bokmalen

Titel: Den andre Will Grayson 
Författare: John Green & David Levithan
Originaltitel: Will Grayson. Will Grayson
Utgivningsår: 2010

Bokförlag: rabèn&sjögren

Antal sidor: 315

Översättning: Titti Persson
Serie: -

 

Vad händer när två tonåringar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago? Räkna in ett avslöjat falskleg och en misslyckad nätdejt.



Möt Will Grayson, 16 år. En kille som har två viktiga regler i livet: 1. Hålla käften. 2. Inte bry sig. Tyvärr har han gått och kärat ner sig i skolans coolaste och smartaste tjej. Det gör reglerna oerhört svåra att följa. 



Och möt Will Grayson, 16 år. En deppig gaykille som slits mellan viljan att ta livet av sig eller att döda alla andra. Den enda ljuspunkten i tillvaron är internetförälskelsen Isaac. 



Och framförallt, möt den excentriske Tiny Cooper, berättelsens nav. En jättestor bög som är i full färd med att sätta upp den mest fantastiska high school-musikal som någonsin skådats. Tiny hoppas att den ska förvandla världen, eller åtminstone hans high school, till en regnbågsfärgad kärleksfest. Extravagant är bara förnamnet.



På en bakgata utanför en porraffär strålar först de två, sedan de tre killarnas vägar samman. Och så förändras allt.

---

 

 

Min åsikt:

Det är något med den här boken, som jag inte riktigt kan sätta fingret på, som berör mig väldigt mycket. Handlingen är inte direkt speciell eller unik, men den har något. Och jag tycker om meddelandet den sänder ut. Jag vågar inte direkt påstå att den har förändrat mitt sätt att tänka, men den har definitivt fått mig att tänka om. På. ett. bra. sätt! Och det är sällan en bok påverkar mig så mycket.

 

Det finns så mycket att diskutera och prata om kring den här boken så att det knappt är sant. Mycket att fundera kring också. Och som jag sa innan så gillar jag verkligen budskapet den meddelar. Det känns som att det är någonting alla bör höra, speciellt de som kanske inte mår så bra psykiskt. Okej nu får jag den att låta som en bok en terapeut skrivit, men det är den definitivt inte då den samtidigt är sjukt underhållande, bitter, kärleksfull (särskilt på vänskapssättet) och realistisk. Den är dessutom fylld utav överraskningar. 

 

Karaktärerna kan ibland anses vara lite överdrivna, speciellt Tiny Cooper, men det är också det som är så roligt och unikt med David Levithan och John Green. Deras karaktärer är alltid lite överdrivna, på ett oftast bra sätt. 

 

Som man kanske har listat ut efter att ha läst titeln och handlingen så finns det då två stycken Will Grayson. Dessa får båda två vars ett eget PoV, och de skiftar mellan varje kapitel. Då har alltså den ena Will Grayson's perspektiv skrivits utav den ena författaren och den andra Will Grayson's skrivits utav den andra författaren (dock vet jag inte vilken som har skrivits utav vilken). I boken får man följa med deras liv före de träffade varandra och sedan efteråt. Detta är ett ganska intressant, roligt och nytt koncept som jag tyckte om väldigt mycket. I början kändes det som att man läste två olika böcker och sedan när de träffade varandra och efteråt kändes det som att de flöt ihop och bildade en. Imponerande! 

 

Språket var dock något jag inte var imponerad utav. Den första Will Grayson's perspektiv's språk var helt okej, väldigt simpelt och enkelt. Gillade däremot inte den andra Will's perspektiv's språk då författaren hade skrivit helt utan stora bokstäver. Hela tiden. Detta var oerhört irriterande, speciellt i början, och meningarna liksom flöt ihop. Det gjorde därför att språket inte flöt på bra och ofta fick man stanna upp och tänka: ”Vänta, var tog nu den här meningen slut? Var det en punkt där?”. Nepp, inte ett dugg imponerande. Det var nästan lite som med Naomi och Ely's kyssförbudslista.

 

Det här är en fin bok som verkligen får en att tänka om, dock räcker den inte hela vägen.

 

Bästa del: När de två Willarna möttes för första gången.

 

Första bokens mening: När jag var liten brukade pappa säga: ”Will, du kan peta dina vänner från din kompislista, och du kan peta dig själv i näsan. Men peta aldrig dina vänner i näsan.”

 

Sista bokens mening: han är tung, men just nu flyter han.

 

6/10