bokmalen

Titel: Mer än ögat ser
Författare: Melissa Marr
Originaltitel: Wicked Lovely
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: B WHALSTRÖMS
Antal sidor: 342
Översättning: Carina Jansson (Original språk: Engelska.)
Serie: Mer än ögat ser serien. (Första boken)


Aislinn står inför sitt livs svåraste val.
Om hon väljer den vackre Keenan förlorar hon inte bara sin frihet, hon förlorar också den hon egentligen älskar ...

Aislinn är sjutton år och en till synes helt vanlig tjej. Hon är kär i Seth, en kille som många tjejer dras till. Men om hon avslöjar sina känslor för honom är hon rädd att förstöra deras vänskap.
En ny kille i skolan, Keenan, börjar intressera sig för henne. Hon känner sig märkligt dragen till honom på ett nästan sjukt sätt. Men det är något konstigt med honom. Är han som hon?
För Aislinn är allt annat än vanlig - hon ser mer än andra. Precis som sin mor och mormor är hon "synsk" och kan se de osynliga. En gåva som hon helst skulle slippa. För de osynligas värld är både vackrare och grymmare än något öga skådat.
Nu hemsöker de henne. Uppvaktar henne. Men vad är det egentligen de vill henne?

Min åsikt:

Mina känslor om den här boken är väldigt blandade. Vissa scener och så i boken var helt okej och vissa var till och med bra men det fanns även en massa scener som jag fnös (eller till och med skrattade åt) högt för att de var så löjliga.

Jag kommer ihåg när jag såg serien för första gången och omslagen gjorde mig mållös. Jag satt i min kusins rum och kikade runt lite i hennes bokhylla tills jag fick syn på en väldigt intressant bok med ett väldigt vackert omslag. Det vart tvåan i denna serien som då heter Under din hud. Min kusin berättade lite mer om serien och jag bestämde mig för att ge den en chans. Så jag lånade hem första boken i serien, nästa dag, från biblioteket.

De första tvåhundra sidorna var inte bra. Jag segade mig igenom det och önskade så förfärligt att den skulle ta slut. Men sedan de sista 100-200 sidorna började det äntligen bli lite fart. Det blev en aning spännande och man blev äntligen lite fäst i historien för att den sedan skulle sluta på det bästa möjliga sätt, jag verkligen älskade epilogen. Det räddade boken lite, men tyvärr så kan jag fortfarande inte kalla den bra. Den är bara okej.

Karaktärerna är heller inga jag kommer att minnas direkt. De var bara tråkiga och vanliga små grå prickar, förutom möjligtvis Donia men jag tvivlar på det. Jag har förmodligen glömt alla namnen om en vecka. Den så kallade kärleken mellan Aislinn och Seth är inget jag kommer att komma ihåg i heller. Visst kärleken fanns där, men den var inte så stark så att man kunde riktigt känna den och när de pratade med varandra (gav varandra löften och sa att de älskade varandra o.s.v.) så kändes det inte så trovärdigt. Författarinnan hade skrivit det på ett sätt så att man kände att de inte riktigt menade vad de sa. Dessutom tyckte jag att deras förhållande var en aning irriterande då de bara klängde på varandra som små valpar och lekte ”jag-kan-inte-leva-utan-min-pojkbän/flickvän” lek. Nja, inte något jag gillar direkt. (SPOILER!) Däremot så gillade jag Donia och Keenan's förhållande och det var kanske därför jag älskade prologen så mycket. Kombinationen mellan eld och is. Det är bara ni som har läst den som fattar vad jag menar.

Bokens första mening: Sommarkungen knäböjde framför henne.

Bokens sista mening: Det är inte perfekt, men det kommer att bli.

2/5