Här ligger jag och blöder (Jenny Jägerfeld)

 

Titel: Här ligger jag och blöder
Författare:
Jenny Jägerfeld
Originaltitel:
-
Utgivningsår:
2010

Bokförlag: Gilla Böcker

Antal sidor: 252

Översättning: -
Serie:
-

Maja skulle aldrig skada sig själv, aldrig avsiktligt som folk verkar tro. Ska man inte få såga av sig en tumspets utan att alla börjar oroa sig? Det vill säga, alla utom Majas mamma. Tvärtom är det Maja som oroar sig för henne.

På en fest hon inte är inbjuden till träffar hon tjugoåriga Justin, en superverbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

 


 

Här ligger jag och blöder har varit en rolig men ack så deprimerande berättelse. Boken är skriven ur tonåringen Maja's perspektiv, vilket kunde i vissa fall framställas som väldigt starkt men oftast bara svagt. Hon fick ibland sådana impulser då hon fick en ide att göra något som hon egentligen inte tänkt igenom, och som verkligen inte vart särklit smart. Men fick hon en galen ide så kunde ingen stoppa henne. Detta kunde både kännas väldigt realistiskt och ibland underhållande, men för det mesta frustrerande.

Det vart väldigt svårt att få grepp om Maja som person eftersom att hon alltid vart osäker på allt och alla och hon verkade alltid virra runt hela tiden, utan att veta vad hon egentligen ville. På grund av detta så misstog jag henne först som en femton åring fastän hon vart mycket äldre än så. Maja kunde också vara ytterligt dum och idiotisk. Jag menar att ifall man märker att ens mamma är försvunnen så anmäler man väl det? Eller åtminstone berättar det för någon. Men inte Maja nej, istället så undanhåller hon det och strular runt med grannen. Och å vad irriterad jag blir. Inte bara över just den handlingen men också över allt som händer senare. Men för att undvika spoilers så ska jag inte prata på mer om Maja's beteende. Låt oss bara säga att jag inte gillade det alls.

Däremot så älskar jag språket! Jenny har gjort ett fantastiskt bra jobb med det och jag älskar sättet som hon beskriver Maja's känslor, tankar och funderingar. Ibland kan det även låta lite poetiskt. Det är vackert och underhållande, och jag blir imponerad!

Takten kunde vara ganska seg då boken faktiskt inte har så mycket utav handling och någon gång så fick jag läsa om en sida flera gånger innan jag förstod något. Själva konceptet är i heller inte något nytt. Det här har man liksom redan sett i en massa andra böcker, men dock är sättet, som Jenny framför det på, nytt. Jag imponeras återigen!

Nu känns det egentligen som att jag bara har haft dåliga saker att säga om boken, men i helhet så är den faktiskt väldigt bra. Jag uppskattade verkligen humorn och och språket. Så om du är en sådan person som bara älskar att läsa om en tonårings problematiska liv och hur hon löser det, så är det här en bok för dig. Och även ifall jag inte direkt sympatiserade med Maja så förstår jag varför andra skulle kunna göra det.

Karaktärer: -1

Språk: +1

Bokens första mening: Klockan vart kvart i ett torsdagen den 12 april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade nyss sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.

Bokens sista mening: Lät blicken vandra upp mot den blånande horisonten där ett dimblekt moln luckrades upp och försvann.

Bästa del: Hela scenen då Maja är på festen som hon inte är inbjuden till.

5/10

Trackback
RSS 2.0