them.

Tessa finds her heart drawn more and more to Jem, though her longing for Will, despite his dark moods, continues to unsettle her. But something is changing in Will--the wall he has built around himself is crumbling. Could finding the Magister free Will from his secrets and give Tessa the answers about who she is and what she was born to do?

As their dangerous search for the Magister and the truth leads the friends into peril, Tessa learns that when love and lies are mixed, they can corrupt even the purest heart.

(OBS! Ifall du inte har läst den första boken i serien, så bör du inte läsa denna recension! Kan innehålla stora men likväl små spoilers!)

Min åsikt:

Okej, nu är det officiellt. Cassandra Clare är en mästarinna och en utav mina favorit författare genom alla tider. Wow, hennes böcker lyckas imponera på mig mer och mer för varje bok i serierna. Clockwork Angel vart väldigt bra men den här? Åh, så mycket bättre!

I Clockwork Angel kändes karaktärerna så väldigt lika de i The Mortal Instruments. Jag menar vem fick inte det här första intrycket: Tessa = Clary, Will = Jace, Jem = Alec och Jessamine = Isabelle. Men i Clockwork Prince så får man verkligen äta upp sina ord. Jag tycker fortfarande att Will är lik Jace men annars så står de andra helt på sina egna ben. Karaktärerna här är lika otroliga som alla Cassandra Clare skapar.

Först så har vi Tessa, en trevlig, ödmjuk, hjälpsam, smart och lite smått förvirrad tjej. Hon kunde ibland kanske verka lite självisk men när det väl kommer till kritan så tvekar hon inte för att sätta alla-de-hon-bryr-sig-om's liv framför sig eget. En helt klart älskvärd huvudperson.

Sedan har vi även Will och Jem. Jem och Will. Vem ska Tessa välja? De är så underbara bägge två att jag vet knappt vad jag ska tycka i triangeldramat längre. Jem är så himla fin och godhjärtad och trevlig mot andra medan Will är ja... Will. Han är lik Jace och är därför sarkastisk, kaxig, har mörk humor men är samtidigt så himla godhjärtad längst in. Åh, jag tror att det här är en utav de mest ”heart-breaking” triangeldraman jag någonsin läst om. Jag vet vem jag tycker Tessa passar bäst ihop med, och det har jag tyckt enda sedan man märkte att det fanns något emellan dem, men samtidigt vill jag inte att den andra personen ska bli sårad. Och ingen utav dem har hjärta att såra varandra eftersom att de alla bryr sig så mycket om varandra. I de flesta triangeldraman så brukar kärleksrivalerna hata varandra, här är det tvärtom. Jem och Will är bästa vänner, de är parabatai, och litar fullständigt på varandra. Och jag vill inte att deras relation ska rubbas.

Spoiler:

Jag ser tyvärr bara en utväg genom detta och det är att Jem dör, vilket jag absolut inte vill!

Slut på spoiler!

Jag älskar dessutom resten utav karaktärerna: Magnus fortsätter att imponera, Charlotte, Henry, Sophie, Gideon, Jessamine som jag inte kan låta bli att tycka synd om och Bridget för att hennes tragiska låtar är bara så underhållande.

Språket är också en sak jag gillar väldigt mycket med Cassandra Clare! Det blir bara bättre och bättre för varje bok och i den här så flyter det på perfekt. Det är som att omslutas utav historien och det känns smått magiskt. Shadowhunter världen älskar jag också fortfarande lika mycket och återigen imponeras jag av Clare's skicklighet och kreativitet. Att hon har lyckats skapa denna otroliga världen är beundransvärt och ja, jag är avundsjuk.

Det enda som kanske vart lite tråkigt vart att jag hade väntat mig mer action och spänning än vad jag fick och en sak irriterar jag mig lite på. Borde inte de här skuggjäggarna åka ut på uppdrag oftare? De har ju tränats så mycket till nästan ingen nytta överhuvudtaget. De pratar ju alltid så mycket om hur mycket demoner det finns därute, men varför åker de inte ut på jakt oftare då? Det tycker jag är lite skumt.

Bästa del: Maskeraden.

Bokens första mening: The fog was thick, muffling sound and sight.

9/10